Klubbdirektören möter upp sen eftermiddag på sitt kontor.
Dagen har varit full av samtal med spelare, ledare – och media.
Klubbens uttåg ur SM-slutspelet mot nykomlingen Högsbo Basket ses som en av de största skrällarna i ligans historia.
Nu börjar arbetet med att analysera vad som gick snett.
– Jag tycker att Högsbo gjorde en superbra kvartsfinalserie och ska ha all kredd, men det jobbiga är att vi inte kommer upp i den nivå som vi känner att vi kan vara på, säger Christer Sehlin.
Han är inte förvånad att Göteborgslaget har tagit sig till semifinal, men trodde däremot inte att det skulle ske på Luleås bekostnad inför säsongen.
Redan innan det stod klart att laget åkt ur slutspelet berättade Sehlin att man ville bygga annorlunda nästa säsong. Mer svenskbetonat än tidigare. Och den bilden står fast.
– Nästan alla som kommer hit har en bra upplevelse av Luleå Basket och staden. De får positiva vibbar och det gör oss till ett bra alternativ. Det vill vi fortsätta vara. Om 20 år vill jag kunna ringa till en gammal spelare och hon ska vara en riktig Luleå Basket-ambassadör.
Hur många i årets trupp känner du att du kan slå det samtalet till om 20 år?
– I år har varit ett jobbigt år faktiskt. Alla säsonger kommer det vissa jobbiga situationer och ett lag är aldrig exakt samma som året innan. Det är inte enkelt att få ihop allt, men vi har alltid haft en kultur att lyckas med det. Men nu blev det för många gropar som vi inte lyckades parera. Vi trodde att vi hade löst vissa problem som alltid uppstår. Exempelvis vem som ska spela mest, eller ta vissa skott – men det var också mjuka värden som: "trivs jag med dig som person eller inte?". Det blev för mycket där det inte matchade och vi kunde inte komma ur det. Även om man har haft en skitjobbig säsong brukar alla vilja gå ihop i ett slutspel och vinna, men vi kunde inte få ihop kittet där vi brann för varandra.
Sehlin menar att tappet av Allis Nyström tidigt på säsongen straffade sig hårt och att man aldrig hittade en riktig ersättare till henne som kunde bidra med energi. När laget sattes på prov mot A3 Basket, Högsbo eller Rostov i EWBL visade det sig.
– Då var det några procent som saknades. Alla hade inte hjärtat för klubben på samma sätt som tidigare.
Som klubbdirektör måste det vara väldigt frustrerande?
– Det är jobbigt. Jag har skällt ut det här laget, men ändå inte riktigt kommit dit. Man vill egentligen bara skaka om folk och säga "fan, kom igen nu". Det är väldigt frustrerande.
När har du höjt rösten?
– Egentligen bara en gång och det var inför hela laget. Det var när jag kände att det var alldeles för mycket tjafs och vi inte kom fram i dialogen. Då kände jag att "enough is enough". Sen tycker jag att alla har försökt efter det, men vi har inte kommit förbi de här hindren. Vi har inte klarat av att släppa saker, gå vidare och tänka: "Nu får jag leverera. Jag jobbar här, får pengar, varje gång jag kommer hit är det barn som tittar och jag är deras förebild och så har vi funktionärer som jobbar gratis för att det här ska finnas". Den respekten måste man ha som professionell spelare och förstå vad det är som gör att jag kan leva på den här idrotten. Har man inte det i sig är man bortskämd.
Christer Sehlin menar att det bristande hjärtat och engagemanget för klubben är en orsak som har lett till färre åskådare i grundserien. Laget har minskat publiksiffran med cirka 200 åskådare.
– Om inte spelarna brinner för det, varför ska då publiken göra det?, säger han och räknar också upp konkurrensen i stan vad gäller elitidrott, samt förväntan på klubben att alltid vinna, som anledningar till att intresset sviktat en aning.
Ekonomiskt är det svårt att sia om kvartsfinalförlusten blir negativ eller positiv. Utgifter såsom hallhyra, resor, vissa funktionärskostnader, samt spelarkontrakt (som löper dag till dag från och med 1 april) försvinner. Det gör däremot också intäkter såsom publik, bonusar från sponsorer och möjligheten att hitta utökade samarbeten under ett slutspel.
– Tittar man på det fram och tillbaka hoppas vi på ett plus/minus noll-resultat, säger Sehlin.
Inga spelare eller ledare har kontrakt till nästa säsong. Något beslut är ännu inte taget kring någons framtid. Sehlin berättar att han så sent som under dagen haft ett samtal med bland annat lagkaptenen Anna Barthold.
– Hon kommer fokusera om mot EM-slutspelet i Riga och förhoppningsvis göra en riktigt bra prestation. Jag vet inte om Anna vill fortsätta eller inte.
Och om hon vill?
– Då för vi en dialog precis som med alla andra spelare.
Chastity Reed?
– Har gjort en jättebra säsong. Helt rätt att hon fick MVP. Klubbar i Europa kommer vara intresserade och hon kommer få fler erbjudanden. Vi har inte råd att betala mer, vilket gör det till en stor risk att hon inte spelar här nästa år.
David Visscher har också utgående kontrakt. Hur går snacket?
– Vi för en dialog och jag vet varken bu eller bä. Jag tror att alla som varit med nu känner att det har varit en jobbig säsong men har hög revanschlusta att man inte vill att det ska sluta på det här sättet.
Är det något han kunde ha gjort annorlunda som coach?
– Jag tror att vi alla har en del i det här misslyckandet att vi inte kommer upp i nivå. Både David (Visscher) och David (Nilsson) har ansvar, precis som alla spelare och jag på sportsidan. Alla känner att man kunde ha gjort något mer. Men just där och då tog vi de beslut vi trodde var rätt. Vi trodde verkligen att laget skulle gå samman och reda ut det här.
Era två guarder Precious Hall och Michaela Houser har fått en del kritik under säsongen. Var de nog bra?
– Vi valde aktivt att inte gå lika hårt ekonomiskt på guarderna som tidigare – för att kunna hitta en spelare som gör rejäl skillnad, vilket var Chastity Reed. Vi trodde att vi skulle få in lite sämre offensiva spelare, men bättre försvars- och lagspelare. Tyvärr blev det inte så. Både Precious och "KK" var väldigt upp och ner. Där hade vi givetvis kunnat ha bättre kvalitet över säsongen.
Ni tackade exempelvis nej till en guard som Tayler Mingo innan säsongen, hade det med er ekonomiska plan att göra?
– Tayler är också en jättebra spelare, men vi förde ingen jättedialog med henne. Hade vi visat intresse hade vi säkert löst det, men det var aldrig aktuellt. Tittar man i backspegeln hade vi självklart valt att byta några spelare om vi hade kunnat.
Nu blir det istället, som Christer Sehlin tidigare har berättat för Sporten, en mer svensk satsning kommande säsong.
– Tanken har funnits tidigare. Ska vi vinna ett sjätte och sjunde SM-guld? Ja, givetvis vill vi det. Men är det det viktiga eller är det något annat som är viktigare i Luleå Basket? Då känner vi att vi vill bygga mer lokalt och svenskt som siktar på att bli ett Eurocup-lag som tar sig ur gruppspelsfasen. Förhoppningen är att ha 4-5 svenska landslagsspelare och några talanger som ser oss som ett utvecklingssteg ut i Europa och sedan krydda med färre utländska än i år. Vi kanske bara behöver två utländska spelare, säger Sehlin och betonar vikten av att utveckla individen snarare än laget.
– Kan vi istället utveckla varje spelare så lyfter sig laget automatiskt med 20 procent.