Dundret baskets Sebastian Jonasson ville ta en selfie med Nick Rajacic vilket sjÀlvklart gick bara fint.
För er som inte Àr alltför nÀra basketsporten sÄ krÀvs en lite förklaring av vem denne Rajacic Àr. För er som redan har koll sÄ kommer hÀr en historia som kan innehÄlla en del som ni kanske inte visste om denne 35-Äring med basketen i hjÀrtat.
SÄ. UppvÀxten var tuff. 1991 bröt striderna pÄ Balkan ut, Serbien hamnade under hÄrda FN- och EG-sanktioner och dÀrmed i plötslig fattigdom. Detta innebar i sin tur en daglig kamp för överlevnad. Men mitt i elÀndet fanns basketen, ljuset.
â Vi var sĂ€mst pĂ„ allting annat men vi var bĂ€st i basket. Vi hade stjĂ€rnorna i NBA och jag formades in i den stoltheter redan nĂ€r jag var fem-sex Ă„r. Det var otroligt stort för en fattig nation, berĂ€ttar Rajacic nĂ€r vi fĂ„r en pratstund under den stora tre-mot-tre-turneringen i street-basket i Kalix som samlat ett 40-tal lag frĂ„n hela lĂ€net.
Vi börjar inne i sporthallen och att Rajacic Àr en populÀr person mÀrks snabbt. Ett antal ungdomar kommer fram och vill ta en selfie med honom. Sebastien Jonasson Àr en av dem. Med Dundret basket pÄ linnet Àr han dÀr för att lira men passar pÄ med mobilen.
â Stort, skrattar han och skyndar vidare.
Nick Rajacic höll full koll pÄ spelet under Kalixturneringen som han verkligen gillade. "Vilket fantastisk arrangemang".
Samtalet fortsÀtter. Han berÀttar om hur han lÀmnade Las Vegas, Summer League och alla NBA-stjÀrnor bakom sig för att ta sig hela vÀgen till Kalix.
â De frĂ„gade mig förra Ă„ret och jag lovade att kolla min kalender och om det skulle funka sĂ„ skulle jag komma. Klart det blev en tuff resa. Jag och min sambo sov bort hela första dagen hĂ€r, tungt med jet-lag, men det Ă€r ingen fara. Jag gör alltför sporten som jag Ă€lskar. Mitt mĂ„l Ă€r att fĂ„ basketen att vĂ€xa sig Ă€nnu större i Sverige, att fler börjar spela. Jag har allt att tacka basketen för. Mitt liv, min fru, att jag stĂ„r hĂ€r, att jag varit i Las Vegas, att jag kommenterar i tv. Allt. Jag vill ge tillbaka. Titta pĂ„ det hĂ€r, vilka möjligheter, konstaterar han och slĂ„r ut med handen ner mot de tvĂ„ planerna bakom sporthallen dĂ€r turneringen avgörs.
Dagen före Rajacic skulle fylla 18 Är landade han i Sverige, i BorÄs, i Kinna, rakt in i basketkvarteren. PÄ rÀtt plats. Han satsade direkt pÄ att bli elitspelare och fick ocksÄ göra fem sÀsonger i BorÄs Basket men mer Àn en högst duglig bÀnkspelare blev han aldrig. Och som 25-Äring var den delen av basketresan slut.
â Det stannade av. Jag trĂ€nade och trĂ€nade men mĂ€rkte inte att jag blev sĂ„ mycket bĂ€ttre, dĂ„ var det dags att gĂ„ vidare. Jag vet att jag gav det allt jag hade sĂ„ jag Ă„ngrar inte beslutet.
Men basketresan var lÄngt ifrÄn slut. Den tog bara en lite annan riktning. Det visade sig att BorÄs tidning hade en "insomnad" basketblogg som sÀllan, eller aldrig, uppdaterades. SÄ Rajacic ringde upp sportchefen. Och resten Àr historia.
