Hemma igen i Luleå får han heta ”Stor-Denzel” på träningen eftersom Denzel George redan finns i laget. Denzel Andersson har landat i Norrbotten efter att den italienska klubben Varese bröt kontraktet med honom i förra veckan.
På måndagen gjorde forwarden sin första träning med BC sedan han lämnade klubben i somras.
– Det var väldigt kul att spela. Jag är van vid att spela på det här sättet. Det var nice att vara tillbaka, säger Denzel Andersson.
Själv vet han inte vad som händer med karriären just nu.
– Nej, jag tar det dag för dag. Jag är här med kompisar och har bara kul egentligen. Sen får vi se vad som händer.
Tiden i Italien blev tuff för 24-åringen.
– Jag är ändå glad att jag åkte. Jag hade bara riktig otur med att vi bytte coach och att jag inte passade in i den coachens spelfilosofi. Det var kul att åka iväg. Tråkigt att jag inte fick stanna vara kvar. Det är sånt som är livet. Det händer varje dag. Jag är inte ensam om det i världen.
Coachbytet kom i samband med ligapremiären och lite senare hade Andersson fått reda på att han skulle få lämna klubben.
– Det var en amerikan som kom in. Då visste jag redan, min agent hade förberett mig, att jag skulle lämna. Men han hade inte tränat på jättelänge. Jag hade packat alla väskor och skulle bara sitta och kolla på min sista match i klubben. Men i hans första byte, efter bara 30 sekunder, drog oturligt hälsenan. Det var jäkligt tråkigt att se. Man vill inte se någon skada sig på det sättet. Då bestämde de sig för att behålla mig. Det blir en konstig situation då. ”Vi ska göra oss av med dig, men nu ska du stanna kvar helt plötslig”. Det blir stelt.
Gick det att ladda om och känna entusiasm efter det?
– Man försöker ju. Det är ju det och jag gillar alla lagkamraterna hur mycket som helst. Så jag försökte, mest för deras skull. Det blir ändå svårt på sätt, när man var på gång att lämna. Nu ska de ha kvar mig. Det kändes mer som ett påtvingat val av dem. De ville inte ha kvar mig. De letade efter en ny spelare hela tiden.
Var det tufft att gå till träningarna?
– Jag är väl inte den killen som kommer med dåligt humör. Som sagt, jag gillar alla lagkamraterna och det är de jag snackar med innan och efter alla träningarna. Det är tur att jag gillade dem annars hade det varit ännu jobbigare. Det var ändå ganska lätt att komma till träningarna och sen märkte jag av att coachen inte gillade mig. Som tur är tränade vi inte hela dagen.
När Andersson väl fick chansen i slutet av tiden i Varese hade han svårt att göra sig rättvisa.
– Jag kunde inte göra nånting för att min spelstil inte passade in hos dem. Då ser det inte så bra ut på papperet för min del. Det blev bara en dålig situation. Men det kan bara bli bättre härifrån.
BC är förstås ett alternativ om det inte löser sig med någon klubb i Europa. Men just nu nöjer sig Andersson med att träna med de gamla klubbkompisarna ett tag.
– Jag åker hem till Hudiksvall under jul och sen kommer jag hit och tränar igen.
Hur länge kan du vänta på en ny klubb?
– Jag känner ingen stress nu. Sen kanske det ändras vad jag känner nästa vecka. Det får vi se då.