Klockan 07.00 börjar Eduardo Carrazanas arbetsdag. Exakt då kliver han in på Ica Kvantum för att handla bananer som ska ges till BC Luleå, motståndarlaget och domartrion.
Senare under kvällen, klockan 19.04, möter BC Luleå sjätteplacerade Uppsala Basket. Och för den 74-årige materialförvaltaren sitter rutinerna väl. Han kom in i klubben 1993 och sedan dess har han bara missat en enda match.
– Det var för att min son hittade på att gifta sig 11/11 2011. Så jag fick åka till Göteborg på partaj. Men fy fan vad många samtal jag fick. Jag var inne i kyrkan och de höll på att ringa mig hela tiden. ”Var är den där grejen?”, ”Vem ska göra det där?”, ”Hur gör man det?”, säger Eduardo Carrazana.
Och samtalen har sin förklaring. ”Eddie”, som han kallas, är närmast oersättlig för klubben. I hans arbetsbeskrivning finns allt från att tvätta kläder – till att boka träningstider.
På grund av det tycker han att titeln ”materialförvaltare” inte stämmer överens med verkligheten.
– Det jobbet finns inte längre och det är inte bara att ta hand om kläder. Jag bokar resor, tar spelarna till läkare och sjukgymnast, gör matchprogrammet och bokar träningstider. Jag fixar uppehållstillstånd till de utländska spelarna och fort måste det gå, säger han.
07.30 äntrar han Luleå Energi Arena. Det är dags att hänga upp matchkläderna och börja med de många förberedelserna inför kvällen.
En timme senare anländer vårt team till hallen. Vi går rakt in i BC Luleås omklädningsrum som ger en lyxig känsla direkt. Varenda spelare har sitt eget skåp med namn och tröjnummer skrivet i vit text ovanför.
På väggarna har klubbmärket tryckts upp i storleken av ett traktordäck. Det har målats motivationstexter intill loggan som alla handlar om vad som krävs för att vinna. På ena sidan hänger en platt-tv och det finns dessutom ett ljudsystem som spelarna mer än gärna använder inför matcher.
Men mitt på golvet står en gammal plastlåda som skiljer sig markant från all övrig inredning. Den ursprungligen vita färgen har nästan blivit grå och alla svarta märken hintar om smällar som den fått genom åren.
– Den här lådan har faktiskt följt med sedan jag började här 1993. Den har varit med sen Robbans (Åkerström, tidigare materialare) tid. Det är inte bara kläder vi har i den. Ibland fyller vi den med iskallt vatten och så får spelare hoppa in, säger Carrazana.
09.00 är det dags att röra på sig igen. Bortalagets omklädningsrum och domarnas dito ska förses med vattenflaskor, handdukar och bananer. Men för att hämta vattenflaskorna måste vi ta oss ned till Luleå Energi Arenas källare.
En hisstur senare är vi på bottenvåningen. Eduardo Carrazana tar oss in i ett förrådsutrymme där ett tiotal järnburar lika stora som badrum finns. Ett av dem tillhör BC Luleå – eller kanske rättare sagt Eduardo Carrazana.
Där finns en drös med matchvideor på VHS, en ställning med linnen och shorts och ett antal bilder på gamla Plannja-spelare som betytt extra mycket för klubbens team manager.
Ikoner som Håkan Larsson, Jim Enbom, Anders Rönndahl, John Rosendahl, Vincent Lundahl och Jonas Jerebko.
Men sedan finns också en bild på amerikanen Brett Nelson som faktiskt fick sparken efter bara några få matcher i början av 2000-talet. Eduardo Carrazana förklarar varför.
– Jag har kört några stycken till Kallax genom åren. Spelare som inte har fått stanna kvar. Men den här killen var det lite speciellt med. Han hade gjort 42 poäng och skulle skickas hem. Han tog saker och ting på rätt sätt och det glömmer jag aldrig, säger han.
Efter det har ”Eddie” något som han gärna vill visa upp.
Han leder oss ner för stentrapporna i Luleå Energi Arena. Vi hastar oss igenom en snäv korridor och når slutligen fram.
Det är Plannja Baskets gamla omklädningsrum.
Det ser inte mycket ut för världen. Vitmålade stenväggar, träbankar precis som i vilken högstadieskolas gympasal som helst, tätt sittande järnkrokar för att hänga upp kläder på, ett duschrum och en liten toalett.
På den högra bänken ligger tre enkronor. Eduardo Carrazana slår sig ned bredvid dem.
– Titta, de har höjt min lön nu, skrockar han.
Det märks att den här platsen har betytt mycket för honom.
– Det är någonting speciellt med det här rummet. Jag får en himla känsla här inne. När Eric Elliott var på besök så tog jag honom hit. Han fick svårt att prata då.
Eddie fortsätter:
– Jag känner mig jävligt positiv här. Ibland går jag ner och sätter mig här bara för att få den där känslan. Det var i detta omklädningsrum som Brad Dean (gammal Plannja-tränare) lärde oss hur man vinner guld.
Klockan 10 är det skotträning för spelarna.
11.00-16.00 får Eduardo Carrazana några timmar att återhämta sig. Han passar på att åka och handla mat till hemmet och ser till att vila upp sig inför matchen.
Tre timmar innan uppkast träffas vi i omklädningsrummet igen. Carrazana är på plats för att serva spelarna som snart anländer. I vanliga tejpar han fötter som kan ha stukats under tidigare träningar. Men just i dag är det bara Jonathan Larsson som behöver massage för att mjuka upp ryggen.
I mitten står den gamla plastlådan kvar.
– Måste jag flytta den här nu? Eller kommer vi att leda med 30 i halvtid?, frågar han Brice Massamba och syftar på eventuella frustrationssparkar som kan komma att delas ut.
Varför har ni kvar den?
– Jag har varit på väg att kasta den. Men jag har aldrig gjort det. Det kanske för med sig tur.
19.00 är det snart äntligen dags för uppkast.
BC Luleå får en flygande start. Peter Öqvist tvingas byta ofta på grund av det höga tempot. Det innebär mer jobb för Eddie som inte sitter ned längre än några få sekunder åt gången.
Så fort någon blir utbytt är han där med både vattenflaska, handduk och en långärmad tröja.
19.45 är det halvtidsvila. BC Luleå har en ganska stabil ledning och coach Peter Öqvist vill att laget håller uppe samma intensitet och bollrörelse.
Sen drar andra halvlek igång. BC Luleå fortsätter att springa mycket och spela aggressivt försvarsspel. Ledningen växer.
Carrazana höjer rösten lite då och då för att hålla stämningen uppe i laget.
– Jag säger bara positiva saker till spelarna när det är match. Aldrig något negativt, säger han.
20.45 matchen är över. BC Luleå besegrar Uppsala Basket med klara 96–61. Spelare och tränare stannar kvar på planen för att skriva autografer och göra intervjuer. Sedan är återsamling i, ja ni gissade rätt, omklädningsrummet.
Det tjoas, tjimmas, dansas och sjungs. Peter Öqvist ger spelarna ledigt dagen efter på grund av den fantastiska uppvisningen. Han vill att alla ser till att njuta av kvällen och den sköna segern.
21.00 tackar vår utsände för sig. Men för Eduardo Carrazana är det flera timmars jobb kvar innan han kan börja röra sig hemåt.
Den där vita lådan klarade sig från sparkar i dag, va?
– (Skratt) Jo, den gjorde det.
På väg ut genom dörren hugger Eduardo Carrazana tag i undertecknads vänstra axel.
– Glöm inte att nämna min fru Yvonne. Utan hennes stöd hade jag aldrig klarat av det här jobbet.