Det är tio år sedan Luleå senast fick fira ett basketguld på herrsidan. Ett uppenbart faktum som coachen Peter Öqvist är precis lika uppenbart medveten om. Men den verkligheten skapar ingen stress hos Öqvist där långsiktighet är ett generaliserande och ack så väsentligt ord i beskrivningen av BC-coachens sätt att jobba.
– Kontinuitet är otroligt viktigt. Samtidigt måste du själv vara medveten om att det tar tid att bygga ett lag, en verksamhet. Det fungerar mycket sällan med ett kortsiktigt tänk, visst det kan bli resultat, men de blir även de kortsiktiga. Så kan inte jag jobba.
Peter Öqvist tar en slurk ur kaffekoppen. Vi sitter i restaurangen på Luleå Energi Arena. Det är en vanlig blå-måndag med matgäster som strosar in för en bit mat, lite lagom så där ”det är måndag-morgon” bluesiga. För Öqvist, däremot, är det dag före match (förlust 77–81 mot jumbon Malbas).
– Håkan (Larsson, assisterande coach) sitter just nu och klipper ihop videon. Den ska vi gå igenom efter lunch. Det är ett viktigt hjälpmedel. Vi tittar mycket på det vi gör bra, men även lite på sämre grejor. Och så justerar vi.
Hur ser du på dagens BC, du är inne på ditt tredje år här..?– Det här laget är Adam Rönnqvists och Yannick Anzulunis, om du förstår vad jag menar. De har fått sätta sin personliga prägel på hur vi spelar och vi har format ett spel som bygger på deras typ av kunnande.
Du föredrar en ”lite mindre” uppställning utan ett helt naturligt center- insidespel?– Vi hade förlorat SM-finalen mot Solna med Sundsvall 2008. Jag hade fem spelare över 205 centimeter i truppen och Mike Palm och Jocke Kjellbom i förstafemman. Vi spelade ett långsamt, uppställt, kontrollerat spel med framgång. Sedan kom Solna med Rudy Mbemba och besegrade oss via snabbhet och atletism. Då började jag fundera.
– När sedan Kjellbom flyttade inför säsongen därpå gjorde jag en omvärldskontroll hur de bästa lagen i övriga Europa såg ut och det var individuell kvickhet som var en genomgående vinnarfaktor.
Nytänkandet gav framgång. Säsongen efter förändringen spelade Sundsvall hem klubbens första SM-guld, efter finalseger mot just Solna. Öqvist hann även med ytterligare ett guldfirande, 2011, innan han vände blickarna en bit längre norrut, mot utmaningen i BC.
Öqvist är ingen person av stora åthävor eller gester. Ingen viftande Björn Ranelid direkt. Förutom vid sidlinjen då, där det ibland kan flyga en och annan kavaj samtidigt som ansiktsfärgen går över i rosa-rött.
– Det är inte så allvarligt som det ser ut…
Öqvist ler och tar en extra stor klunk kaffe. Han tittar ut över det just nu tomma hallgolvet där Adam Rönnqvist precis avslutat lite extra skotträning – på egen hand.
Vad tänker du på?
– Hur viktigt det är att vara ärlig. Inte minst mot sig själv. Jag har vuxit upp i den här staden och vet hur det pratas och den där ”vinnande basketen” som ska spelas. Det är mitt jobb att stå där mitt i, med ansvaret.
Vad är viktigast?
– Så länge vi försöker tillsammans, då är vi på rätt väg och då blir det där guldet också mer än enbart en vision. Vi är på en resa, en ny resa som är otroligt inspirerande att vara på och som jag upplever även är kul och spännande att följa. Vi gör det tillsammans. Och vi har inte för bråttom.
Vad är det som talar för att resan slutar lyckligt?
– Vi har en kravbild och en utbildning som fostrar starka, skickliga idrottare, i lag som individuellt. Vi är duktiga, vettiga människor här uppe som fostrar duktiga, vettiga idrottsprofiler. Jag är otroligt stolt att få vara en del av detta.