Det var i mitten av mars som Joakim Abrahamsson släppte bomben att han skulle sluta som förbundskapten för det svenska skidlandslaget. I stället hade han tackat ja till ett jobb inom hemkommunen Kalix.
Ett väldigt oväntat besked för de flesta.
- Det var ingen som hade räknat med att jag skulle sluta, så för många av åkarna innebar det nog en enorm omställning, säger han.
Det måste ha varit ett tufft beslut att lägga av, eller?
- Självklart var det så. Jag har en fantastisk relation med alla i landslaget och vi har lyckats uppnå stora framgångar de senaste åren. Det är inte så enkelt att lämna en sådan skuta. Och jag var väldigt inställd på att köra racet mot OS i Sotji och VM i Falun. Men så kom den här nya utmaningen och jag kunde inte tacka nej.
Tror du att du någon gång kommer att ångra dig?
- Vi får väl se när säsongen drar igång. Men jag är inte typen som ångrar sig och tittar i backspegeln. Har man tagit ett beslut är det bara att jobba efter det.
Joakim Abrahamsson har tre år som förbundskapten bakom sig. Dessförinnan hade han ansvaret för damlandslaget med Charlotte Kalla i spetsen.
Han har upplevt några av svensk skidåknings största framgångar från allra första parkett:
4 Emelie Öhrstigs VM-guld i sprint 2005 - svensk damskidåknings första individuella VM-guld på 18 år.
4 De tre sprintgulden i Turin-OS 2006.
4 Charlotte Kallas monsterklättring och seger i Tour de Ski 2007/08.
4 Sju OS-medaljer - varav tre guld - på OS i Vancouver 2010.
4 Två VM-guld på VM i Holmenkollen 2011.
Själv klarar han inte av att rangordna alla minnen. Men en tävling kommer för alltid att sticka ut lite extra - skiathlonloppet på OS i Vancouver.
Det var då ett fenomenalt svenskt lagsamarbete bäddade för Marcus Hellners guld och Johan Olssons brons.
Och nu berättar Abrahamsson att succétaktiken var noga planerad.
- Det enda vi pratade om innan det där loppet, förutom det vanliga snacket, var att vi skulle ha en "gentlemen´s agreement". Om någon svensk stack skulle ingen av dem andra täppa till luckan. Och när Johan (Olsson) stack efter skidbytet följde alla den taktiken. Att få se Marcus (Hellner) och Anders (Södergren) ligga längst därframme i den jagande klungan, det var häftigt.
Hur reagerade de andra landslagsledarna på svenskarnas "bromsning" där bak?
- Grejen är att det inte gick så sakta som man kan tro. Det var som jag sa till någon ledare. Om det hade gått så sakta därbak hade de ju bara kunnat köra om.
Joakim Abrahamsson återkommer hela tiden till styrkan i det svenska laget. Han pratar om sammanhållning och sund konkurrens. Hur åkarna gör varandra bättre. Ingen mörkar någonsin sin form på träning.
- På 80- och 90-talen hade vi stjärnor som Gunde, Majbäck och "Billan", men nu är vi starka på hela fronten. Det finns alltid någon svensk som kan glida fram och ta täten, det är en enorm styrka. Vi har jobbat mycket med just laget.
Abrahamsson påpekar att de norska damerna har spanat en hel del på Sveriges tajta träningsupplägg - och därmed blivit fullständigt dominanta de senaste åren.
- Jag tror att de kollade mycket på oss och vårt sätt att träna tillsammans. Det är tydligt att de har fört in det i sitt lag och nu är de ju ett otroligt tajt team.
På tal om Norge. Hur viktig är den där grannfejden?
- Det är en fin dynamik. Och vissa spelar ju på den litegrann...
Hur då menar du?
- Det är klart att Petter (Northug) i bland spelar på det där...
Kan man störa sig på den där "kaxigheten" ibland?
- Nej, jag tycker att åkarna hanterar det bra. De vet ju om att det kommer. Det är så otroligt viktigt att fokusera på sig själv. Om man hela tiden väntar på vad någon annan ska göra är man ju tvåa hela tiden.
Är det lite hatkärlek mellan Sverige och Norge?
- Ja, lite så är det ju.
När du tror du att Charlotte Kalla slår Marit Björgen igen?
- Jag tror att hon kommer göra det redan under den kommande världscupsäsongen. Björgens dominans kan inte hålla i sig för alltid. Jag tror att de andra kommer att ge henne en match snart.
Svensk skidåkning står inför en spännande - och ny - era. Det senaste halvåret har det skett stora förändringar i landslaget.
Det började med att den före detta friidrottskaptenen Ulf Karlsson tog över som chef för längdlandslaget.
Sedan fick vallachefen Larry Poromaa hoppa av sitt uppdrag. Till sist lämnade Joakim Abrahamsson sitt jobb som förbundskapten och ersattes av Lars Öberg - även han från Kalix.
Abrahamsson tror stenhårt på sin ersättare Lars Öberg som han beskriver som en "glädjespridande, sprallig energikick", men han har svårare att bedöma värvningen av Ulf Karlsson.
- Det är klart att det är en djärv lösning. Han är ju en otroligt rutinerad och erfaren ledare och det är ett val man har gjort för att krydda till det lite. Men det är för tidigt att säga om det är ett bra eller dåligt val. Han måste få chansen att jobba först.
Vad säger du om att Larry Poromaa fick lämna sitt jobb som chefsvallare i landslaget?
- Det blev lite olyckligt med Larry. Tanken var ju att man skulle hitta en annan roll för honom inom landslaget. Nu vet jag inte var det landar och hur det blir med honom. Jag har försökt hålla mig utanför. Jag vill inte gå in och peta för mycket.
Vad menar du med att det blev olyckligt?
- Man fick känslan av att han blev sparkad. Som jag tolkade det skulle det inte vara så.
Det har gått en dryg månad sedan Joakim Abrahamsson valde att lämna det svenska skidlandslaget. Han ser fram emot nya utmaningar i livet, men kommer ändå att sakna mycket.
- Framför allt den där kittlande känslan man fick innan en tävling. Som förbundskapten måste du vara ganska cool och sprida ett lugn utåt, men inombords kunde jag vara ganska nervös. Jag var dock otroligt duktig på att mörka det.