Eduardo "Eddie" Carrazana, 81, kallades till ett möte med BC Luleås klubbdirektör Per Sandström och ordförande Roland Askebrand under torsdagsmorgonen.
Då fick lagledaren beskedet att han tvingas lämna sin roll på grund av klubbens ekonomiska problem.
– 28 år i den där klubben...jag tycker det är ett respektlöst beslut av styrelse och klubbdirektör. De måste lära sig hantera människor på ett bättre sätt, säger Eddie Carrazana.
Du låter väldigt besviken?
– Ja. Att klubben har ekonomiska problem är inte mitt fel. Det är inte jag som orsakat det och jag har inte en enorm lön heller. Jag har kämpat för klubben i hur många år som helst och sedan kommer till ett sådant här möte...., säger han och fortsätter:
– Vi hade kunnat kompromissat. Jag hade kunnat göra andra grejer, men det enda föreningen kom med var att de måste säga upp mig.
Klubbdirektör Per Sandström säger att han erbjudit dig vara kvar oavlönad, vad tänker du kring det?
– Ha ha, varför ska jag vara det? Jag kan inte ringa till Luleå energi och säga att jag inte kan betala elräkningen för jag jobbar oavlönad. Det går inte. Om alla som jobbar i klubben gör det oavlönat – jag ställer upp. Att de sparkar mig för att spara pengar är bara skitsnack när de anställer en tredjecoach.
Eddie Carrazana förväntade sig ett annat bemötande och berättar att han försökte förhandla då han ville vara kvar.
– De skulle ha visat mig respekt. När seriösa klubbar och företag hamnar i problem kallar de till personalmöte och informerar samtliga var vi är på väg och varför vi hamnat där. De informerar vad som kommer att hända och diskuterar med anställda hur vi ska lösa det. Jag sa i morse att jag är beredd att sänka min lön för att stanna, men de sa nej.
Kom beskedet som en chock för dig?
– Det som är märkligt är att jag hade hört att det var på gång, från andra personer på stan. Så jag var beredd när jag blev kallad till mötet.
Har du hunnit smälta det?
– Nej. Jag behöver många månader för att smälta det här.
Vad har ditt jobb som lagledare betytt för dig personligen?
– Det har betytt enormt mycket. Jag har varit med och vunnit nio guld och spelat i många internationella tävlingar med Plannja. Vi spelade i Delfinen med 7 200 åskådare. Det är många goda minnen som jag har och glädje. Och att sluta så här. Det är jobbigt, säger han och fortsätter:
– Det här skulle aldrig hända om Lars Mosesson hade varit klubbdirektör. Klubben skulle aldrig hamnat i ekonomisk kris om han var kvar. Mosesson hade inte sparkat mig så som de gjorde i morse. För han kan människor.
Carrazana kommer sakna relationen med spelarna. Under alla år har han funnits där som en slags kurator.
– Jag har hjälpt många spelare när det varit jobbigt och tagit hand om dem. När de varit sjuka har jag fixat tid till läkare. Jag har inte bara stått på bänken och hjälpt med handdukar och vattenflaskor – jag har gett dem kärlek och sett till att de trivs.
Hans telefon har ringt i ett sedan nyheten kom ut. Spelare, tidigare tränare och andra klubbar har hört av sig.
– Det är jobbigt. Jag har samma känsla som när militärkuppen i Chile inträffade 1973, när jag fick fly från mitt land. Jag är så ledsen. Jag älskar den där klubben.
Hur går du vidare nu?
– Jag funderar på att flytta från Luleå. Jag vill inte gå in i en hall där jag fått sparken.