27 mars 2010: AIK möter Falun i den avgörande SM-kvartsfinalen. Men när laget till slut vinner med 8-4 saknas en viktig kugge. Tränaren Ulf Hallstensson har nämligen kollapsat under den andra periodpausen och förts i ilfart till thoraxkliniken på Karolinska sjukhuset.
- Jag hade gått med en infektion i kroppen under lång tid - och när det är slutspel så lyssnar man ju inte alltid på kroppen. Till slut sa den ifrån och allt blev mer eller mindre svart.
Kraschat immunförsvar
De första uppgifterna talade om en hjärtinfarkt, men riktigt så illa var det inte.
- Nä, det blev lite uppförstorat. Jag var ju tillbaka två dagar senare, men då hade immunförsvar mer eller mindre kraschat, så då fick jag halsfluss och lite annat.
Läskigt?
- Ja, så här i efterhand kan man ju skratta åt det, men då var det inte så kul...
11 december 2010: Sverige, med Ulf Hallstensson som matchcoach, möter Finland i VM-finalen i Helsingfors. Sverige förlorar - för andra året i rad - och förlustsiffrorna 2-6 talar också sitt tydliga språk.
Sverige, som tagit samtliga guldmedaljer fram till 2008, har obehagligt snabbt detroniserats som den självklara ledarnationen i innebandyvärlden.
- Det där var den bästa innebandymatch som någonsin spelats. Det var oerhört bittert att förlora den, men så här i efterhand fastnar jag ändå för hur bra spelet var. Det var två lag som ville spela offensivt, två lag med fantastisk fart och teknik - som också vågade forechecka.
Hallstensson hävdar att svensk innebandy generellt sett blivit för försiktig, för destruktiv, och att innebandy-Sverige suttit och klappat sig på magen medan nationer som Finland, Schweiz och Tjeckien snabbt och brutalt kommit ikapp.
Vill utveckla innebandyn
Nu tycker han att det är dags att byta spår.
- Jag tror att det är där framtiden för svensk innebandy ligger. Vi måste komma ifrån den här uppställda defensiven och verkligen jobba för att utveckla presspelet. Men det arbetet måste börja ute i klubbarna. Även om vi i landslaget vill spela med hög forechecking så blir det svårt när spelarna knappt går över mittlinjen hemma.
Det är också på det spåret som Hallstensson ser sina största utvecklingsmöjligheter. Han har gjort mycket och sett ännu mer under sina år som en av landets ledande tränare, och nu vill han utveckla sporten tillbaka till sitt ursprung.
Med hård forechecking och fartfylld offensiv.
- Jag tycker att vi har ett ansvar för att utveckla sporten. Men klubbarna har sin agenda och tyvärr lönar det sig oftast bättre att spela destruktivt. Det är ju ingen tillfällighet att det blivit så här.
4 april 2011: AIK meddelar att man inte kommer att förlänga kontraktet med Hallstensson, som får lämna klubben efter fyra år som huvudtränare. Micka Packalén tar över och ska leda klubbens generationsväxling.
- Det är inte alltid en schism när två parter bestämmer sig för att skiljas åt. Både jag och klubben kände väl att saker och ting hade gått lite i stå, så då bestämde vi oss för att göra så här. Det är ju inget konstigt egentligen, säger Hallstensson.
Eftertraktad på marknaden
Men demontränaren från Örnäset lär inte gå arbetslös särskilt länge. Dels delar han förbundskaptenskapet för damernas landslag med Jan-Erik Vaara, dels jagas han av flera klubbar i den svenska superligan. Det hetaste spåret sägs vara Umeålaget IBK Dalen, men Hallstensson hävdar att han inte bestämt sig ännu.
- Jag ska fundera ett tag till, det är ett par klubbar som har hört av sig, säger Hallstensson, som nu har kommit hem till Boden för att tänka igenom sin framtid.
- Jag trivs ju här, det här är hemma. Därför är det viktigt för mig att hitta en klubb som skapar en lösning som tillåter mig att pendla litegrann. Umeå är ju naturligtvis ett alternativ, men det finns faktiskt fler klubbar som har presenterat intressanta lösningar.
Ledsnar du aldrig på att hatta runt?
- Det är ju så, för oss som valt att satsa på en karriär som kanske inte ryms här i Norrbotten. Vi måste flytta. Men någon gång drömmer jag ju om att komma hem och kunna föra upp ett norrbottniskt lag i eliten.