Tillbaka som tränare
Men plötsligt drabbades klubben av ett stort bakslag.
Mittbacken Lina Johansson skadade sitt ena knä. Svårt.
Skadan var bara en i mängden som plågat Lina Johansson de senaste åren. Nu tvingades hon också inse att hennes karriär var över - bara 22 år ung.
NSD träffar Lina i centrala Luleå en varm sommardag för att låta henne berätta om alla sina skador.
4 Augusti 2007: Slet av korsbandet - och skadade menisken. Tvingades till en operation.
- Det var första gången som jag skadade mig. Då hade jag varit i Piteå i 1,5 år. Det tog mig ungefär ett år att komma tillbaka. Jag skrev ett avtal med Piteå som gjorde att jag fick spela med Lira tills jag kom tillbaka. Jag var där våren 2008 och på hösten kom jag tillbaka till Piteå.
4 Maj 2009: Skadade menisken på nytt. Tvingades till operation.
- Förra säsongen tänkte jag att jag skulle komma tillbaka och vara skadefri. Så blev det inte alls. Jag skadade mig mot Malmö borta, i menisken, men det var inte så lång rehabiliteringstid. Jag behövde bara vila i någon vecka.
4 Augusti 2009: Menisken gick återigen sönder. Ännu en operation.
- Då sa läkaren till mig att jag kanske vore tvungen att sluta om jag blev skadad igen.
4 Mars 2010: I princip allt går sönder i knäet.
- Vad som gick sönder? Allt, kan man säga. Läkaren sa till mig att det var lättare att säga vad som fortfarande var helt, än att säga vad som var trasigt. Det var bara ledbanden och bakre korsbandet som inte gick sönder.
Men trots att det har gått flera månader sedan den senaste skadan är Lina Johansson långt i från återställd.
Värmen får henne att ta av sig sin ljusa jeansjacka. Bekvämt tillbakalutad igen, säger hon:
- Nu blir det en operation till för att jag ska kunna leva ett någorlunda normalt liv. Jag har lite svårt att springa och cykla som det är nu.
"Så mycket är trasigt"
Vad måste du göra för att kunna leva ett normalt liv? För att bli helt återställd?
- Om det nu går att bli helt återställd.... Det är så mycket som är trasigt. Först måste jag laga det som kan lagas. Sedan måste jag köra rehab.
Du kommer inte att bli helt återställd?
- I dag skulle jag inte säga att jag blir helt återställd, nej. Då skulle jag kunna spela igen.
Hur tungt är det att tvingas sluta spela?
- Det är jättetungt att behöva sluta så tidigt. Jag har alltid ägnat så mycket tid åt fotbollen... Laget blir som en familj, när man spenderar så mycket tid ihop som vi gjorde i Piteå.
Lina Johansson säger också:
- Jag ville verkligen satsa på fotbollen och spela så länge som jag kände att det var kul. Jag ville bestämma själv när jag skulle sluta. Jag tror att de flesta tror att de själva ska få bestämma när de ska lägga av, men det är inte så självklart. I alla fall var det inte självklart för mig.
Vad kommer du att sakna mest nu när du inte kan spela längre?
- Gemenskapen i laget. Allt man gör tillsammans. Man jobbar för varandra, det saknar jag. Jag saknar tjejerna. Men jag brukar vara där och hälsa på, men det blir ändå inte på samma sätt.
Hur har lagkamraterna stöttat dig?
- Det har stöttat mig väldigt mycket. Jag har fått en tröja av dem, som de har skrivit på. Det var den matchtröjan som jag hade när vi spelade i allsvenskan. Jag fick den för några veckor sedan. Det är ett fint minne att se tillbaka på.
"Går inte ens beskriva"
Innan den första allvarliga knäskadan, den 2007, hade den förre mittbacken i princip aldrig besvärats av skador.
Men att det skulle vara knäna som ställde till det - det är egentligen inte så konstigt.
Många kvinnliga fotbollsspelare får problem med just den kroppsdelen.
- Bara i Piteå så tror jag att det är sex stycken som har något problem med knäna.
Det märks att det fortfarande är jobbigt att behöva tänka på att hon tvingades sluta alldeles för tidigt, något som Lina Johansson också erkänner.
Trots det svarar hon väldigt öppet på frågan om hon saknar fotbollen:
- Enormt mycket. Det går inte ens att beskriva hur mycket jag saknar den. Men jag får se hur det blir. Det är tänkt att jag ska bli tränare i Lira till hösten. Jörgen, som är tränare i Lira, ringde mig ungefär en vecka efter att jag fått beskedet att jag måste sluta och frågade om jag ville hjälpa till. Från början sa jag direkt nej, jag kände att jag ville vara så långt bort från fotbollen som möjligt.
Varför ändrade du dig?
- Jag känner så mycket för sporten. Jag har ägnat så mycket av mitt liv åt fotbollen, jag ville inte lägga av helt.
Så jobbar vi med nyheter