Jukka Ohtonen
Matchminut 6: Den femte och avgörande kvartsfinalen mellan Västerås SK och Kalix/Nyborg BK säsongen 1993/94. En skakad hemmapublik på Rocklunda IP ser hur Patrik Rönnqvist tar med sig bollen fram på Västerås planhalva. "Palle" Rönnqvist hittar bladet på Jukka Ohtonen som vispar in 1–0 för Kalix. Den finländska landslagsmittfältarens pärla betyder att Kalix just nu är i semifinal. Jätten VSK är på väg att brytas ner. Det här är helt oväntat, speciellt om man känner till bakgrunden.
Om man ska skildra historiska ögonblick för Kalix Bandy, Kalix/Nyborg, IFK Kalix eller vilken upplaga man nu vill prata om så finns det några kandidater. De 3 312 som stod på snövallarna på Furuhedsplan 1993 kanske skulle säga att det är bandyns största stund i länet. Kalix slog Bollnäs i kvalets sista hemmamatch innan uppflyttningen säkrades borta mot Tranås.
Vi har tagit kontakt med flera spelare i laget, men minnena från kvalet verkar ha stannat kvar i dimman på stadshotellet i Tranås, där Kalix och motståndarlaget skålade ihop på den gemensamma banketten. Efter ett samtal med några spelare som var med är det bara en sak som alla drar upp: Den där jäkla målvaktstabben som höll på att ställa till allt mot Bollnäs. Ett frislag från mittplan ledde till en retur och ett mål för gästerna.
– Jag stod bredvid Michail Illarionov när det hände och han blev helt galen. Jag fick ta några snabba skär och ta fast honom. Jag var tvungen att hålla i honom, för han blev så satans arg. Det fanns ju inte i vår värld att vi skulle missa det där, säger Patrik Rönnqvist.
Michail Illarionov var en av spelarna som höjde Kalix.
Men så blev det inte. Det såg "Palle" själv till.
Hans andra mål för matchen betydde 4–3 och redan där hade Kalix ena benet i allsvenskan. Sedan åkte laget till Tranås och säkrade uppflyttningen. Kalix var klart för den högsta serien. Resultaten i övriga matcher gick även Tranås väg så de fick också fira. Festen var total.
På isen.
På banketten.
På bussen.
Vid Åkroken stod en brandbil och väntade på att få eskortera länets sensationslag till Folkets Hus i Kalix och där blev det mottagning på torget. Okej. Det var kanske en minnesvärd match, en minnesvärd vecka. Men duellerna med VSK kom att bli lika klassiska.
Patrik Rönnqvist
Matchminut 10: Per Fosshaug, en av Sveriges största bandyprofiler och bästa spelare någonsin, visar sitt värde. Kalix/Bandy får bara ha ledningen i några få minuter innan liraren lirkar in kvitteringen på Rocklunda.
Det är nu helt jämnt. 2–2 i matcher, 1–1 i matchen. Det är den absolut jämnaste kvartsfinalserien i det här SM-slutspelet, ja faktiskt den enda jämna. Boltic körde över Sandviken i tre raka, Sirius körde över i Villa Lidköping utan att blinka och Jonas Claesson sköt Vetlanda vidare efter en trippel mot Nässjö.
På förhand var det ju Västerås som skulle ha den kanske lättaste vägen. Men här står vi i kvartsfinal nummer 5 och nu charmas hela Bandysverige av den frejdiga nykomlingen från Kalix.
Matchminut 18: Återigen är det Per Fosshaug som visar sin överlägsenhet i att uppfatta spelet ute på planen. Han serverar Michael Carlsson som ser till att det ändå blir ordning och reda för VSK. 2–1.
Matchminut 25: Samme Michael Carlsson dunkar in 3–1 och 3 741 åskådare kan pusta ut. Det här kan nog ordna sig, ändå.
Matchminut 39: Av bara farten gör VSK 4–1 innan pausvilan. Per Fosshaug spelar fram Andreas Westman som hittade nätet bakom Anders Resin i målet.
Frustrationen växer i Kalix. KNBK-spelarna kanske inser: Bara att ta det till en femte avgörande kvartsfinal är en överprestation och vi får nog nöja oss med det. Nu är det som det var i grundseriespelet, VSK är helt enkelt bättre än oss.
Per Fosshaug.
