Håkan Larsson, nio år, springer runt i folkhögskolans gymnastiksal i Sunderbyn. Det är när som helst uppkast i hans första riktiga basketmatch. På linnet finns BK Vråkens klubbmärke, i kroppen ingen nervositet.
Vråken vinner, han gör tio poäng och lämnar hallen med en stor belåtenhet över att han inte skjutit ut sig, som så ofta hände när han spelade med de äldre killarna.
Där någonstans startade karriären som blev en stor framgångssaga. Guarden från Tuna, som blev synonymt med Plannja Basket, har idag sju SM-guld – sex som spelare och ett som assisterande tränare.
Dryga 20 år senare springer en annan liten kille runt i ett Vråkenlinne. Hans föräldrar pushar honom att gå till träningarna så att inte timmarna vid datorn blir för många.
– Jag gillade att sitta inne och spela dataspel lite för mycket. Jag skulle börja sexårs och hade inte så mycket att göra på kvällarna så mamma och pappa föreslog att jag skulle börja spela basket. Jag var inte så jättesugen i början men blev ivägskickad. Efter ett tag behövde de inte tjata på mig längre, då var jag fast, berättar Jonatan Arvidsson.
– Jag lärde känna nya kompisar och fick en helt ny krets där alla tyckte om basket. Vi gick tillsammans som lag på alla Plannjas matcher. Det var det bästa jag visste varje vecka. Man har suttit och kollat på Håkan och de amerikanska guarderna som kom hit. Det var där man ville vara.
Håkan Larsson flikar in:
– Du låg väl i barnvagnen och kollade 1999 när vi spelade i Delfinen?
– Det är möjligt, svarar Jonatan som då var ett år.
– Det var helt sjukt hur vi kunde fylla hallen så mycket, säger Håkan och blir nostalgisk för en stund.
De har inte bara samma moderklubb och position gemensamt. Arvidsson har flera likheter med Håkan när han slog igenom. Framför allt en självklar vinnarmentalitet.
– Jag försöker inte tänka på att jag möter bra spelare. Jag försöker bara spela som jag alltid gör, då har jag ett inbyggt lugn, säger Jonatan.
– Jag är lite kaxig men jag vet inte vart jag fått det ifrån. Jag gillar att vinna och vinner jag i något vi tävlar om på träningarna så säger jag det gärna en extra gång för att få igång lagkamraterna.
Är det den inställningen som tagit dig hit?
– Ja, det skulle jag säga, jag är en tävlingsmänniska. På gott och ont. Jag kan ta oseriösa saker lite väl seriöst och bli arg över smågrejer, men i det stora hela har det hjälp mig mycket.
Känner du igen dig, Håkan?
– Ja, jag tänkte inte så mycket heller, jag bara körde på. Sedan spelade jag med Eric Elliott i sex år. Jag mötte den bästa spelaren i Sverige på varje träning, då är det ganska lätt att gå ut och lira matcher. Träningarna var tuffare än matcherna. Lite så tror jag det är nu också.
Hur kommer det sig att Vråken fostrar så många bra spelare?
– Vi var bara fem-sex spelare så det blev inte så mycket vila. Tommie Hansson och Rickard Carnerud var bra på säga att man inte kunde ta ledigt en hel sommar – det är då man blir bättre än de andra lagen. Den planen följde vi.
Efter Riksbasketgymnasiet i Luleå spelade Jonatan en säsong med BC Luleå. Sedan flyttade han till USA för collegespel där han var två år innan han vände hem igen inför den säsongen.
– College var riktigt nyttigt för mig. Jag fick lära mig spela snabbare, precis vad jag behövde för att komma hit igen och slåss om speltid.
Jonatan har imponerat stort sedan han kom tillbaka och lett Luleå till flera segrar.
– Ja det har väl gått lite över förväntan. Det var svårt att uppfatta hur mycket jag hade utvecklats under mina två år som jag varit iväg.
Han är BC Luleås kanske mest formstarke spelare just nu. 22-åringen snittar dryga 16 poäng de senaste sju matcherna.
– Jag känner mig mer bekväm nu. Jag har spelat några matcher och tränat tufft hela året, så nu känns det som att jag har hittat rytmen och vart lägena finns.
Får du några bra tips av Håkan?
– Varje dag får jag små tips som hjälper mig.
– Jag visar någon dunk. Han kan dunka, men nu ska han bara göra det på match i Luleå Energi Arena, säger Håkan.
– Jag väntar på att publiken får komma igen, säger Jonatan.
Får du hårda uppläxningar av honom också?
– Det kommer ibland. När jag springer lite fel får jag höra det. Men det är rätt, man måste lära sig att göra rätt.
Håkan gläds över Jonatans framgångar på basketplanen.
– Jätteroligt att det poppar upp någon från Luleå – och från min gamla klubb. Det är kul att Luleåkillar kommer upp och visar att det hör hemma på den här nivån. Han har gjort det fantastiskt bra.
Hur långt tror du Jonatan kan gå?
– Det vet bara Jonte själv. Det är träningarna som ger effekt, om han orkar ligga i och köra på. Så här långt ser det jättebra ut, men det är bara han själv som kan svara på den frågan.
Jonatan håller med:
– Det är som Håkan säger, jag måste fortsätta att vilja bli bättre hela tiden. Då kan allt hända. Min dröm är att spela i Europa, men jag vet inte hur långt bort det är.
Håkan, vad är nästa steg för Jonatan?
– Man behöver alltid bli bättre på allt, det ansåg jag även själv när jag var 35 och var downhill. När man är yngre handlar det om att bli starkare men det kommer han att bli. Och alltid jobba på skottet.
Hur länge har du följt Jonatans karriär?
– Jonte har haft Tommie Hansson, som jag känt nästan hela livet, som tränare. Så jag har sett några matcher och tyckte hela den årgången var duktig. Den lilla kvartersklubben gick till final i Scania Cup vilket är ett bra kvitto.
Vad är viktigast för att en talang ska blomma ut och lyckas?
– Att man orkar. Det spelar ingen roll om du är lång eller kan hoppa högt om du inte orkar träna. Matcher är så liten del av tiden man lägger ner på basket. Vad man än håller på med så är drivet det viktigaste av allt.
Håkan har varit assisterande tränare i BC Luleå sedan 2013. Han har klarat alla steg i tränarutbildningen och känner sig redo att bli huvudtränare.
I dagsläget har klubben ingen tränare på kontrakt för nästa säsong.
– Ja, en vacker dag vill jag bli huvudtränare, absolut. Det siktar jag på och det är nästa steg för mig.
Här i Luleå?
– Ja det återstår att se, det får du prata med honom där inne om (klubbdirektör Lars Mosesson).
Då vet du vem du ska bygga laget runt?
– Självklart en Vråkare, säger Håkan och tittar på Jonatan.
– Jonte är redan en viktig kugge för oss och visst skulle man kunna bygga ett lag runt honom i framtiden.