- Jag har alltid fått höra att jag är lik min far.
David Simbo har blicken fäst mot datorn. Kanske fungerar den som en sköld mot jobbiga minnen.
- Men jag vet inte. Jag fick ju aldrig träffa honom...
Vi sitter i en trerummare i Boden. TV:n står på. Det är någon slags fotbollsdokumentär som rullar.
Här bor David Simbo tillsammans med klubbkompisen i BBK, Ibrahim Akim Oluwanishola.
22-årige Simbo kom till Boden i februari. Med en märklig fjolårssäsong i ryggen.
Det började med succé i dåvarande division I-klubben Motala AIF och fortsatte med en utlåning till allsvenska Trelleborg. Men där tog framgången slut. David Simbo fick inte spela en enda minut i allsvenskan - något han fortfarande har svårt att förstå.
Men om han blev knäckt? Absolut inte.
- Jag tvivlar aldrig på mig själv. Man måste alltid tro på sig själv, säger han.
Simbo tackar sin mamma Fudia för den trygghet han känner. Det är hos henne han finner styrkan att alltid hämta ny kraft.
- Min mamma är min värld. Hon betyder allt och jag är jättestolt över henne.
Blicken mot datorn igen. Tanken i Sierra Leone.
När David Simbo föddes 1989 var det i ett oroligt land. Inbördeskriget - som skulle kosta cirka 50 000 människoliv - var två år bort och fattigdomen hög.
Hans pappa, som var polis, dog medan Simbo låg i vaggan. Han blev skjuten till döds på en gata.
- Vi vet fortfarande inte vem som sköt honom och varför. Ingen vet riktigt vad som hände.
David Simbo fick vänja sig vid ett faderlöst liv. Han bodde tillsammans med sin mamma och tre äldre systrar.
Och han minns ingenting av sin far.
- När jag växte upp ville jag se bilder av honom, min mamma sa att jag var så lik honom. Hon gjorde allt i sin makt för att jag inte skulle behöva sakna honom. Hon har alltid gjort vad hon kunnat för att jag ska känna mig nöjd och trygg.
Han berättar att mamma Fudia även räddade honom undan striderna och våldet i Sierra Leone under inbördeskrigets hemska år.
- Vi såg folk som slogs och dödade varandra hela tiden. Man hade ingen aning om när man själv skulle falla offer och dö. Men varje gång det var stridigheter så slet mamma oss i en annan riktning så vi klarade oss. Det var väldigt otäckt. Jag tänker mycket på det fortfarande, det är svårt att glömma.
- Utan min mamma hade jag inte varit här. Så är det.
David Simbo har spelat fotboll så länge han kan minnas. Det var hans stora glädje som barn - mitt i kriget.
Nu drömmer han om att ta sig till de riktigt stora ligorna.
Men först ska han hjälpa BBK tillbaka till division I.
- Man måste börja någonstans. Nu är jag här och jag ska göra allt för Boden. Jag tror att jag kommer få en riktigt stor roll. Jag har ganska mycket erfarenhet och känner att jag kan leda laget. Det kommer att bli en spännande säsong.
Simbo, som kan spela både försvarare och mittfältare, har gjort nio landskamper för Sierra Leone.
Han är bästa kompis med landsmannen och AIK:s förre stjärna Teteh Bangura. Han berättar att han var best man på Banguras bröllop i fjol.
Trots den tunga barndomen älskar han sitt hemland.
- Det har skett en stor utveckling i Sierra Leone och allt är bättre. Det är faktiskt ett väldigt trevligt land med snälla människor.
- Och min mamma finns ju där, säger han och tittar upp från datorn.