Basketdrömmen höll på att slå in. Serbiske Slobodan Cvijovic flyttade till USA för att gå på High school och sedan börja spela collegebasket med målet att arbeta sig upp till NBA.
– När man fyller 16 i Serbien bestämmer man sig om man vill satsa professionellt eller plugga. Jag kände att jag behövde ett extra år att bli bättre så bestämde jag mig för USA där jag kunde spela collegebasket, berättar Slobodan.
Så kom matchen där en dunk som gick snett satte stopp för allt.
– Jag blev knuffad i luften och landade på armbågen, och bröt den, säger Slobodan och håller upp sina armar i luften och vrider.
Det är stor skillnad på hur han kan vrida den vänstra jämfört med den högra armen. Efter smällen återvände han österut, men först blev det ett stopp i Ukraina, där han gjorde ett sista försök att nå proffsnivå.
– Mitt hjärta sa "försök satsa professionellt eller dö". Men jag kunde inte spela, jag var inte samma spelare som förut, berättar han.
I stället bestämde han sig för att föra sina kunskaper vidare genom att träna lag, något som han redan hade börjat med i USA för Sacramento Kings. Han återvände till Serbien och har sedan dess tränat lag i olika divisioner.
Nu har han än en gång bytt land - men tränarskapet består.
– Min fru är tandläkare och det är mycket bättre villkor inom tandläkarvården här än vad det är i Serbien. Så vi bestämde oss för att flytta hit, och det här var det sydligaste erbjudandet vi fick. Hur man nu kan kalla något i Norrbotten för söder, säger han och skrattar.
Sedan flytten i januari har han inte haft något arbete. Därför har engagemanget för Dundret Basket blivit ett viktigt moment i vardagen. I början av juni arrangerade han tillsammans med de andra i klubben ett basketläger för unga - som blev succé.
– Intresset finns verkligen, vi fick neka ungdomar eftersom vi var tvungna att hålla till inomhus och vi fick så många deltagare, berättar Slobodan.
Med tiden upplever han sig ha blivit mer objektiv gällande speltaktik. En lärdom som han nu vill dela med sig av till de kommande generationernas basketspelare.
Nyckeln är att börja på tidig nivå och bygga de nya spelarna från grunden.
– Om vi jobbar så och investerar i ungdomarna tror jag att vi har något att vara riktigt stolta över om fyra, fem år.
Just nu är han assisterande tränare för flicklaget och har stora planer på Gällivares basketframtid.
–Klubben är 41 år gammal och den behöver återupplivas. Det pratas fortfarande om stordagarna på 80-talet. Jag vill inte prata om 80-talet, jag vill prata om framtiden, fastslår han.