Lasse Johansson blev smått kultförklarad, som avlastande guard till Eric Elliott under de gyllene basketåren, som tog sin början på 1990-talet.
Det är en svunnen tid och sedan dess har han hunnit verka många år, som coach i Norrköping.
Där, som coach för damerna, träffade han Elisabeth Egnell som är hans fru.
I halvtid i denna match hyllades hon stort och Lasse Johansson och deras två barn fanns med under ceremonin då hennes tröja nummer tio hissades upp i taket.
– Det är två tröjor där nu, hennes och David Bergströms. Det är klart att det är många känslor när man får vara med om det här, se sin fru hyllas på det här fantastiska sättet och inför så mycket publik, säger Lasse Johansson.
Han hyllades själv under sin tid i Plannja, sedermera BC Luleå efter diverse namnbyten.
Och namnbytena gör att det som var då känns som just förr.
– Det var ju Plannja då. Jag är gammal nu och har varit i båda klubbarna. Klart att jag kan känna med de jag känner, Peter Öqvist och Håkan Larsson (tränarna), och Carlos (materialförvaltaren), som har varit där i 40 år. Men annars känns det inte speciellt längre.
Vad tycker du är skillnaden i BC Luleå i dag?
– De är ju inte lika breda som Dolphins. BC Luleå har en svagare bänk medan Norrköping har en bred trupp och kan använda många fler spelare.