Kalix och Västerås möttes totalt åtta gånger säsongen 1993/94. Det kom att bli en klassisk kvartsfinalserie, men det är långt ifrån den enda minnesvärda händelsen. En av de största matcherna i klubbens historia kom i en vanlig serielunk.
Kalix/Nyborg flyttade den här säsongen från Furuhedsplan till Kalix IP och det blev knappast några sportsliga problem med flytten. Efter fem hemmamatcher var Kalix/Nyborg BK obesegrat i sin nya hemmaborg och när Västerås skulle komma till Norrbotten nådde bandyhajpen sin absoluta topp. 14 januari 1994 frågade man inte: Hur var tjugondedag Knut? Man frågade: Ska du på matchen i kväll?
4 211 åskådare. Nästan var fjärde kommuninvånare var på plats när publikrekordet slogs på Kalix IP.
Visst var det ändå regerande mästarklubben Västerås SK som vann matchen med 7–5. Hemma i Västerås hade de grönvita vunnit med 6–4 dessförinnan. Efter dubbelmötet i norra gruppen av allsvenskan möttes de även en gång i elitserien. Det var då Kalix insåg hur stor skillnad det är på att vara bra och bra.
– Vi fick stryk med 12–4 i Västerås och då spelade vi ändå okej. Vi fick ju beröm och det kommer jag ihåg att jag störde mig på. När vi kom tillbaka till Kallax och fick läsa i NSD att vi fick beröm för att vi var ett så bra lag. Men vi hade ju förlorat stort, VSK lurade oss rejält. Vi var inte nog slipade taktiskt och det var något vi fick lära oss, säger Patrik Rönnqvist.
12–4. Idel förluster på Rocklunda den här säsongen. Och 4–1 till VSK i paus i sista kvartsfinalen. Tack och hej?
Man skulle kunna tro det. Men då har vi ännu inte presenterat en viss ryss.
Konstantin Zalataev
Matchminut 46: Konstantin Zalataev är tillbaka till den spelare han har varit under hela våren, en världsartist som tar bollen och gör vad han vill med den. Kalixspelarna tittar bara på när det ryska ångloket forcerar allt som kommer i hans väg. Patrik Rönnqvist noteras för assisten, men det är Zalataevs egna show och han sätter dit reduceringen till 4–2 redan i den första minuten av andra halvlek.
I mångt och mycket är det "Kalle" Zalataev som själv såg till att ta Kalix Bandy till den här situationen. Att först ta laget till elitserien. Sedan till slutspel. Och att sedan tvinga fram en avgörande match med Västerås.
Den Murmanskfostrade spelaren hade en urkraft i offensiven som gjorde honom till ett omtalat namn och av många rankades han ett tag som världens absolut bästa spelare. När han sedan bar fram laget genom kvartsfinalserien och såg till att Kalix genom två hemmasegrar, 7–2 och 3–2, kunde tvinga fram en femte avgörande så blev det för somliga glasklart.
– Ja, han var bäst i världen. Så grym som han var under andra halvan av den säsongen – han var ostoppbar. De hade kört extra med honom när vi hade träningsläger i Haparanda, han fick åka mycket skridskor på träningarna för att komma i bättre form och efter jul nådde han toppformen, alltså han var i en form som inte var av denna värld. Och i den sista matchen var han så jävla bra, säger Palle Rönnqvist.
Rönnqvist säger att han inte bara var en spelare som kom att göra eleganta grejer ute på planen. Han förändrade hela kulturen.
– Det märktes redan under sommaren. Om det kom in någon i sporthallen när vi tränade innebandy måste de ju ha tänkt att vi var ett gäng galningar. Men när vi fick in "Kalle", Michail Illarionov och Jukka Ohtonen så fick vi ett helt annat driv i gruppen. Innan de kom till Kalix förstod ju inte jag vad som krävdes för att bli bättre. Ge mig bollen så ska jag skjuta, tänkte jag. Men den där sommaren märktes det vilken bra grupp vi hade blivit. Det var tävling hela tiden. Vad vi än gjorde blev det tävling och nästan varenda träning blev det bråk för det var så många som började hata att förlora. Alla ville vinna hela tiden. Alla gav allt hela tiden.
Med den inställningen skulle Kalix avsluta säsongen.
Världsstjärnan Konstantin Zalataev gjorde Kalix/Nyborgs BK till ett av Sveriges bästa lag. Kanske var Kalix närmare ett SM-guld än de trodde 1993/94.
