Jonas Persson i Vetlanda 2014
Han fick vara en del av eliten under tre decennier. Målvakten spelade i elitserien när han var över 40 år gammal.
Sedan kämpade Jonas Persson mot ångesten.
Rädslan för sin egen hälsa.
– När jag har idrottat hela livet och kroppen varit ens verktyg som man har litat på så länge så slås ju fötterna undan av en sådan här grej.
Det var för ett par år sedan det hände för första gången. "Skorven" fick plötsligt skyhög puls efter en löprunda.
I efterhand har Jonas Persson fått veta att hjärtat ska vara bra. Men han har symtom som gör att pulsen kan höjas eller sänkas snabbt.
– Jag får medicin för det och läkarna försöker lugna mig och säger att det inte är någon fara med att träna eller så. Men det var en väldigt tuff period när jag fick veta att det var något som inte stämde.
47-åringen från Kalix har fortfarande svårt att våga lita på sin kropp. Jonas Persson har inte vågat tränat lika hårt, men börjar släppa på den handbromsen allteftersom.
Han har kommit en bra bit på vägen.
– I början var jag rädd för att vara själv, säger han däremot.
– Det var en ångest och en rädsla som kom över en, något jag inte hade känt tidigare. Ska jag dö nu när jag har ett litet barn? Jag vill inte dö medan hon är så här liten.
Allt är nästan som vanligt nu, säger Jonas Persson. Istället för rädslan över att lämna Linnéa tänker han på framtiden med sin femåriga dotter. Till exempel att få ta med henne till hemtrakterna i Kalix, dit Vetlandabon sällan åker numera när han inte har någon familj kvar där.
– När hon blir äldre vill jag kanske ta en sommarsemester där för att visa var jag kommer ifrån.
Nu har det gått lång tid sedan "Skorven" Persson lämnade Kalix.
Som ung målvakt tog han sig från moderklubben IFK Kalix till seniorbandyn i Nyborgs SK innan han 1996 gick vidare till Karlsborgs BK. KBK var då bäst i "stan" och placerade sig ovanför Kalix i högstaserien som då hette allsvenskan.
Där gjorde han tre säsonger innan han gick vidare till rivalen Kalix som till skillnad från Karlsborg hade hållit sig kvar i allsvenskan. Men 2001 lämnade han hemorten – och kom aldrig mer tillbaka.
Det blev sju säsonger i Falun, sju i Vetlanda och han nådde det svenska landslaget innan han avslutade sin elitkarriär.
Men 10 februari 2016 var han tillbaka i Kalix och gjorde en comeback i elitserien med IFK Vänersborg. De blev hans näst sista insats i elitserien, 41 år gammal. Matchen slutade 3–3 på Kalix IP efter en jätteupphämtning av Kalix där Pekka Hiltunen kvitterade i 93:e minuten. Simon Viklund gjorde 2–3 bara några minuter innan med en styrning som "Skorven" inte hann reagera på.
– Han är nog för gammal för att orka ned på en sån boll, sa Viklund till TTELA.
Faktum är dock att matchen mot Kalix och ytterligare en insats borta mot Sandviken två veckor senare tände en ny glöd i Persson.
– Då blev jag sugen att fortsätta. Och jag har fått någon förfrågan efter det när jag har fått säga nej på grund av diskbråck. Men det här uppehållet är kanske definitivt. Man ska aldrig säga att man har slutat, det är ett uppehåll.
Det blev ingen fortsättning i elitserien. Men Persson gjorde ytterligare en säsong. Han avslutade karriären med en säsong i Målilla Goif Bandy i division 1 2016/17.
Sedan har han varit ledare i olika roller.
Jonas Persson
I dag är "Skorven" assisterande tränare i Skirö AIK som leder sin division 1-serie. Han är idrottslärare, bildlärare och bandyinstruktör på bandygymnasiet och kan konstatera att förutsättningarna där är helt annorlunda än när han började spela bandy.
Stora delar av hans karriär var det en tuff roll han hade.
En stillastående målvakt. Inte sällande i isande kyla.
Och med tunna handskar.
– Jag tänkte alltid att det måste vara ännu värre att vara handbollsmålvakt utan skydd för huvudet. Men visst, lite självplågeri har jag hållit på med, det måste jag väl säga.
Fingrarna fick ta värsta smällarna. Både av kylan och av att rädda skott.
– Ibland kunde man ju inte få röra bollen på 10-20 minuter och då blev man så kall så att man inte kände något när man tog bollen, det domnade ju bara, säger Jonas Persson och fortsätter:
– Då hade man helt ärligt en fingerskada varje år. Det var någon spricka här och där och man gjorde oftast ingenting åt det mer än att tejpa.
I dag kan han märka av det i vardagen. När han skruvar upp korken på en julmust kan han till exempel inte använda alla fingrar, säger han. Ett finger går inte att böja ordentligt.
Men det kom en vändning inom bandyn. Timo Oksanen var stjärnan som använde skumgummihandskar, något som Persson till slut tog efter.
– Då insåg jag ju hur dumt det hade varit att stå med skinnvantar. Jag började med skumgummi i handskarna och även plastfingerborgar på fingerspetsarna och efter det hade jag inte en enda fingerskada sista åren.
Jonas Persson som ung målvakt i Karlsborgs BK.
Jonas Persson har varit borta från Kalix i över 20 år nu. Det har på sin höjd blivit en återträff med gamla lagkamrater och han skulle gärna ha en snart igen, säger han. Annars är det inte mycket koppling till hemorten eller Kalix Bandy som nu huserar i allsvenskan, såväl näst högsta som näst lägsta divisionen. Däremot har en lite extra koll på ena målvakten i Kalix. Joel Snäll gick sin bandyutbildning i Vetlanda, bland andra under "Skorven" Perssons ledning.
– Om man gav honom någon övning eller pratade om något som han behövde jobba på så kom han tillbaka några veckor senare och hade jobbat som tusan på det. Han är väldigt målmedveten och jag har följt lite hur han har utvecklats. Jag har hört bland annat Mats Rönnqvist säga att han har varit fantastisk i en del matcher.
Jonas Persson sa tidigare att han själv bara har ett uppehåll. Men 47 år gammal – kommer vi verkligen få se någon mer comeback?
– Nu är det kanske inte så roligt längre, när man inte har tränat. Det är nog bättre att leva på minnena.
Jonas Persson i Falutröjan mot Hammarby 2004.