Chioma Nnamaka var tidigt i sin karriär en av Sveriges absolut mest lovande spelare och som 23-åring blev hon draftad av WNBA-laget Atlanta Dream och hon spelade tolv matcher för laget under säsongen 2008/09. Steget från Collegebasket med Georgia Tech och till damernas proffsliga var något som Nnamaka hade siktat på.
– Det var verkligen en upplevelse. Att ställas mot de bästa spelarna var en dröm som jag hade haft länge.
Går det att jämföra NBA (herrar) och WNBA (damer)?
– Nej det tycker jag inte. Jag anser att de europeiska ligorna är bättre än WNBA och det visar om inte annat det faktum att många av de amerikanska damerna väljer att spela i Europa, förklarar Nnamaka.
Karriären fortsatte sedan i Europa där hon spelade i såväl Frankrike, Polen, Litauen, Rumänien och Sverige, Uppsala. För tre år sedan tog hon beslutet att ta en paus från att spela basket – men det innebar inte att hon lämnade sporten. Hon tog i stället plats på bänken som coach.
– Jag åkte tillbaka till USA och jobbade som coach på Georgia Tech som jag spelade för när jag åkte över första gången. Så det är inte så att jag inte har varit nära basket under de här tre åren.
Efter tre år på bänken kom suget tillbaka på allvar.
– Jag saknade basketen så fruktansvärt mycket. Det var aldrig meningen att det skulle bli ett tre år långt uppehåll, men jag kan inte ge ett svar varför det blev så länge, säger Nnamaka.
Så du våndades inte över beslutet om att börja spela igen?
– Nej absolut inte. Jag ville verkligen tillbaka och nu är jag det.
Trots att hon fram tills att hon skrev på för Luleå Basket inte spelat en enda match på tre år så säger hon att det inte var speciellt svårt att komma i gång.
– Jag har inte kunnat låta bli att spela basket, men jag har inte spelat en enda match sedan jag valde att sluta. Jag har bara varit med på plan vid många träningar, säger Nnamaka.
Det finns dom som håller Luleå Baskets nyförvärv som en av de bästa svenska damerna genom alla tider. Nu ska Chioma Nnamaka försöka hjälpa Luleå till ett femte raka guld.
Inför årets säsong så bestämde hon sig för att det var dags att göra comeback som spelare och trots att hon är fostrad i Uppsala så föll valet på Luleå Basket.
– Tanken var att hitta ett bra lag som jag skulle få chansen att spela i och sedan så ville jag spela för en bra coach. Det viktiga var att det fanns en vinnarkultur i laget och det finns här.
Låg inte Uppsala närmast till hands nu när du bestämde dig för comeback?
– Nja Uppsala finns alltid i mitt hjärta, men jag tror att läget i Uppsala inte passar mig speciellt bra då jag vill fortsätta att utvecklas, förklarar Nnamaka.
Hur bra är du nu i jämförelse med när du tog uppehållet?
– Det var en svår fråga, men jag är starkare och äldre. Vi får vänta och se när det drar igång.
Hur ser Luleå Basket ut i dag?
– Vi blir bättre och bättre för varje träning. Det känns som om att vi lär oss om varandra hela tiden.
Vad är roligast, att vara spelare eller coach?
– Just nu är det att vara spelare, men jag ser mig själv längre fram som en coach. Det blir när jag lägger av, men jag har ännu några år kvar som spelare, säger Nnamaka innan hon fortsätter:
– Jag har lärt mig mycket under åren som coach. Du ser mycket från sidan av plan och det hoppas jag att ha gjort mig till en bättre spelare.
Kommer det här bli ett problem för coacherna i Luleå Basket (David Visscher och Johanna Riihiaho)?
– Nej, nej, skrattar Nnamak.