Förra året återuppstod gatbasket-VM efter att ha legat i vila i ett decennium. Under lördagen var det dags igen.
Och gatbasket-VM blev en stor folkfest.
Till slut stod LP Jouren som vinnare, efter att ha slagit John Rosendahls The Expendables i finalen.
– Helt fantastiskt. Vi har varit med sedan 2004, det var första gången för oss, men vi har aldrig vunnit. Vi var i final förra gången. Nu kundes det bra hela vägen, säger Viktor "Ulven" Wäppling, lagkapten i LP Jouren.
Hans lag förlorade den första matchen för dagen, men gick sedan hela vägen.
Bland annat tack vare ligaspelaren Egal Saleman.
– Egal är ju ett monster alltså. Han var helt fantastisk, berömmer Wäppling.
Sedan kommer han in på hur det känns att vinna gatbaset-VM 2018.
– Det är helt otroligt, det här har man trånat efter. Det är legenderna som har haft bucklan. Nu kan vi titulera oss världsmästare och det är det man vill. Sen kanske vi inte vinner nästa år. Men då kan vi i alla fall skriva in det på våra tröjor.
Och även om ni inte vinner nästa år så är ni världsmästare fram tills dess...
– Exakt. Vi är ju det nu får vi snacka om det hur mycket som helst i ett helt år. Det är helt underbart.
Hur ska ni fira det här?
– Vi kommer köra fullt ut hela natten.
Ni är världsmästare på planen – är ni lika bra på segerfesten?
– Ja, det blir man nästan automatiskt. Det är bara att hoppa på en surfvåg och köra rakt in på klubben.
Wäppling hyllar sedan arrangören Jon Kanon.
– All credd till Jon alltså. Det här kommer bara bli bättre och bättre med tiden. Det här är något helt underbart och det lyfter Luleå som basketstad till en helt ny nivå.
Förre Plannja-stjärnan och profilen Jon Rosendahl var långt ifrån nedslagen efter finalförlusten.
– Det här arrangemanget är helt underbart. Det lag som vann är nog gladast i världen nu, inget annat lag hade kunnat bli lika glada. Det är kul för dem, säger Rosendahl och fortsätter sedan:
– Spelmässigt är jag glad att jag höll och inte gick Vincents (Lundahl) öde till mötes och hamnade med en tejpad hälsena. Men det är jättekul att träffa alla dessa legender och kompisar som man inte har så mycket kontakt med längre. Resultatet är ändå ganska sekundärt.
Inte för JP Jouren där borta...
– Haha, nä, det kanske man kan säga när man inte vinner. Men jag är glad att vi gick till final och att vi spelade bättre än i fjol. Vi är nöjda med vad vi gjorde. Och de blev värdiga vinnare. Men nästa år hoppas jag att de inte kallar så känsliga fouls hela tiden, så att det blir mer gatbasket.