Lars Mosesson på dåvarande Plannja Baskets kansli. Årtalet är 1996. (Arkivbild)
BC Luleås klubbdirektör Lars Mosesson fyllde 60 år i slutet av augusti. Det har med andra ord flutit några liter vatten under bron sedan den nyutexaminerade idrottskonsulenten klev in som nyanställd på Plannja Baskets kansli som 27-åring.
Under våren 1988 gick Mosesson sista terminen på idrottskonsulentutbildningen på Lidingö utanför Stockholm. Men han hade redan sin framtid utstakad. En framtid som skulle visa sig bestå ännu i dag.
– Jag fick anställningen i Plannja Basket klar redan i mars månad och jag minns det som i går, skolan slutade fredag 10 juni 1988 och måndag 13 juni klev jag in i föreningen som kanslichef, som det hette på den tiden, säger Lars Mosesson.
Sin basket- och föreningsfostran fick Lars Mosesson i sin hemstad Gällivare där han redan som 16-åring tog plats i Dundret Baskets styrelse. Det här var på den tiden föreningslivet blomstrade i Sverige och Mosesson berättar att Dundret Basket hade över 20 aktiva lag som mest i olika åldrar.
– Det var en ny klubb och en väldigt bra förening med fina människor. Det fanns inte så mycket annat än idrott på den tiden så där fick jag min fostran, säger Mosesson.
Föreningslivet, med allt vad det innebar, gav mersmak för Gällivaresonen och 1986 lämnade han Malmfälten för att utbilda sig vid folkhögskolan på Bosön. Resten är norrbottnisk baskethistoria.
Väl på plats i Plannja Basket var det en lindansarklubb han hade kommit till. En förening som pendlade mellan spel i division 1 och elitserien, något som dock inte besvärade Mosesson.
– För mig som basketintresserad var det stort att få komma till Plannja Basket. Men jag kom till en förening som aldrig hade vunnit något och där intresset hade stannat upp. Basketen hade varit stor i Luleå på 70-talet med spelare som Joel Copeland och Charles Barton, säger Mosesson och fortsätter:
– Jag klev in i ett läge där basketen inte togs riktigt på allvar. Vi var en förening som åkte den gröna hissen upp och ner mellan serierna och hade under 500 i publiksnitt.
Men vändningen skulle komma, både för Plannja Basket som förening men också för intresset av basketen i Luleå. Mosesson ser framför allt tre anledningar till vändningen.
Lars Mosesson har säkrat nyförvärvet Jens Tillman inför säsongen 1996. (Arkivbild)
Den första var att inför säsongen 1992–1993 beslutade nämligen Svenska basketförbundet att starta Svenska basketligan. En stängd liga där inget lag kunde åka ur, något som betydde mycket för Plannja Baskets framtid.
– För vår del var det bra att ligan stängdes. Vi kunde gå in i det med vetskapen att vi kunde satsa utan att åka ur.
En andra anledning till den ökade hajpen runt basket ägde rum i Barcelona sommaren 1992, menar Mosesson.
– Det var första gången USA ställde upp i OS med sina proffs och hela världen kunde följa Dreamteam där vilket gav effekt.
Den tredje anledningen stavas värvningen av Eric Elliott. Den 182 centimeter långe amerikanske guarden satte en prägel på Plannja Basket med start just inför säsongen 1992. Totalt blev det sju säsonger i Luleå för amerikanen som 1997 ledde till föreningens första SM-guld någonsin.
Eric Elliott fick äran att klippa ner målnätet efter SM-guldet 1997. (Arkivbild)
– Elliott var en riktig symbolvärvning för oss. Det pratas ju fortfarande om Eric Elliott i Luleå och då förstår man ju hur mycket han har betytt, både för föreningen och för staden, säger Mosesson.
Hur gick det egentligen till att få Elliot till Luleå?
– Charles (Barton) hittade honom på ett litet college och kom tillbaka med ett VHS-band. Så jag och några andra satte oss i soffan hemma hos mig och tittade på videon. Där och då bestämde vi oss, vi tar honom, säger Mosesson.
Basketgurun Jan-Anders "Jampa" Ericson tillsammans med Eric Elliott 2015 i samband med att Elliott fskulle hyllas och få sin tröja upphissad i taket. (Arkivbild)
Charles Barton hade sedan någon säsong tillbaka återvänt till Plannja Basket som coach, och hade därmed redan inlett jobbet med steget att gå från lindansarlag till ett mer professionellt. Första året i ligan blev en succé både resultat- och publikmässigt.
– Helt plötsligt hade vi 1 700 åskådare i snitt. Där jobbade vi tajt och intensivt med J-P Kostet på Luleå Basketcentrum för att fylla arenan, men vi lyckades skapa det där intresset som behövdes, säger Mosesson.
Lars Mosesson. (Arkivbild)
Plannja, anförda av Elliott och en ung Håkan Larsson (assisterande coach i BC Luleå nu) gick till slutspel men åkte ut mot Alvik Basket efter 2–1 i kvartsfinalserien under våren 1993. Men framförallt hade norrbottningarna visat att de skulle komma att vara att räkna med de kommande åren.
Och snacket började gå i övriga basket-Sverige. Att spela basket i Luleå var något man ville prova på. Fullsatta läktare i Pontushallen med en proffsig organisation runt laget började locka svenska landslagsspelare.
