30-årige Tom Lidén har meddelat att han lägger av med basketen.
Det blev två säsonger med BC Luleå för den 202 centimter långe forwarden. Ett SM-guld och ett SM-silver blev facit i klubben.
Dessutom bokfördes han för 17 landskamper och proffsspel i Grekland.
En stor karriär är över. Redan när han vände hem från utlandsvistelsen i Kolossos Rodou var känslan att det inte var så många år kvar innan beslutet skulle fattas.
– Nu börjar sluttampen, kände jag då. Det är inte som att jag inte har gillat att spela, men jag har ändå kommit till en punkt där jag känner att jag har gjort det jag kunnat och vill ha nya utmaningar i livet, säger Lidén till Sporten.
Motivationen och drivet är inte detsamma som det var i yngre år. Men något lätt beslut har det inte varit.
– Jag känner mig väldigt redo för det här, samtidigt har jag flera gånger under säsongen funderat om jag kanske inte har en säsong till i mig. Det finns alltid massa höjdpunkter under en säsong och saker som är jätteroliga. Men en regnig söndagsmorgon i november är det inte alltid så kul att pigga upp sig själv för att träna.
Nu går flyttlasset till Södertälje där han redan för några år sedan byggde hus med sin fru Mia. Där vill de rota sig. Så några tankar på att hoppa på nya uppdrag i basketens tjänst finns inte just nu.
– Jag känner att jag behöver lägga basketen bakom mig lite grand. Bara titta på basket för rent nöjes skull. Det har jag inte gjort så mycket. Det har känts som en del av jobbet att titta på basket. Nu blir det med nya ögon och man uppskattar det på ett annat sätt.
Vad ska du göra istället för basket?
– Jag ska söka jobb. Har börjat med det redan. Framförallt inom ekonomi eftersom jag har pluggat det. Men jag har inte så mycket erfarenhet av arbetslivet så jag vet inte riktigt vad jag vill hålla på med. Det gäller att börja någonstans och ta det därifrån.
Hur sammanfattar du dina två år i Luleå?
– Jätteglad över åren. Första året var fantastiskt och slutade på ett fantastiskt vis. Det var det bästa beslutet någonsin att gå till Luleå när jag kom hem. Andra säsongen slutade snöpligt med silver när vi hade förväntat oss, och jobbat för, guld. Men jag är fortfarande nöjd med vad vi åstadkom över säsongen som helhet där vi fortfarande var ett av de bästa lagen i Sverige. Utanför planen var vi också ett grymt lag. Laget, klubben och staden har behandlat mig superbra.
Fortfarande besviken över finalförlusten i år eller börjar den känslan släppa?
– Tror alltid att jag kommer gräma mig lite när jag tänker tillbaka på det. Men ju längre tiden går desto mindre tänker jag på det. Det dyker inte upp i huvudet varannan timme längre.
Vad är det bästa du tar med dig från karriären?
– Alla relationer man har fått av att flytta runt så mycket. Det har varit väldigt lätt, vart man än kommit, att man har tolv vänner eller nära människor som man kommer leva väldigt intensivt med. Sen gillar folk att prata basket när de ser en på stan så det är lätt att skaffa bekantskaper i städer.
– Rent basketmässigt så var första tiden i Grekland verkligen häftigt. Efter flera säsonger i Sverige var det en chock att uppleva basketkulturen där – det var väldigt häftigt. Jag är också stolt över landslagskarriären även om den inte blev särskilt lång. Jag är glad att jag fick chansen att representera mitt land.