Fadern, sonen och den heliga klubbkänslan
Under tio år var pappa Mats en av Bodens nyttigaste spelare. Nu ska Martin Persson, 20, föra det stolta fadersarvet vidare.- Det känns bra att vara tillbaka i Bodens ishockey och Björknäshallen, säger han.
- Pappa har surrat lite om hur det var förr. Bland annat om mötena med Luleå och vilket tryck det var i hallen under de matcherna.
Nu är Mats Martins främsta supporter.
- Han brukar komma med tips då och då. Till exempel om vilka åkvägar jag bör ta.
Martin säger också att det var givet att han skulle börja spela ishockey. Den har alltid funnits i släkten. Dels genom Mats, dels genom Staffan och Peder Larsson, som båda spelat i Boden.
- Pappa tog mig också tidigt med till hockeyrinken i Trångfors, säger han.
Martin har återvänt efter två och en halv säsong i Luleå Hockey och deras J 20-lag. Säsongen 2005-2006 debuterade han i A-laget i Bodens IK och gjorde tolv matcher, men efter BIK:s konkurs under senhösten 2005 valde han att gå till Luleå.
- Det var en chock att komma dit. Konkurrensen var tuff och jag fick inte så mycket speltid. Men jag lärde mig mycket och blev bättre på allt.
- Jag fick klart för mig att det inte är målen, som är det viktiga. Det är på grovjobbet man kommer långt.
I Luleå lärde sig Martin också att man aldrig ska vara nöjd.
- Det var Petter Nilsson och "Bulan" Berglund som sa det. De tränade juniorerna. Känner man sig nöjd kan man lika gärna sluta med ishockeyn.
Det är långt till Martin fattar det beslutet. Nu är det 100-procentig satsning som gäller.
- Jag tycker karriären varit hyfsad så här långt och det är bara att ge järnet. Man har ju en dröm om att en gång kunna försörja sig på ishockeyn. Men jag tar ett steg i taget. Man går knappast från division I till elitserien.
Liksom pappa Mats spelar Martin ytterforward. Det har han alltid gjort.
- Styrkan? Skridskoåkningen. Sedan har jag väl ett hyfsat skott.
Han ser återkomsten till Boden och spel i division I, som ett viktigt steg i karriären.
- Jag tror det kan passa bra att prova på division I första året som senior och spela där man känner sig trygg. Jag känner också tränarna Ulf Taavola och Robert Dahlroth och tror att jag kan utvecklas mycket.
Så jobbar vi med nyheter