Året därpå anslöt både Vincent Lundahl och Torbjörn Gehrke. Inför den efterföljande säsongen var det Dennis Aulanders tur att ta flyttlasset från södra Sverige till Luleå och några år senare anslöt Jens Tillman. Inom loppet av några år hade Lars Mosesson säkrat kontrakt med fyra svenska landslagsspelare.
– Det blev mer och mer elittänk. I början var det svårt att få någon att flytta upp hit men till slut gick det och där var Charles (Barton) en stark bidragande orsak.
Vad lockade ni landslagsspelarna med för att komma till Plannja?
– Vi var alltid noga med att säga till dem att i Luleå är basket något viktigt. Men kommer inte bara hit och spelar utan det krävs en hel del som människa också för basketen bevakas på ett enormt sätt här och det krävs att spelarna är redo för det.
Charles Barton återvände till Plannja basket som coach och var med och byggde upp laget i ligan i början 90-talet. (Arkivbild)
Säsongerna 1994–1995 och 1995–1996 gick laget till semifinal mot Alvik respektive New Wave (Göteborg). Men säsongen 1996–1997 föll allt på plats. Barton lämnade för tyska Ulm och Mosesson hittade hans ersättare i amerikanen Brad Dean.
I den redan spetsade spelartruppen fick Håkan Larsson sällskap av Luleåborna Jim Enbom och John Rosendahl som hade flyttats upp. Sammantaget, med övriga landslagsspelare och importerna Eric Elliott och Darren Engellant hade Mosesson byggt ihop det lag som tog föreningens första SM-guld någonsin efter en finalserieseger med 3–1 i matcher mot M7 Borås.
Där och då inleddes en storhetstid för Plannja i svensk basket. I övriga Sverige gick snacket, vilket lever kvar än i dag, att Luleå blev basketstaden nummer ett i landet.
Han vet hur ett guldlag ska byggas, det har lars Mosesson visat förut.
Du måste känna en stolthet att du har varit med och byggt upp det?
– Ja, men vi ska komma ihåg att det här inte är något jag har gjort ensam. Vi har haft en fantastisk styrelse som stått bakom och en kanslipersonal som också betyder mycket. Det är ju inte så att en som heter Lars Mosesson från Gällivare hade kunnat göra det här själv, säger han och fortsätter:
– Vi har fått med oss många på tåget och det ena har gett det andra. Först fick vi med kommunen, sedan kom publiken och det lockade till sig media, som i sin tur fick sponsorerna att upptäcka oss. Sedan har det rullat på.
Ja, det har verkligen rullat på sedan dess. Föreningen, som grundades som Gammelstads IF blev Plannja Basket 1976, som bytte namn till LF Basket 2010, och till BC Luleå 2015, har sedan dess vunnit åtta SM-guld och fyra SM-silver. Mellan åren 1997–2007, i folkmun även kallad storhetstiden, tog laget sju SM-guld.
Lars Mosesson. (Arkivbild)
Extra speciellt var att laget gjorde det med den gyllene trion från Luleås egna led i form av Håkan Larsson från Vråken, Jim Enbom från Gammelstads BBK och John Rosendahl från Sunderby SK.
Hur viktigt var det med tre så starka profiler från den egna bakgården?
– Självklart betydde de mycket. Det var tre starka individer från Luleå och dessutom var ju Håkan och John landslagsmän så visst var det viktigt ur flera aspekter. Visst är det kul att Adam Rönnqvist och Jonathan Arvidsson är tillbaka hos oss.
2017 tog laget sitt senaste och åttonde SM-guld, det efter en period på tio år sedan det tog sitt sjunde guld.
Just rekryteringen av lagets coacher genom åren är något som klubbdirektören tror har varit en stor nyckel till föreningens framgångar.
– Coacherna är otroligt viktiga personer och jag tycker vi har haft de rätta coacherna vid de rätta tillfällena varje år. Vi har aldrig behövt sparka en tränare under en säsong och det är vi ganska stolta över, säger han.
Förra säsongen avbröts innan grundserien spelats klart på grund av coronapandemin.
– Vi trodde vi skulle ta guldet förra året. Vi hade kemin i laget och hungern till att vinna så det är synd att det blev som det blev, säger Mosesson som nu fått bygga ett nytt lag inför den här säsongen.
– Ja, nu får coacherna bygga nytt och det kommer kanske ta ett tag innan det sätter sig. Men det är som att se en film, man kan inte sitta och se samma film hela tiden, det är roligt med ny film, och så blir det för oss nu.
Det har blivit några amerikanska importspelare genom åren för Lars Mosesson. (Arkivbild)
Det var många som höjde på ögonbrynen när det stod klart att Lars Mosesson avslutade sin roll som klubbdirektör efter SM-guldet 2006, det efter 18 år i klubben.
Vad berodde det på egentligen?
– Jag var less på mig själv och det var skönt att göra något annat. Det var nog bra att jag gjorde det, men jag var ändå kvar i bakgrunden och satt i styrelsen. Sedan ville de att jag skulle komma tillbaka efter ett par år och det gjorde jag, säger han.
När ser du slutet på din karriär i framtiden?
– Nu har jag ju nått den åldern där jag kör en säsong i taget. Men jag har sagt så här, kommer det in någon som vill ha den här tjänsten så kommer vi ta upp det med styrelsen. Är det rätt person som vill ha jobbet så kommer vi släppa fram den personen, säger 60-åringen Lars Mosesson.