Det blev inget slutspel för Pelle Larsson. Rookien fick knappt uppleva svensk basket innan tiden här var över.
Men svensk basket fick en upplevelse i Pelle Larsson.
För hann det ens gå en tävlingsmatch innan Pelle Larsson var talangen på hela Basketsveriges läppar? Om inte så såg han i alla fall till att de som ännu inte var övertygade fick se på när han sköt i 15 poäng hemma mot Wetterbygden 27 september.
Sedan kan man säga att säsongen rullade på. Ett drygt halvår senare blev han utnämnd till årets stjärnskott i basketligan och i sommar åker han över till USA för att ta nästa kliv i sin basketutveckling.
– Det är tråkigt att lämna på det här sättet, att inte få avsluta säsongen och få ett riktigt farväl till klubben och spelarna – alla som är inblandade. Jag har trivts sjukt bra här och den här säsongen har ändå varit den hittills roligaste i mitt liv, säger Pelle Larsson som omgående tog en plats i laget som kandiderade om titeln – och som sedan tog för sig.
– Jag förväntade mig inte att det skulle gå så här bra. Tanken var ju att jag skulle spela en hel del med basketgymnasiet, men det gick så bra att komma in i laget och jag fick så mycket speltid i BC, så jag behövde inte gå ner till basketgym.
När kände du att du tog klivet till A-laget på riktigt?
– Det kom ganska tidigt, nästan efter första matchen. Det kändes som att jag kunde spela på den nivån och "Kricke" (Christer Stjernborg, tränare basketgymnasiet) tyckte att jag skulle köra på där, säger Pelle Larsson.
Att komma in i basketligan var inga större konstigheter, enligt Pelle Larsson. Kvaliteten på träningarna var så hög så att prestera på matcherna var egentligen lättare än på träning, säger han.
Att Larsson presterade på match är något som lagkamraten och BC Luleås nu enda spelare under kontrakt, Axel Nordström, kan skriva under på. Han ser något annorlunda i spelaren som flyttade till Luleå som 16-åring.
– Det är en magisk spelare – vilken talang. Om vi hade fått ha kvar honom hade det gjort mycket för oss, men han ska göra sin resa och jag hoppas att det går bra för honom.
Vad är det som skiljer Pelle Larsson från andra talanger? Mognaden i spelet. Förståelsen för vad som krävs för att vinna. Att inte bara slå till med en spektakulär dunk då och då, menar Axel Nordström.
– I mina ögon har han varit den absolut bästa försvarsspelaren, i alla fall på guardpositionen. Det är otroligt, i hans ålder, att spela det försvarsspelet. Att som 18-åring komma och vilja spela försvar och så på det sättet han gör det: För mig är det där han har stuckit ut, säger BC-spelaren.
Håkan Larsson som har varit Pelle Larssons assisterande tränare den gångna säsongen tycker sig också se något stort i sin adept. På många sätt påminner han om en gammal lagkamrat till Plannjalegendaren, en lagkamrat som gick hela vägen.
– Jag har ju haft förmånen att spela tillsammans med Jonas Jerebko och Pelle Larsson påminner mycket om honom. Han har samma skalle som Jerebko.
För att kunna nå lika långt handlar det en del om att ha tur eller skicklighet med i de karriärval man gör.
– Jonas har gjort rätt val i hela karriären kan jag tycka. Jag hoppas att det går lika bra för Pelle. Men bra kommer han att bli i alla fall.
Pelle Larsson tror själv att det går att lyckas på många sätt.
– Jag tror inte att det spelar jättestor roll var man hamnar ändå. Man har den talang man har och den viljan man har för att arbeta. Jag tror att jag skulle kunna göra det bra oavsett var jag hade hamnat.
Men har man chansen att välja bland över 30 skolor kan man väl försöka ta det som man tror passar bäst för en själv.
– Jag har pratat mycket med mamma och pappa och även med folk som vet lite mer om collegebasketen, vad de tror är en bra skola för mig. Sen så gjorde jag en lista med fördelar och nackdelar om varje skola.
Det var framförallt tre huvudkriterier som Pelle Larsson tittade på när han skulle välja:
– Studierna skulle vara bra. Det ska finnas en basketkultur. Och jag vill ha en bra chans att få speltid – direkt.
Larsson tackade nej till de största drakarna där en förstaårselev inte har någon vidare chans mot redan etablerade namn. Till skillnad från skolor som verkligen visade att de ville ha honom, vilket han tolkar som en bra chans att få mycket tid ute på golvet.
Och under höstlovet, efter att ha sållat bort omkring 30 alternativ, stod han kvar med tre alternativ i San Francisco, Salt Lake City och Santa Barbara. Då åkte han över till USA.
– Det var kul att få se allt med egna ögon, innan hade jag bara pratat i telefon med coacherna när de försökte värva mig.
Valet föll till slut på Salt Lake City och University of Utah. Det räknas som en bra plantskola för framtida NBA-spelare, men samtidigt tror han på en rimlig chans att få speltid i Utah Utes.
– Laget har många första- och andraårspelare som kan få växa tillsammans.
Men det var inte det enda som lockade honom.
– Coachen är en före detta NBA-spelare som verkade ha koll på sina grejer. Det är en bra konferens (Pac-12 Conference) de spelar i – och så tror jag själv att jag blev extra lockad av arenan.
Jon M. Huntsman Center har en kapacitet på 15 000 åskådare. Förra säsongen snittade Utah Utes omkring 10 000 på sina hemmamatcher.
Som han tidigare nämnde var kvaliteten på skolutbildningen viktig. Pelle Larsson vill plugga ekonomi och det vill han göra seriöst. Skolan tar han inte lättvindigt på.
Det märkte BC Luleå i oktober när de helt plötsligt fick spela två matcher utan sitt nya stjärnskott – för att Pelle Larsson prioriterade att plugga till ett viktigt prov framför två matcher i basketligan.
– Mina föräldrar har alltid varit noggranna med att plugget ska komma först. Gjorde jag inte läxorna så fick jag inte träna. Så jag har varit bra på att hålla koll på det och på college får du inte ditt stipendium och kan inte spela basket om du inte klarar skolan.
Nu var det inte vilket prov som helst den gången, utan antagningsprovet till college som han var tvungen att klara. Det gjorde han. Nu har Pelle Larsson skaffat sig förutsättningar för att lyckas.
– Jag vill ju jobba som basketproffs. Det har alltid varit mitt mål, för det är så himla roligt med basket. Jag är nöjd så länge jag klarar av att göra det här till ett heltidsyrke. Sedan kan man ju drömma sig bort lite till NBA ibland, det hade absolut varit drömmen. Men vi får se vart det här tar mig.