När Sporten träffar Josefin Vesterberg på ett café i Luleå har hon varit hemma från Spanien i en dryg månad. Den spanska säsongen stoppades hastigt i mars och hon hade fyra timmars bilresa till närmaste internationella flygplats. Josefin och hennes pappa, som var på besök, tog sig till flygplatsen och sov på hotell i tre dagar för att vara säkra på att komma hem.
– De spanska tjejerna var fortfarande instängda i sina hem när jag pratade med dem för ett tag sen. Jag är så lycklig lottad att vara hemma, säger Vesterberg.
Luleå Baskets tränare Robin Sandberg har sagt att forwarden och kompisen Ellen Nyström är ettor på klubbens lista över nyförvärv. Vesterberg har, som vi tidigare har skrivit, varit i kontakt med klubben. Men hon säger också att det kan dröja innan hon vet var hon spelar i höst.
Hökentjejen började förra säsongen i Luleå Basket, men utnyttjade sin flyttklausul i januari och stack till spanska ligalaget Al-Qazeres. Hon kom in och skulle hjälpa till i försvaret i ett lag som hade haft det svårt.
– Det var tufft och jättelärorikt. Jag är glad att jag tog chansen. Det blev bara två och en halv månad innan ligan sköts upp.
Du hade en ganska tung start på förra säsongen. Är det tungt att bära att vara stjärna på hemmaplan?
– Det är väl både och. Sen är jag en person som sätter mycket press på mig själv och har höga krav. Jag blir väl aldrig riktigt nöjd med vad jag gör. Vilket kanske har varit ett problem genom åren. Det har kanske dämpat min prestation lite grann. Jag tror att jag sätter mer press på mig själv än vad jag känner utifrån. Det är det som hämmar mig.
Produktionen framåt blev lidande i Luleå Basket under hösten och det var likadant i Spanien.
– Får jag bollen kollar jag alltid på mina medspelare först och passar hellre bollen än tar egna avslut. Och det är nåt jag måste jobba på. Inte vara mer egoistisk utan att kolla mer på korgen för det öppnar upp för andra också.
Vesterberg berättar att hon har jobbat med en spansk mental tränare i två år.
– Jag tänkte att det skulle vara svårt att prata med och förklara för någon på ett annat språk. Men det var verkligen inte det. Jag trivs jättebra med honom. Han har hjälpt mig på många olika sätt. Det är svårt att förklara vad vi har jobbat på. Men det handlar om både saker på och utanför planen. Framför allt utanför planen för att det är så mycket relaterat där.
Hur har ni jobbat med det?
– Det är svårt att sätta fingrarna på vad vi har jobbat på. Men det har hjälpt med jättemycket. Och jag tror att många skulle gynnas av att ha nån att prata med. För man tacklar saker på olika sätt och varje dag sätts det mycket press på oss elitidrottare och även på folk som har andra jobb.
Har det hjälpt dig?
– Ja, det har det absolut gjort. Jag har lärt mig att hantera det bättre och att inte sätta lika mycket press på mig. Även om det fortfarande är där, så är jag bättre på att hantera saker. Man växer med åren.
Forwarden tycker att hon alltid varit målmedveten och det har ibland påverkat henne negativt.
– Jag har alltid haft lätt att träna lite för mycket och pusha mig till gränser som är kanske lite för mycket. Inte tagit den där vilodagen för jag kände att jag kan lite till och lite till. Det är kanske nånstans jag hamnar när jag funderar på min korsbandsskada. Varför hände det? Jo, det kanske var för att jag aldrig hade en period av vila den sommaren.
Hon drog korsbandet i januari 2016 och trots att Vesterberg missade Luleå Baskets slutspel tycker hon att det var en av hennes roligaste säsonger.
Lagkompisarna Julie Vanloo och Martina Stålvant hyllade henne med att ha speciella tröjor under matchlinnet från den sista grundseriematchen till att guldet säkrades. ”Vi spelar för dig Josse, var stark”, stod det på engelska på tröjorna.
– Det var väldigt berörande. Jag har fortfarande kvar tröjan. Jag spelar med den ibland under mitt matchställ bara för att ha den där känslan. Det var verkligen jättefint och det betydde så otroligt mycket. En sån skada är inte lätt att gå igenom och att då ha människor som dem, och många andra också, som fanns där och stöttade. Det betyder otroligt mycket.
Är det till speciella matcher som du plockar fram tröjan?
– Det var mer i början. Nu har den mest fått ligga för att jag inte ska tvätta sönder den. Den är mer som ett minne nu.