4 april 2014.
LF Basket har precis förlorat på bortaplan i den femte och avgörande kvartsfinalen mot Borås Basket.
En av klubbens sämsta säsonger i modern tid har nått sin kulmen. 15 vinster, 26 förluster och en sjunde plats i tabellen.
Frustrationen har lagt sig som ett grått regnmoln över spelarna som med uppgivna steg rör sig in i omklädningsrummet.
Den tilltänkte amerikanske stjärnan Kodi Augustus ser obrydd ut. Som vanligt. Han skrattar för sig själv när slutsignalen ljuder och verkar mest tycka att det ska bli skönt att få åka hem till USA.
På något sätt så förkroppsligar hans uppenbarelse hela LF Baskets säsong.
Så här skrev NSD:s krönikör Pelle Johansson efter matchen:
"LF Basket har blivit de mediokras tummelplats. LF Basket har blivit ett experiment. LF Basket har blivit ett lag som ingen bryr sig om. Lars Mosesson har bäddat och nu ligger LF Basket.
Det är förbannat sorgligt.
Stackars, stackars LF Basket".
Fiaskot var ett faktum. Och många förtvivlade supportrar trodde att den mäktige draken LF Basket aldrig skulle resa sig igen.
De hade fel. Varenda en av dem. Men det återkommer vi till.
Hur kunde det här hända? Hur kunde klubben som dominerat svensk basket under över ett decennium och vunnit sju guld på tio år sjunka så lågt?
NSD och Kuriren letade svaren på dessa frågor. Men för att reda ut exakt vad som hände så måste vi backa bandet till 2007.
Det var nämligen då som Plannja Basket vann sitt allra senaste SM-guld.
Då hade man tre framträdande Luleåkillar i laget som var grunden till allt: John Rosendahl, Håkan Larsson och Jim Enbom. Utöver det fanns erkända vinnare i importtrion Andrew Mitchell, Fred Drains och Carlos Wheeler - samt svensk baskets största talang Jonas Jerebko.
Plannja slog 08 Stockholm på bortaplan och vann sitt sjunde guld det året.
– Vi var starka då. Vi hade ett överläge mot alla andra lag på grund av att vi hade en huvudsponsor i Plannja AB som satsade jättemycket. De europeiska spelarna fanns inte riktigt i svensk basket på den tiden heller. Det var två amerikaner och resten svenskar. Vi tog hit talanger som helst spelade i U20-landslag när de kom hit. Vi byggde laget runt killar som senare blev A-landslagsspelare, säger Lars Mosesson.
Han fortsätter:
– Vi hade starka egna produkter som var där ganska tidigt och kunde spela i förstafemman. De var bra för klubben och Luleå. Det var en styrka. De spelade i vår klubb under många år också. Alla tre var borta en sväng var men någon av dem fanns alltid i Luleå.
Säsongen efteråt, 2007/2008, fortsatte klubbens satsning. Plannja var stor favorit till att vinna SM-guldet och lirade även ute i Europa parallellt med den inhemska serien.
Men den gången tog det stopp i semifinal. Efter det meddelade guldtränaren David Visscher att han skulle lämna klubben.
Hans ersättare blev Mattias Kenttä som varit assisterande tränare bakom Visscher under många år och sedan hyllats för sina insatser som coach för Helsingborg.
Kenttä fick tidigt veta att spelarbudgeten skulle bli mindre under hans första säsong (2008/2009). Man ritade upp en treårsplan för laget där man skulle jobba sig uppåt från kvartsfinal till semifinal och slutligen final.
– När tog in Mattias (Kenttä) så var vi tvungna att backa på spelarlöner lite grann. Vi kände att det var läge att göra det - vi var tvingade att göra det. Vi fick gå in det året med en spelartrupp som var lite billigare än tidigare. Men det gick faktiskt riktigt bra för oss ändå. Vi hade ingen planering att vi skulle nå till final, säger Mosesson.
Första året uttåg i kvarten. Andra säsongen lyckades man faktiskt, lite oväntat, gå ända till SM-final mot Norrköping Dolphins.
Det var 2009/2010 och det är också den senaste gången som Plannja/LF Basket/BC Luleå har gått så långt i slutspelet.
Efter den finalförlusten stod det klart att trotjänaren Jim Enbom hade gjort sitt i klubben. Han tackade för sig och sommaren 2010 fick klubben också en ny huvudsponsor i Länsförsäkringar Norrbotten. Därför bytte man namn från Plannja - till LF Basket.
Den första säsongen med nytt namn satsade LF Basket stenhårt. Man värvade den rutinerade amerikanen Tyrone Levett, superartisten Rudy Mbemba och lägg sedan till klasspelare som Martin Pahlmblad, Johan Åkesson, Emil Salon samt ikonerna Håkan Larsson och John Rosendahl.
Laget höll hela vägen till semifinal där Norrköping Dolphins blev för mycket. Sedan la ikonerna Larsson och Rosendahl skorna på hyllan.