Matchminut 56: Superstjärnan Konstantin Zalataev fortsatte att dominera. Nu spelar han fram till lekkamraten Michail Illarionov som skjuter in 4–3 och Kalix har 34 minuter på sig att hitta en kvittering.
Det är de två ryska spelarna som fortsätter att vara drivande. I NSD hyllades även Jukka Ohtonen efter matchen och i Norrbottens-Kuriren gick att läsa att Stefan Tano, liberon som på ett frislag sköt in 3–2 i sudden death i den fjärde matchen, var kuggen som gjorde försvarslinjen till en mur under sista delarna av kampen.
Men det handlade nu om de som skulle stå för målen. Konstantin Zalataev fortsatte att ösa på. Illarionov likaså. Och gav de måltjuven Patrik Rönnqvist chansen så sköt han. Men klockan gick snabbare för varje minut som passerade. Och varje miss blev mer kostsam.
– Jag hade själv flera lägen. Jag hade kunnat göra 4–4.
Patrik Rönnqvist kom att bli landets vassaste målskytt. 2002/03 vann han skytteligan med 50 mål för Edsbyn. Han sköt upp Kalix i allsvenskan och var en av lagets stora namn under hela säsongen. Men den här onsdagskvällen i Västerås blev det inga mål.
NSD 10 mars 1994.
Och det blev inte heller några fler mål. Ingen förmådde att göra ett kvitteringsmål. Trots en heroisk insats så räckte det inte längre än till kvartsfinal för Kalix/Nyborg.
– Det var tufft. Jag var så jäkla besviken att jag inte fick mer uträttat i den avgörande matchen. Fan också. Jag tycker att jag svek i den matchen, jag gjorde för lite helt enkelt, säger Rönnqvist.
– Jag tror att det var deras rutin som fällde avgörandet. De hade varit i den där situationen så många gånger, det hade inte vi. Det var ett jäkla tryck på Rocklunda, vi var lite tyngda av allvaret. Innan den matchen hade jag aldrig känt att det var så, vi hade bara kul. Men kanske kunde vi inte hantera det där i femte avgörande. Hade vi fått den chansen ett år senare så hade det kanske slutat annorlunda.
Norrbottens-Kuriren 10 mars 1994.
Efter duellerna med VSK laddade Kalix för att bli ett topplag. Men det gick inte.
– Året efter blev jobbigare. Motståndarna kartlade oss på ett helt annat sätt och de visste att det var Zalataev de behövde stänga. Och han kunde ju inte vara lika bra hela tiden. Han hade ju varit omänsklig. Det finns ingen som kommer att göra det han gjorde igen, säger Palle.
Gradvis blev bandyn som spelades i Kalix sämre och sämre och sporten har med tiden blivit mindre och mindre i kommunen som har en bandyboll/romkorn som något av det första man ser när man kör över Kalixbron.
Konstantin Zalataev underhöll Kalix IP fram till 2003 innan han återvände till Ryssland. Där dog Zalataev tragiskt 2007, 38 år gammal.
Det har väl också spelats minnesvärda derbyn mot Karlsborg, visst, och även utan Zalataev har Kalix glimtat till i enstaka matcher. Men framgångarna 1993/94 är de största någonsin och få väntar sig nog att det någonsin ska upprepas.
Slutet på den säsongen kom även att gräma många i Kalix, när de såg hur enkelt deras kvartsfinalmotståndare gled igenom resten av slutspelet.
Västerås slog Boltic i två raka semifinaler, 4–2 och 4–3. Sedan vann mesta mästarna från Västmanland finalen på Studenternas med 5–2 mot Vetlanda. Det visade sig att Kalix hade varit det svåraste motståndet. Ett av Sveriges bästa bandylag.
Matchfakta
Västerås SK–Kalix/Nyborgs BK 4–3 (4–1)
Målen: 0–1 (6) Jukka Ohtonen (P. Rönnqvist), 1–1 (10) Per Fosshaug (H. Johansson), 2–1 (18) Michael Carlsson (P. Fosshaug), 3–1 (25) Michael Carlsson (T. Liw), 4–1 (39) Andreas Westman (P. Fosshaug), 4–2 (46) Konstantin Zalataev (P. Rönnqvist), 4–3 (56) Michail Illarionov (K. Zalataev).
Utvisningsminuter: 25–30. Hörnor: 2–4. Publik: 3 741.
Patrik "Palle" Rönnqvist i dag.