Det är måndag. Lunchen är över och mästarcoachen Peter Öqvist byter några ord med Lars Mosesson på klubbdirektörens kontor.
Öqvist hälsar innan han lämnar rummet.
Vardagen är här nu för Öqvist, Mosesson och BC Luleå – men den är ändå annorlunda än för några dagar sen.
– Det är en sån här dag som vi får sitta och reflektera över allt som har hänt. Det var ju rätt intensivt. Först under finalspelet och sen direkt efter det var vi in och gjorde vår finalfest, vår guldbankett och alltihop, säger Lars Mosesson samtidigt som han snurrar lite på stolen.
Nu är du tillbaka i vardagen.– Jo, så är det ju.
Hur ser en guldvardag ut nu då för en klubbdirektör?– Det är ganska likt. Alla som har jobbat med det här vet att det tar några dagar att tända till igen. Nu håller vi på... Det är det vanliga, spelare åker hem nu – men det är roligare att skicka hem dem efter att vi har vunnit än att ha åkt ut i en kvartsfinal eller semifinal.
Mosesson fortsätter:
– Nu gäller det att få ihop allt. Allt som ska faktureras ut och vi ska gå igenom säsongen med coacherna och laget. Det är mycket sånt det blir nu de här två kommande veckorna innan man börjar "tok" inför nästa.
Är det då man börjar blicka framåt?– Jag tror att det tar ett par veckor, men samtidigt som man håller på så tänker man framåt. Inte kommer man bara hit och tänker samma dag och vad som händer – utan nog har man börjat tänka framåt lite grann. Men det är inget man vill prata om riktigt, utan det är något som bara finns där.
Importspelarna Brandon Rozzell, Quinton Upshur och Yannick Anzuluni har samtliga öppnat dörren för en återkomst. Samtidigt sa klubbdirektören själv direkt efter guldet att han gärna behåller hela laget till kommande säsong.
– Direkt efter att man har vunnit ett guld så vill man självklart behålla hela laget – och fortfarande tror jag att jag skulle ha gjort det också om de säger "vi fortsätter och kör rakt av på samma sätt". Det finns inga planer att vi tänker bryta det här utan vi känner positivt kring den grupp vi har haft i år. Sen kommer det säkert inte bli att alla är kvar, men såna känslor finns det – att man tycker att det har varit en fantastisk grupp och att jag gärna hade kunnat fortsätta spela med den.
Alla importer pratar gott om klubben och kan tänka sig att återvända.– Visst är det kul. Men sen vet man att det finns en vardag och en verklighet som kommer sen. Man vet inte vad som händer nästa vecka – men det är i alla fall bättre att de lämnar klubben med såna känslor än att de tänker "hit vill vi inte komma tillbaka" och att vi tänker samma sak.
Vad betyder det här guldet för er ekonomiskt?– Det är svårt att veta redan nu. Man ska ha respekt för att vi har rätt bra publik genom hela året och det är ju de här årskorten. De gäller även under slutspelet så det är inte att det är 2 000 nya biljetter som säljs inför varje match. Jag tror vi har 1 300-1 400 årskort som är ute och som gäller i grundserien också. Så nog blir det bättre men det är inte som det skulle bli om man hade fullt Coop Arena till exempel.
Klubbdirektören utvecklar:
– Däremot tror jag att ett sånt här guld gör något när man är ute för nästa säsong. Nog är det roligare att gå ut när man är svenska mästare. Vi känner ju att företag och fans och alla känner jäkligt mycket för klubben och är positiva. Nu vill jag inte säga att vi har jobbat i motvind förra året. Det kan jag inte säga – men vi behövde få en framgång och det fick vi i år.
Ja, nu är ni tillbaka på tronen och jag antar att ni vill stanna där.– Så är det. Men samtidigt vet man att det inte är enkelt att vinna. Det är bara en som kan det. Alla har startat arbetet för nästa säsong och alla vill vinna. Nu är vi bara åtta lag nästa säsong men av de där åtta vill nog säkert de flesta ha en ambition att vinna guld. Så därför är det inte ett fiasko varje år om man inte råkar vinna.
