Enligt ordföranden handlar det mycket om att det måste finnas engagerade ledare och föräldrar för att idrotten ska överleva.
Två byar som förknippas med basket och som levererat talanger till basketgymnasiet i Luleå genom åren är Juoksengi och Tärendö. Två byar som fått basketen att blomma och gett liv och rörelse till bygden.
När vi skriver 2020 finns inget lag, varken på senior eller barn- och ungdomsnivå registrerat för seriesammanhang i varken Juoksengi eller Tärendö.
Sporten träffar IFK Tärendös ordförande Kajsa Aidanpää, 32 år, och ungdomsspelaren Mia Krekula, 18 år, i föreningens klubbhus som ligger beläget ett stenkast från vackra Kalixälven, där vattnet flyter förbi byn i lagom stilla takt.
Kajsa Aidanpää gör sitt femte år som ordförande i föreningen och har en bakgrund som spelare i IFK Tärendö i sin ungdom. Hon vet vikten av ett fungerande föreningsliv, speciellt i byarna.
– Föreningen i sig är trygg och mår bra. Men just nu har vi inte så mycket idrottsverksamhet igång och det känns inte så roligt så klart, säger Kajsa Aidanpää.
IFK Tärendö består i dag av tre sektioner. I Ungdomssektionen har föreningen sammanfogat sektionerna basket, skidor och fotboll. Utöver det har IFK Tärendö en motionssektion och en gymgrupp.
Att basket och Tärendö hör ihop är Aidanpää väl införstådd med.
– Jag har ju inte varit med sedan det startade 1965, så basketen har ju funnits väldigt länge. Men jag själv har spelat basket här från lågstadiet till och med högstadiet, säger hon och fortsätter:
– Sedan var jag med i ett damlag efter gymnasietiden också.
Damlaget i föreningen lades ner runt 2009–2010 och efter det blev det ett uppehåll för basketen i klubben. Aidanpää flyttade från Tärendö under den tiden men återvände hem till byn 2013 och nu har hon två barn, som hon gärna ser gå i sina fotspår.
– När vi flyttade tillbaka kände jag att jag ville få igång någon form av idrott för barnen och ungdomarna här. Eftersom basket har varit min sport så körde vi igång. Ett tag var vi ganska många och vi fick ihop ett lag, säger Aidanpää.
Det lag hon pratar om är det tjejlag där Mia Krekula ingick i. Laget splittrades dock inför den förra säsongen. Orsaken var logisk, visar det sig.
– Flera av tjejerna började gymnasiet på olika orter. Man märker att ungdomarna faller bort när de kommer upp i den åldern, säger ordföranden.
Tärendö basket har en lång och rik tradition av basket. Den första matchen spelades redan 1965.
I och med att det laget lades ner står nu IFK Tärendö utan basketlag, både på tjej- och killsidan. Men det finns dock hopp om framtiden för det studsas basketbollar i sporhallen nere vid Charlotte Kalla-statyn.
– I vintras drog två personer igång en Easy basket-verksamhet. Det har varit runt tio barn som varit med i blandade åldrar. Så helt dött i byn är det inte, säger Aidanpää.
De sam tagit på sig att vara ledare för laget är Mia Krekula, hennes yngre syster och en mamma till ett barn i Easy basket-gruppen. Och det är just där problemet annars brukar sitta, inte bara i byarna i Tornedalen utan också i föreningar runt om i Norrbotten. Det krävs helt enkelt engagerade föräldrar och ledare för att det ska bli en fungerande verksamhet.
Mia Krekula, 18, har spelat basket i byn. Numera är laget nerlagt på grund av spelarbrist men Krekula har tillsammans med sin lillasyster börjat som ledare för ett nystartat barnlag i byn.
– Det är viktigt. Jag har ju själv varit en del i föreningslivet hela tiden. Just det här med ledare är en avgörande faktor, det behöver finnas någon som möter upp barnen och ungdomarna och får saker och ting att hända, säger hon och fortsätter:
– Det behöver inte vara på blodigt allvar men barnen behöver se att det finns någon som engagerar sig.
Mia Krekula är 18 år, numera går hon gymnasiet i Luleå men har under hela sin uppväxt haft basketen nära sig i Tärendö.
– Jag tror att intresset har gått i generationer. Jag har nog fått det från min mamma som spelade basket och samma sak är det med min lillasyster, säger 18-åriga Mia Krekula och fortsätter:
– Men det handlar nog också om att vi i Tärendö alltid haft basketen nära oss. Vi fick spela mycket i skolan när vi var mindre.
IFK Tärendö står nu utan basketlag och fotbollslag. Gällande skidåkningen är det bara ett fåtal yngre barn som testar chansen när föreningen håller skidskola på vintern. Den stora boomen efter klubbikonen Charlotte Kalla kan man inte se mycket av.
Vad betyder det för byn att IFK Tärendö fortsätter att leva kvar?
– Det betyder mycket. IFK Tärendö är något som alla på något sätt i byn brinner för och tycker är viktigt att den finns. Det är viktigt att barnen och ungdomarna som växer upp nu får se och känna att IFK Tärendö är bra och att föreningen kan ge dem minnen som de kan ta med sig i livet, säger ordföranden i Tärendö och fortsätter:
– Och sen det självklara. Alla forskningar och studier säger att idrott är bra, både att röra på sig fysiskt men också den tillhörigheten som föreningslivet ger, säger Kajsa Aidanpää.
Mia Krekula, 18 år.
Mia Krekula och hennes lagkompisar spelade seriespel så sent som förra säsongen. Men inför den här säsongen var föreningen tvungna att ta ett steg tillbaka även där.
Tror du att det kommer finnas ett lag i framtiden här?
– Jag tror att om de yngre har ett fortsatt intresse så kan det komma tillbaka, men inget lag med oss som tidigare spelat. Vi som är lite äldre flyttar från byn och de som blir kvar blir lite för gamla för att spela med de nya spelarna.
Men du skulle ha tränat ett ungdomslag i Tärendö om inte Coronaviruset kom?
– Det stämmer och de var som mest runt tio stycken ungdomar. Det var ganska blandade åldrar, men du anpassar dig när du spelar i ett lag med stort åldersspann.
Vad gjorde du i byn då du var i 10-årsåldern?
– Det var ungefär då jag började träna basket. Sedan hade vi något som kallades bollkul och där spelade vi allt möjligt. På somrarna badade vi och cyklade.
Hur har intresset för idrotten varit här i byn?
– Intresset för idrott i Tärendö har alltid varit stort bland ungdomar, säger Krekula.
Tärendö har i Charlotte Kalla haft en förebild inom skidåkningen, men i dag finns nästan ingenting kvar inom just den idrotten.
– Jag vet inte hur mycket hon har betytt för sporten, men jag tror att de flesta ungdomarna här i byn hade henne som förebild och idol, säger Krekula och fortsätter:
– Jag åkte skidor när jag var mindre. Men när vi tappade våra tränare så slutade de flesta. Nu finns det en ledare som har dragit igång skidåkningen igen.
Klassik lagjacka av klassiskt typsnitt. I IFK Tärendös klubbhus finns en mängd historiska föremål som påminner om en svunnen tid.
Vad krävs för att få liv i basketen igen?
– Det är ju att någon tar tag i tränarrollen. Det finns ungdomar som vill idrotta och det handlar bara om att ge dem möjligheten att få göra det, säger Mia Krekula.