Efter det var Mattias Kenttäs tid som huvudtränare över. In kom den nygamle coachen Charles Barton som samlat på sig stora meriter ute i Europa.
– 2011/2012 var ett av de starkare lagen vi haft på papper. Men man ska veta att det hände något i basketen de här åren. Det var då EU-spelarna började komma in i alla lag. Under den sekvensen tappade vi lite ryggrad i egna produkter som hade stått för karaktären i omklädningsrummet. Det är klart att vi tappade i styrka då.
Återigen: Förlust i semifinal. Mot Södertälje. Och det blev den sista gången som LF Basket spelade i den klassiska Pontushallen.
Arenan som motståndare fruktade - och hemmaspelarna älskade. Hallen där Plannja skrivit historia sju gånger om.
En era var över. Och det var där och då som det började gå utför på allvar för LF Basket.
Laget tvingades ut till Arcushallen en bra bit utanför centrala Luleå, publiksiffrorna sjönk och det gick inte riktigt att känna igen klubben. Det blev förlust i kvartsfinal mot Uppsala Basket och efter det stod det klart att Charles Barton inte skulle fortsätta som tränare.
Hans ersättare blev den tidigare assisterande, och väldigt lovande, tränaren Fredrik Joulamo. Och det tar oss tillbaka till där den här texten började.
LF Baskets sämsta säsong i modern tid - 2013/2014.
– Det var ett lag som inte riktigt höll rakt igenom. Rent tabellmässigt så var det inte bra i grundserien. Men vi var ändå där i slutspelet mot Borås och nafsade och tvingade fram en avgörande match. Det var en tuff säsong för Fredrik (Joulamo, tränare) men jag tycker ändå att han gjorde det bra. Vi slet och jobbade varenda dag.
Resultatet kan ni knappast ha varit nöjda med?
- Det var tufft att få den säsongen. Det var vårt första år i nya hallen och vi började med att förlora hemmapremiären mot Jämtland. Vi hade förväntningar på oss själva och från andra. Men med en ny hall vinner man inga matcher. Man måste göra det på andra sätt.
23 april 2014.
LF Basket meddelar att Luleåsonen Peter Öqvist tar över som tränare. I samråd med Fredrik Joulamo har man kommit fram till att det här var det bästa beslutet.
När Öqvist kom in i föreningen fick han veta att det fanns tre mål som skulle uppfyllas.
– Som jag tolkade det när jag kom så fanns det några önskemål. Det ena var att vi ville ha tillbaka Luleågrabbar som lirar. Vi ville ha tillbaka kampen, energin och de där kampmomenten som det kanske upplevdes fanns en avsaknad av under någon säsong. Sen ville man vinna SM-guld, säger Peter Öqvist.
Nu gör han sin tredje säsong som tränare för laget som i dag heter BC Luleå. Hittills är kampen tillbaka, Luleåkillar har fått bärande roller i laget - och det som fattas är egentligen ett SM-guld.
– Det vi fick göra var att börja i sättet att spela, intensiteten och kampen i försvaret och sedan ändra tempot och stilen i anfallsspelet. Att få upp en högre fart och aggressivitet med start i försvar och returtagningen. Det lyckades vi med redan första året när vi fick till en bra defensiv, säger Öqvist.
BC Luleå har sakta men säkert klättrat sig uppåt och etablerat sig som ett topplag igen.
Under Peter Öqvists första säsong åkte laget ut i kvartsfinal. Hans andra räckte det hela vägen till semfinal. Och just nu är BC Luleå serieledare.
– Vad jag törs säga är att vi är tillbaka som ett topplag nu i alla fall. Vi känner att vi är på väg och blir bättre hela tiden. Jag och Håkan blir vassare som coacher, Roger Granqvist kommer in i det mer och mer som fystränare och gör ett jättejobb där. Vi blir bättre, säger han.
Peter Öqvists mål med BC Luleå slutar inte vid att vinna ett eller två SM-guld. Han har större planer än så – nämligen att ta ut klubben i Europa igen.
Men det finns en viss symbolik i den pågående säsongen. Det är nämligen 20 år sedan Plannja vann sitt första guld och tio år sedan det senaste.
Det här är Öqvist väl medveten om.
– Om du ligger där uppe regelbundet som ett topplag år efter år efter år så kommer det till slut att vara din tur. Till slut kommer det där guldet.
Trots motgångarna. Trots att man gick från maktfaktor till medelmåtta i svensk basket på några säsonger så tvivlade aldrig Lars Mosesson.
Han visste att hans klubb skulle tillbaka till toppen igen. Och, tja, nu är man där.
– Många tror att vi tittar tillbaka så mycket. Det är som Brad Dean (Plannjas förste guldcoach) sa: "De där gulden vi har vunnit kommer ingen att ta ifrån oss. De kommer att vara där på kontoret och lagbilderna kommer att hänga där". Nu måste vi titta på nästa istället. Det är så man måste jobba hela tiden.