Sen Peter Öqvist kom hem till Luleå har klubben tagit ett steg varje säsong under en treårsperiod – och den resan slutade med SM-guld.
Innan slutspelet förlängde Öqvist sitt kontrakt med ytterligare tre vintrar.
Så vart tar BC Luleå vägen nu?
– Vart det ska sluta? Man kan inte se så jävla långt fram när det gäller elitidrott. Man vet bara vad man själv kan göra, man vet aldrig vad sina motståndare kan göra, säger Mosesson.
Europa?– Det är något vi har sagt: Att vi ska vinna guld innan vi ens ska fundera på det... Eller vara i final eller nåt sånt där. Nu måste vi sätta oss ner och titta vad det finns för resurser. Vi klarar inte det utan ett näringsliv som ställer upp. Så det arbetet kommer det också att tittas på.
Det börjar nu då eftersom ni vann guld?– Ja, vi ska självklart... Men som jag brukar säga: Det är livsfarligt om känslorna går över förståndet. Men vi har varit där ute och vi vet hur det är.
...och ni vill tillbaka dit?– Det tror jag att många har ambitionen om. Vi var där bland de första. Nu är det fler lag som har börjat finnas där ute. Södertälje har spelat där, damerna har varit ute i Europa och till och med hockeyn har börjat spela där. Förut var vi helt ensam, men att börja säga att vi bara jobbar extremt stenhårt på det. Nåt sånt kommer det inte att vara. Utan vi kommer fortsätta med att behålla själen i klubben. Det vi har fått fram under de här åren vill vi fortsätta utveckla.
Men nu kan ni i alla fall börjat titta på möjligheten.– Vi har i alla fall kvalificerat oss dit, att vi kan ha möjlighet att vara med. Jag tror att Sverige har två platser.
I helgen kom beskedet att basketligan herr kommer att spelas med bara åtta lag kommande säsong och att samtliga tar sig till slutspel.
Nu ger Lars Mosesson sin syn på det.
– Det där är ju också, hur det nu kommer att bli. Som jag säger: Åtta eller nio, det är inte nån större sensation. Det hade varit värre om vi kanske hade gått ner från tolv till åtta. Det nioende laget som försvann nu var Malbas som inte gick till slutspel. Det är det enda laget som försvinner – och sen tror inte jag att sista ordet är sagt just när det gäller slutspelsträdet. Jag tror inte att alla lag kommer gå till slutspel utan det blir nog några nya varianter på det där.
Vad skulle du själv vilja se?– Om jag nu, utan att det ligger något i vad föreningen tycker – utan det är vad jag själv tycker, så tror jag att de två första lagen går direkt till semifinal och att sjuan och åttan har spelat färdigt och att resten spelar kvartsfinaler. Sen går det aldrig att revidera overhead-bilder och titta, utan man måste leva i verkligheten. Nu är det åtta lag och då kan man sitta och grina över det och tycka att det borde vara nio. Men åtta eller nio spelar ingen roll, då hade det varit bättre att det hade kunnat gå upp till tolv lag. Det är kanske dit vi måste i framtiden, men som Djurgården och AIK. Om de inte ser att de har möjlighet är det väl lika bra att de spelar i superettan ett år till.
Intervjun är på väg att avslutas när Lars Mosesson får sista ordet.
Då väljer han att hylla sin coachduo.
– Jag tycker vårt sätt att spela, vår spelstil som Peter (Öqvist) och Håkan (Larsson) har jobbat med under ett antal år. Det är många basketmänniskor som har ifrågasatt den och sagt att det inte går att spela på det sättet. Men Peter och Håkan har trott på det där och fortsatt att jobba med det. Det visade sig till slut att det gav resultat och jag tror att det där är den moderna basketen som vi håller på med nu, säger Mosesson.
Så BC Luleå är framtiden?– Det vill jag inte säga – men man ska alltid försöka vara i framkant istället för att vara där bakom.