â Jag frĂ„gade om jag kunde sköta uppdateringarna och jag fick testskriva först och sedan fick jag lite arvode för att köra. Sedan var det igĂ„ng och jag fick Ă€ven skriva krönikor i tidningen. Jag twittrade ocksĂ„ och nĂ„gon pĂ„ tv följde mig och tog kontakt och sĂ„ fick jag prova pĂ„ expertkommentatorsrollen under en herrlandskamp.
Du gillar att rÀtt frekvent att provocera basketfolket i LuleÄ. Varför?
â SĂ„ hĂ€r, det finns de som tror att jag verkligen hatar LuleĂ„ men sĂ„ Ă€r det inte. Men du vet.., det handlar om respekt innerst inne. Vi (BorĂ„s) torskade alltid, ofta, och att förlora bygger upp en trötthet, en kraftig irritation men inget hat, nej, nej. Det Ă€r mycket ironi och med glimten i ögat men det Ă€r svĂ„rt att fĂ„ fram det nĂ€r man skriver. Men sĂ„ Ă€r det.
Nick Rajacic tar en liten pratstund med delar av familjen Olsson frÄn Vallentuna med pappa Ludvig i spetsen. "Frugan har rötterna hÀr i Kalix".
Nick Rajacic skrattar. Varmt och hjÀrtligt nÀr han pÄpekar att "svinkallt, ljust tvÄ timmar om dagen och orientdressing pÄ kebaben. Vilka kan vara dÀr".
Som sagt; med glimten i ögat.
Kan BC vinna ligan kommande sÀsong?
â Nej, skulle BC vinna SM-guld nĂ€sta sĂ€song vore det en större skrĂ€ll Ă€n nĂ€r USA:s collegelag besegrade Sovjet i OS-ishockeyn 1980.
OK.., och hur ser du pÄ statusen i dam- och herrligan?
â TyvĂ€rr kommer nĂ€sta sĂ€song bli Ă€nnu svagare Ă€n den förra. Det finns inte pengar hos företag och sponsorer. Det Ă€r verkligheten. Men det kommer att vĂ€nda. Klubbarna och förbundet mĂ„ste jobba hĂ„rdare med rekrytering och utbildning. Det stĂ„r 300 unga i Göteborg i kö, 900 i Malmö, för att fĂ„ trĂ€na. Det hĂ€nder nu, det vĂ€xer snabbt. Men de mĂ„ste tas om hand, ledare, sporthallar. Klubbarna, förbundet. Vi kan inte vĂ€nta pĂ„ landslagsframgĂ„ngar.
PĂ„ tal om. Pelle Larssons framtid. Du har sett honom i summer-league..?
â Pelle har en ljus framtid och jag ser honom som en spelare i NBA. Han har fysiken, han har absolut spelförstĂ„elsen och, det viktigaste, han tar sin roll, gör vad coach vill ha, spelar försvar och tar det öppna skottet nĂ€r de kommer. Han spelar klokt och det skattas högt i Miamis organisation. Det har jag sett pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll.
Nick Rajacic agerade prisutdelare under turneringen som fick se Björx frÄn LuleÄ vinna bÄde bland herrarna och damerna (de sist nÀmnda försvarade titeln frÄn fjoÄret).
Det Ă€r finalspel pĂ„ gĂ„ng i turneringen. Ett gĂ€ng frĂ„n Björkskatan vill hĂ€lsa till familjen Ryan i BorĂ„s innan de gĂ„r ut till finalspelet dĂ€r de efter massiv dramatik besegrar City Boys med 17â15. Det betydde dubbeln för Björx eftersom deras Outlaws pĂ„ damsidan slog tillbaka Queen Warriors med 11â8 i final.
Nick Rajacic agerade prisutdelare och hÀr, i nuet, Àr det inte svÄrt att se vad som driver basketoraklet, om uttrycket tillÄts, och vad han brinner för. Det Àr en enkel och mÀnsklig basket-matematik.
Att hjÀlpa.
â En evig kĂ€rlek, sĂ€ger han.