Basketstjärnan Yannick Anzuluni är en av de mest utåtriktade och frispråkiga idrottsprofilerna i Norrbotten. Förra säsongen var han också en av de mest citerade basketspelarna i Luleå av just den anledningen.
Nu är han tillbaka i Norrbotten för sin andra säsong med BC Luleå.
Efter ett träningspass slår han sig ner vid sidan av planen – och säger:
– Du igen? Vill du prata igen? Var tog sommaren vägen? Herregud, det var ju alldeles nyss vi pratade.
Det var nog dagarna efter guldet vi pratade sist. Hur har sommaren varit?– Jag åkte först till Kanada några dagar. Sedan åkte jag till Kongo, för landslaget. Men det funkade inte.
Funkade inte? Utveckla.– Landslagets matcher slutade efter att vi har vår första Champions League-match. Jag trodde det skulle funka, men det gick inte. Så jag åkte tillbaka till Kanada igen.
...och sen åkte du tillbaka till Luleå ungefär en månad tidigare än egentligen du behövde. Varför?– Jag är basketspelare. Jag vet inte hur många år jag har kvar med det här, som jag älskar så mycket. Jag vill spela och träna så mycket som möjligt. Om jag hade varit 22 år hade det varit en annan grej, då hade jag njutit av sommaren och umgåtts med kompisarna i Kanada. Men jag är nästan 29 nu, jag blir äldre.
Anzuluni fortsätter:
– När du är yngre inser du kanske inte vad som krävs för att bli mästare. Men jag lärde mig det förra säsongen. Jag ville komma hit tidigt, träna med killarna och få den där kemin med killarna som vi hade förra året.
Vi backar lite till att det inte funkade med landslaget. Smärtsamt?–Jag hade chansen att få spela afrikanska mästerskapen och det hade varit mitt första FIBA-mästerskap. Direkt efter säsongen såg jag fram emot det, jag hade kanske fått möta Nigeria som är med i varje OS. Tänk att få göra det och själv kanske få en OS-plats sen. Det hade varit fantastiskt. Så det suger litegrann, absolut, men jag fick välja mellan det och att komma hit.
Så varför valde du att komma hit?– Mitt mål är att spela i Europa med BC. Det är det största för mig. Jag är lite ledsen över jag inte får spela med landslaget, men jag får ändå betalt för att spela med Luleå.
Var det klubben som tyckte att du skulle göra så här?– Nej, det var mitt mål. Coacherna var glada för mig, att jag fick vara med landslaget. Men de visste att jag tog rätt beslut som valde att spela Champions League. Det har varit mitt mål så länge. Det hade varit en annan sak om det hade varit OS, men jag tar Champions League före afrikanska mästerskapet.
Den "lediga" sommaren har mest handlat om basket, alltså. Finns det inte en risk att Anzuluni ska bli trött? Jo, enligt honom själv. Men det är en risk han är villig att ta.
– Mentalt kan jag bli trött av att det blir för mycket. Jag har tänkt på det, att det kan sätta sig i skallen. Men samtidigt har insett i sommar att jag inte kan spela för evigt. Jag vaknade en dag och insåg att jag inte har tio år kvar. Jag kan spela i fem år till. Max. Då måste jag njuta av det varje sekund. Min bästa vän slutade i somras och det slog mig att jag inte spelar så länge till.
På tal om vänner. Förra året pratade du om dina lagkamrater som din familj. Hur ser du på att ni är i princip samma lag nästa säsong?– Personligen tycker jag det är fantastiskt. Om vi kan ha samma kemi i laget som förra året så kommer det bli en riktigt framgångsrik säsong.