Samuelsson om tränarlivet i Schweiz
BODEN. Plötsligt stod klubbstyrelsen i tränarrummet.- De ville ha en förklaring till varför vi förlorat tre matcher i rad, säger Morgan Samuelsson, 40.
Morgan Samuelsson hemma i Boden och laddar batterierna inför en ny säsong som tränare i det tuffa hockeyklimatet i Schweiz.
Foto: leif hammarström
- Villkoren är tuffa och det är extremt i Schweiz, säger han.
Morgan har rötterna i Boden och är inne på sin andra karriär inom ishockeyn. Den första, som aktiv, började i Bodens BK och kom att innehålla spel i tolv klubbar, både i Sverige och utomlands.
- Jag har alltid varit en sökare, säger han.
Morgan slutade 2002 i SC Lions från Zurich och avslutningen blev effektfull: han avgjorde finalen i mästerskapet.
- Jag hade gärna fortsatt att spela. Men kroppen sa ifrån.
Morgan berättar att han har plastknäskål i vänstra knäet och att han i höst ska byta ut höger höftkula.
- Under ett och ett halvt år gjorde jag sex operationer. Vissa perioder kunde jag inte träna och spelade på tabletter och sprutor.
Största besvären har han med vänstra knäet. Han opererades 2000, men tvingades börja om för tidigt på order av klubbpresidenten och knäet har aldrig blivit bra.
- Vid ett tillfälle slet jag av ledbandet i högra knäet. Samtidigt skulle man rengöra den vänstra knäskålen. Då visade det sig att knät var i 21 delar.
Tog ett sabbatsår som tränare
Morgan ansågs tidigt som en talang och debuterade i A-laget redan som 15-åring. Han har spelat i tre elitserieklubbar, varit proffs i tre länder och draftades 1986 av Quebec Nordiques i NHL.
- Jag har varit med om mycket och är jättenöjd med senare delen av karriären. Men jag strulade ofta och hann fylla 20 innan jag fattade att ishockeyn är ett lagspel.
Morgan tackar tränaren Bror Hansson, som en gång tog upp HV 71 till elitserien, för att karriären sköt fart ytterligare. Det var också Hansson som lockade in honom på tränarbanan.
- Jag har alltid brunnit för ishockeyn. Det är det bästa jag vet. Jag gick olika utbildningar och märkte att jag tyckte att tränarjobbet var kul.
Botkyrka blev första klubben, det var 2003-2004, och på hösten 2004 ringde Sierre från Schweiz.
- Jag hade tänkt vara ledig med familjen. Men så hoppade John Slettvoll av som tränare i augusti.
Morgan stannade säsongen ut, tog sedan ett sabbatsår och tackade därefter ja till ett anbud från italienska Bolzano.
Där fick han verkligen uppleva hur det kan gå till i den stora hockeyvärlden. Morgan kom i november och fick sparken i februari - trots att Bolzano vann både cupen och serien.
- Jag ledde laget i 27 matcher. Vi förlorade tre matcher som inte hade någon betydelse. Det räckte för ledningen. Tiden i Italien var spännande, men samtidigt var jag glad att komma därifrån.
Morgan hamnade i Djurgårdens J 20-lag, men tackade under senhösten ja till ett erbjudande från Rapperswill.
- Klubben ringde i slutet av november. Det gick inte att tacka nej.
Samuelsson lyckades så pass bra - laget klev upp från tionde till sjunde plats - att Rapperswill erbjöd honom ett treårskontrakt.
- Men jag är en orolig själ. Därför kom vi överens om ett kontrakt på ett år.
"Har ingen trygghet"
Morgan trivs med tränarlivet i Schweiz, men är samtidigt medveten om att han kan vara utan jobb i morgon.
- Det är resultaten som räknas. Tillvaron kan vara pressande, men samtidigt är det en kick.
Är det bra betalt?
- Det måste jag säga. I elitserien kommer du inte i närheten. Men allt har ett pris. Jag har ingen trygghet och är borta från familjen.
Vilket mål har du som tränare?
- Egentligen inget. Jag vill i första hand försöka utvecklas.
Samuelsson från Boden har tveklöst kommit en bra bit på väg.
Så jobbar vi med nyheter