Michael Gilmore
Hon gjorde sitt bästa som ensamstående mamma. Hon hade två jobb för att kunna försörja Michael och hans två systrar.
Ändå tvingades familjen hela tiden söka ny bostad och nya skolor under stora delar av Michael Gilmores uppväxt i Jacksonville, Florida.
– Det är svårt för en ensamstående att uppfostra tre barn och min pappa kom inte in i bilden och hjälpte till ekonomiskt förrän jag gick sista året på mellanstadiet. Det var ändå tufft för henne, hon var sjuksköterska men hade alltid två jobb för att försörja oss. Hon fick ihop det så gott hon kunde och när jag och mina systrar blev gamla nog för att inse att vi måste hjälpa henne började vi göra det.
Det var tuffa tider i barndomen?
– I min tidiga barndom var det så. När jag kom upp i high school redde mycket ut sig så att åtminstone jag blev en börda mindre för familjen.
Michael Gilmore går inte in i detalj på hur tufft familjen kunde ha det. Inte mer än att familjen fick lida för det ekonomiskt. Han säger att hans pappa ändå alltid har funnits med längs vägen, men att han kunde bidra först när Michael hade blivit lite äldre.
– Jag fick växa upp snabbt. Det berövade mig nog mycket av vad många skulle kalla för en normal barndom. Men jag är okej med det. Jag har klarat mig mycket själv sedan jag var 16 och det får en att växa upp. Jag fick tidigt inse hur livet är.
Det finns oändligt många historier om stora städers förorter och misären i en del områden. Där ett barn kan dras in i ett dåligt umgänge och hamna snett. Det här är inget undantag.
– Min mamma gjorde sitt bästa för hålla oss borta från det, men trubbel hittar ändå en väg till en. Därför var basket något jag fokuserade på för att inte få problem, säger Michael Gilmore och fortsätter:
– Jag var välsignad som fick spela. Basket har gett mig en nåd som jag knappt kan beskriva. Det har tagit mig till bra platser och hållit mig borta från de dåliga. Från min barndom har jag alltid vetat vart jag vill ta mig och jag har alltid vetat att det är basketen som ska ta mig dit.
Michael Gilmore.
Artis Gilmore. Michaels farbror är en legendarisk basketspelare som 2011 valdes in i Naismith Memorial Basketball Hall of fame, känd inte minst för sina säsonger i Chicago Bulls 1976-1982.
Den nivån har Michael Gilmore inte kommit upp i. BC Luleås nyförvärv inför säsongen har fått känna på landslagsspel med Belgien (Michaels mamma är född i Bryssel). Men varken i Belgien eller någon annanstans har Michael Gilmore lyckats bli en nyckelspelare.
BC Luleå-ikonen Brandon Rozzell trodde däremot att just BC Luleå och Gilmore kunde bli en perfekt matchning.
Och hittills har det stämt.
För första gången har den 208 centimeter långe forwarden blivit en av spelarna som laget ska förlita sig på. Han spelar drygt 28 minuter per match i snitt, snittar över 15 poäng och är en av ligans bästa returtagare och blockare.
– Det har varit en lång resa hit, helt klart. Men jag har varit helt okej med det, för jag har alltid varit en grovjobbare. Men nu har jag chansen att visa vad jag går för i en roll som startspelare och jag är tacksam för att tränaren ger mig den chansen. Jag försöker gengälda det med att göra ett bra jobb och leverera för laget.
Vad gör du i Luleå – utanför basketen?
– Jag håller mig mycket inomhus, speciellt nu när det har blivit kallt, säger Michael Gilmore.
Kallt? Vänta du, bara.
– Många säger det, ja. Det tar nog ett tag att vänja sig vid, men jag hoppas att det går okej.
Michael Gilmore