I fjol tog Northland Basket det första Luleåguldet på damsidan någonsin och bröt en förbannelse som verkat sedan inlandsisen drog sig tillbaka och ”Jampa” Eriksson för första gången lite prövande studsade en uppblåst sälmage på hällorna ute vid havsbandet.
Där, i basketbastun, bland guldhjälmar och galenskaper, var det omöjligt att inte slås av hur stark och samtidigt sympatisk klubben kändes. Så länge jag jobbat som sportjournalist har den befunnit sig i Sverigetoppen – men de senaste åren har den blivit mer medveten, mer agiterande för kvinnors rätt till ett elitidrottande utan medföljande ekonomisk utarmning. Klubben har landets bästa publik, den bredaste ledarstaben i ligan, den tar samtidigt tar ett socialt ansvar och betalar sina spelare ordentliga löner.
Inte tillräckligt, absolut inte, sett till insatsen. Men det är i alla fall en början på något vettigt, det är i alla fall bättre än de busskort som vissa andra ligaklubbar erbjuder i ersättning till sina spelare. Det är professionell sport på en nivå som väldigt få föreningar i det här landet kan erbjuda idrottande kvinnor.
Där och då kändes det som om Northland skulle dominera Sverige för lång tid framöver. Där och då kändes inte planerna på spel i Europa som ett komplement – det kändes som den enda chansen att få vettigt motstånd.
Entré Udominate.
Uppbackade av ett lokalt företag som tillverkar sportkläder satsade gamla Umeå Comets vidare, trots att klassiska KFUM Umeå valde att dra sig ur. Och som man satsade. Från en position som stryklag seglade Udominate upp till femte plats i ligan och åkte ur slutspelet först i semifinal. I år blev det ännu bättre.
Udominate har lockat både norrbottniska, svenska och utländska toppspelare. Udominate har bara förlorat en enda match i seriespelet. Udominate har, trots monstruösa skadebekymmer under säsongen, gjort ett hedervärt intryck i Europaspelet och framstår som stor favorit till guldet.
Plötsligt är inte Northland så jäkla överlägset.
Plötsligt vete fasen om Northland ens är bäst.
Ska vi fnysa åt det? Ska vi tycka att Udominate är ett köpelag, en plastförening utan historia eller genuint basketkunnande? Jag tycker inte det. Någonstans måste det börja. Någon gång i historiens dimmor var Northland också ett köpelag.
Luleå är en stad med genuint basketintresse, visst, men det är i stort sett bara tack vare en man – japp, ”Jampa” – och hans monumentala passion.
Luleå Basket – som Northland hette förr i tiden – var i ärlighetens namn inte särskilt bra förrän Maria Näsström flyttade hit och klubben började satsa. Utländska och utsocknes spelare erbjöds pengar för att göra Luleå Basket till ett topplag och i förlängningen har det gett oss Eva Hägg-Myntti, Frida Grahn, Frida Aili, Allis Nyström, Ellen Nyström och Josefin Vesterberg.
Även om staden Umeå inte har ens i närheten samma grund att stå på som Luleå när det kommer till ungdomsbasket skiljer sig den dåtida satsningen inte på något moraliskt eller känslomässigt sätt från den nutida. Det enda som skiljer är insatsen som krävs.
Oscar Stenberg är team manager för laget Udominate men också ägare till företaget Udominate. Han har pumpat in en hel del pengar i en förening som inte gjorde någon glad och skapat en klubb som faktiskt gör människor lyckliga. Det pratas redan om publiksuccé och de senaste två åren har basketintresset bland ungdomarna i Umeå skjutit i höjden. Även om det inte är samma väg som Luleå gick för att skapa ett basketintresse behöver det inte betyda att det är fel väg.
Det enda felet är om satsningen tar slut innan den gett utdelning, både på bredden och i toppen.
För första gången på många år finns det två klubbar som både satsar ordentligt, låt vara med lite olika verktyg, på dambasket. För första gången kan vi se fram emot en stenhård, jämn finalserie som kan sluta hur som helst och definitivt i fem matcher. Min förhoppning är att Udominate och Northland ska kunna hetsa varandra till stordåd, lite som Malmö FF och IFK Göteborg gjorde när de svenska fotbollslagen härjade som värst i Europa i skarven mellan 1970- och 1980-talet.
Jag hoppas att det här inte är början på en dynasti.
Jag hoppas att det är början på två.