25 minuters bilresa från Luleå och plötsligt hamnar vi på en amerikansk ranch. Det är här, på gården i Råbäcken söder om Boden, som Hanna Olofsson bor och arbetar.
Det är här hon tränar sina travhästar till storhet.
- Det är omkring 30 hästar här, jag tränar ungefär 20 av dem. Några är ju min mammas också.
Av alla hästar på gården, har du någon favorit?
- Den som går bäst för dagen. Det är lätt att tycka om dem som är bra att tävla med, för de ger ofta hela sitt hjärta när det väl kommer till loppen.
Vilka går bäst för dagen nu?
- Pixel Chic, Adrigo, Skogans Victor och Doyouwanttodance.
Inför den här säsongen gick du från lärling till proffs. Vad innebär det?
- Tidigare var jag anställd hos mamma så hon hade alltid sista ordet när vi var oense. Då sa hon bara: "Jag är chef, jag bestämmer." Det kunde vara otroligt frustrerande. Nu är jag egenföretagare och bestämmer över mig själv. Och så har jag egna anställda.
Du är en ung kvinna i en väldigt mansdominerad bransch. Tänker du mycket på det?
- Jag tycker ju inte att det är så jättespeciellt, morsan har ju alltid hållit på. Visst är jag en minoritet, men det är inget som påverkar mig. Det är nästan alltid att gäng gubbar omkring mig och ibland är det någon som skriker "ungjävel". Då får man väl svara med "gubbe" eller något.
Känner du dig lika respekterad som alla andra?
- Ja, det tycker jag. Men respekt är något du måste skaffa sig, det får du inte första gången du kör. Du måste ha spetsiga armbågar och visa att ingen kan köra över dig.
Är du en dålig förlorare?
- Ja, vem minns en tvåa? Ingen. Men jag tror att jag måste bli bättre på att förlora.
Varför?
- Om du kollar på hur många lopp jag kör på en säsong ser du att jag förlorar betydligt oftare än jag vinner. Och det är ju faktiskt ganska lite som krävs för att det ska gå åt pipsvängen. Det räcker med en felbedömning eller ett felaktigt spårbyte. Det är ju bättre att vara tvåa än trea. Men ändå, det är för jäkla tråkigt att inte vinna.
Hur är känslan inför helgens travfest i Boden?
- Det känns bra. Det hade varit jättekul att få vinna, men det blir skitsvårt. Det är svårt nog att vinna ett vanligt sketet lopp, och nu är det V75.
Men det är inte omöjligt?
- Nej, om allt klaffar kan det gå.
I ett av V75-loppen möter du både din mamma Gunnel Fredriksson och din pojkvän Claes Sjöström. Spännande?
- Ja, satan om han kommer före mig (skratt). Vi får väl se vad han säger när svärmor kommer upp på utsidan, då kanske han inte är så kaxig.
Läs hela intervjun med Hanna Olofsson i lördagens NSD.