En kvalhjälte i stan
En gammal kvalhjälte är hemma i stan. Torbjörn Isaxon, 58, gjorde det avgörande målet när IFK Luleå gick upp i allsvenskan 1970.- Det är många som minns den tiden och vill prata. Jag är förvånad att det finns så mycket nostalgi. Det har jag inte riktigt förstått tidigare.
Torbjörn Isaxsons klassiska mål mot Sandviken 1970 som tog IFK Luleå till allsvenskan.
Foto: Lennart Norman
Tobbe sköt 2-0-målet och IFK vann med 2-1.
- Vilka härliga tider det var. Hela Luleå hade drabbats av kvalfeber. Det blev lite syditalienskt över stan.
För tunn trupp
Allsvenskan året därpå började också bra. IFK noterade två segrar på de tre första matcherna och låg sexa efter våromgången.
Sedan tog det roliga slut. IFK orkade bara med tre oavgjorda matcher på hösten och efter förlust i näst sista matchen mot AIK var äventyret över.
- Vi hade för tunn trupp. Samtidigt var vi för dåligt tränade och matchade felaktigt under uppehållet.
Numera bor Torbjörn halva året i Thailand. Han köpte en lägenhet 2000 och har också hunnit gifta sig.
- Jag fick smak för Thailand när jag var där med Öster 1972. Det är ett bra land att bo i och jag har en behaglig tillvaro.
Somrarna tillbringar Tobbe alltid i Luleå och han följer också noga med fotbollen i Luleå och länet.
- Jag är faktiskt mera blåvit idag än när jag spelade med IFK. Nu har jag också gått med i Gamla IFK.
Tobbe växte upp i en fotbollsfamilj. Han spelade med brorsan Staffan och pappa Lennart var lagledare i IFK i många år.
Torbjörn började i IFK, sedan blev det Alvik, Öster, IFK igen och slutligen Gais. Han gjorde också fyra matcher i ungdomslandslaget och var med i en uttagningsmatch till A-landslaget.
Karriären var framgångsrik, men kort. Tobbe var bara 28 år när han tvingades sluta.
- Det var vänstra foten som krånglade. Jag hade haft besvär till och från och spelade kvalet 1970 på sprutor. Minns att jag var borta en månad varje år.
I ett derby med Gais mot Örgryte 1978 tog det stopp och två år senare tvingades han steloperera foten.
- Jag fick kortionsprutor som ung. Läkarna visste inte bättre på den tiden. Jag hade även problem med ena ljumsken.
Hur ser du på karriären?
- Jag önskar att jag fått vara hel. Jag blev trött på att ofta vara skadad. Men jag får ändå vara nöjd med vad jag lyckades prestera.
Hur var tiden i Öster?
- Den var bra. Jag var där i fyra år och vi tog två silver och två brons. Vi hade ett riktigt bra lag med spelare som Göran Hagberg, Björn Andersson, Anders Linderoth, Tommy Svensson och "Lill-Damma" Mattsson.
Du hade Gunnar Nordahl som tränare. Hur var det?
- Gunnar var en legend och en underbar människa. Jag fick också uppleva hur stor han var i Italien. När vi var på träningsläger i Florens och var ute på promenad samlades det direkt massor av folk kring honom.
- Det var en fantastisk upplevelse. Jag stod bara och gapade.
Kosmetikalirare i BBK?
Vem är den bäste spelare du mött?
- Bosse Larsson i Malmö FF. Han var oerhört snabb. Man kom aldrig åt honom. Jag gillade också Thomas Nordahl.
Vad säger du om rivaliteten mellan IFK och BBK?
- Den är hälsosam. Det måste vara konkurrens för att det ska bli en topp.
Norrbottnisk fotboll?
- Det saknas ett riktigt topplag. Det finns en hunger efter ett sånt. Kanske tränar norrbottniska spelare för dåligt. Ungdomarna verkar vara alldeles för bekväma.
- Ska man lyckas krävs det hård träning, det vet jag av erfarenhet. I Öster tränade vi alltid hårt.
Vad tycker du om att systersonen Johan (Isaksson) spelar i BBK?
- Det är riktigt bra för honom. Han ska spela i bästa laget. Johan har blivit jämnare, är teknisk och har blicken för spelet, men borde röra sig mer.
Du har sett BBK i flera matcher i år. Vad säger du?
- Jag har saknat viljan och det tuffa närkampsspelet. Tror knappt jag sett en glidtackling. Det finns för många kosmetikalirare i laget.
Kosmetikalirare?
- Ja, spelare som vill att det ska se snyggt ut, men är ineffektiva.
Så jobbar vi med nyheter