Bowlinghallen är Melfords andra hem
Melford Karlsson, 70, lever för bowlingen. Han började spela för 22 år sedan och idag är han lagledare för sex (!) lag bland pensionärerna.- Bowlinghallen har blivit mitt andra hem, säger han.
Foto:
- Grabben var inte dålig, men när jag blev bättre än honom - då slutade han.
Melford hade i alla fall fått smak och den vägen är det. Sedan flera år är han i hallen var och varannan kväll.
- Om jag blir less? Nej, aldrig. Kanske har jag spelat för lite för att bli det. Det är nog annorlunda för de som spelat sedan ungdomsåren.
Vad är tjusningen?
- Är man tävlingsmänniska är det naturligt att man gillar bowling. Sedan uppskattar man det sociala och i bowling möts man över åldersgränserna.
Åldern är heller inget hinder i bowling. Det är pensionärsverksamheten ett bra bevis på och som lagledare är Melford en spindel i nätet.
Men lagledare för sex lag - hur går det ihop?
- Man kan inte ha en lagledare för varje lag. Men det är klart att det kan vara knepigt ibland när det handlar om 30 personer. Alltid är det någon som inte kan ställa upp. Det blir ett jagande, precis om i fotboll.
Bodenpensionärerna spelar, som enda norrbottenslag, i riksserien och Melfords lag leder division II. Inget lag är sämre än trea i tabellen.
"Bästa terapin"
Man spelar även stadsmatcher mot Kiruna, Malmberget, Älvsbyn, Luleå och Piteå.
Klubben har bra verksamhet och 94 medlemmar.
- Vi söker fler. Det är alltid någon som faller bort. Bowling är bästa terapin när man blir äldre och får krämpor, säger Yvonne Karlsson, hustru till Melford och sekreterare i pensionärsklubben.
Melford spelar också i Cometen och har vunnit fem klubbmästerskap. Han har också ett DM för veteraner. Bästa resultatet i SM är en 34:e plats i oldboysklassen.
Personrekordet i en serie är 279 poäng, satt i Örnsköldsvik.
- Jag hade nio raka strikar. Sedan stod femman och darrade. Det är klart det vore roligt att få göra 300 en gång innan man lägger av.
Melford har blivit en profil i bowlinghallen, men är det också i Hornskrokens IF, en annan klubb i hans hjärta.
Vid 75-årsjubiléet i våras fick han ta emot klubbens förtjänstplakett i guld.
Tidigare har han varit ledare - även aktiv i mindre skala - i föreningens fotboll och handboll och han är fortfarande suppleant i styrelsen.
- Jag har tänkt varva ner flera gånger. Men det blir ändå att fortsätta. Man är väl för snäll.
Så jobbar vi med nyheter