Det var tidig vår 2006 och det spanska Madridlaget Rivas Futura var redo för det stundande slutspelet.
Lagets svenska stjärna Anna Barthold
längtade efter de tuffa matcherna. Äntligen kunde säsongen dra igång på allvar.
Men just när det roliga skulle börja kom chocken. Och en av de tyngsta perioderna
i Bartholds karriär inleddes. Hon blev plötsligt jättesjuk.
- Först förstod jag ingenting. Jag fick springa på toaletten hela tiden och gick ner hur
mycket som helst i vikt. Jag kunde knappt se korgen på andra sidan planen, säger hon när hon tänker tillbaka.
Barthold tvingades akut till sjukhus - och väl där fick hon det tunga beskedet.
- De tog ett blodprov och konstaterade
direkt att det var diabetes. Det var bara att stanna på sjukhuset och bli omhändertagen.
Det har gått sex år sedan hon fick
sin diagnos - men hon minns fortfarande
känslorna, chocken och oron.
- Först kände jag bara tomhet. Vi hade
jobbat så hårt för att ta oss till slutspelet och nu var det bara två dagar bort. Även om jag hade varit proffs i flera år blev jag omedelbart den lilla dottern som ringer hem till mamma och är jätteledsen. Hon fick flyga ner direkt.
Barthold berättar att hon fick väldigt bra läkarhjälp i Spanien - ändå kändes den framtida basketkarriären som ett enda stort frågetecken.
- Tankarna kom såklart. "Hur ska det gå att spela basket nu?". Jag visste ju ingenting om sjukdomen. Men jag blev tvungen att lära mig.
Barthold kämpade sig tillbaka och hann med de två sista slutspelsmatcherna den där våren 2006.
"Sprutorna är en del av vardagen"
Hon lider fortfarande av sin diabetes och tar sprutor flera gånger om dagen.
Men hon har valt att inte låta sjukdomen stå i hennes väg.
- Sprutorna är en del av vardagen nu, det är som att borsta tänderna. Jag har valt att se
positivt på det hela. Jag tror att om man låter det vara något jobbigt så blir det också det. Så är det nog med alla sjukdomar. Jag brukar tänka att det finns värre saker i livet.
Anna Barthold, som fyller 32 nästa vecka, kom till Northland Basket i höstas som en riktig stjärnvärvning. Hon har ett 60-tal landskamper på meritlistan, har spelat utomlands i tio år och vunnit flera stora mästerskap. Dock aldrig ett svenskt.
Det var därför hon valde Luleå.
Klubbens stora satsning lockade. Här skulle hon kunna ta sitt första SM-guld.
Men allt blev inte en dans på rosor.
När tränaren Janne Johansson lämnade laget med en match kvar av grundserien
startade en tung tid. Inte bara för laget - utan även för Anna Barthold.
Veckan efter tränaravhoppet berättade hon för NSD om hur hon utsetts till syndabock av människor på stan och på Internet.
"Det är inte kul att få massa kommentarer efter sig var man än befinner sig i Luleå. Det här har verkligen fått mig att fundera på framtiden", sa hon då.
Nu har det gått lite drygt en månad. Och Anna Barthold hymlar inte med att det var en tuff tid.
- Det är klart att det var jobbigt. Visst, det är ett fritt land och folk får tycka vad de vill. Men när man börjar med smutskastning, då handlar det om dold mobbning. Till slut
orkar man inte längre, då stänger man av.
Barthold berättar att hon har slutat läsa tidningarna - bortsett från DN - och hon går inte in på Internet längre. Hon säger att hon har gått vidare.
Och precis som när hon drabbades av
diabetes väljer hon att se positivt på en
jobbig situation.
- Det finns ingenting negativt som inte för något positivt med sig, så brukar jag tänka. En basketsäsong består av berg och dalar, det kan inte alltid vara perfekt. Men nu känns det som att vi i laget har tagit oss ur den där ganska djupa dalen. Och vi har hela tiden haft en fantastisk lagkänsla, trygghet och harmoni i gruppen.
Hur ser du på framtiden i Luleå?
- Ja du... Framtiden efter säsongen kanske jag ska diskutera med klubben innan jag gör det med dig. Men jag vet att Anna
(klubbdirektör Jonsson) vill prata framtid snart. Men just nu är det fokus på slutspelet.
"Tagit oss ur svackan"
I dag väntar semifinal nummer två mot Mark på bortaplan. Efter 37-poängssegern hemma i Pontushallen är frågan vad som ska
stoppa Northland från att nå
finalen.
Anna Barthold tar ingenting för givet. Samtidigt tror hon väldigt mycket på sitt lag.
- Vi får inte åka ner till
Kinna och tro att vi ska vinna med 30 poäng. Vi måste hålla oss till vår gameplan, precis som vi gjorde i måndags. Då blir det bra.
Hur är självförtroendet i truppen?
- Bra. Som jag sa, vi har tagit oss ur den här svackan på ett riktigt bra sätt.
I fjol tog sig Luleå Basket till final. Väl där blev det platt fall. Telge vann med 3-0
i matcher och tårarna rann på hemmaspelarna
i Pontushallen.
Anna Barthold följde den avgörande finalen på webb-TV - och hon led med Luleåspelarna.
- När jag tänker på alla silver som den här klubben har tagit så vill jag vinna ännu mer.
Laget är värt det, staden är värt det,
klubben är värt det.
Och du?
- Ja, jag längtar jättemycket efter ett SM-guld. Det skulle komplettera samlingen. Och det känns som det på något sätt ligger och väntar här...
Men Telge känns ju nästan oslagbart?
- Nej, nej. Vi har ju vunnit mot Telge. Och vi höll jämna steg med dem i den där topp-fyragruppen. Det här är basket, där kan allt hända.
Anna Barthold har gjort sig känd som en riktig grovjobbare. Hon sliter
alltid extremt hårt - och spelar kanske lite småfult. Hon ser kort och gott ganska arg och farlig ut på planen.
Man undrar ju nästan hur hon är privat. Är hon lika galen då?
- Ha ha... Det är faktiskt som natt och dag. Många tror nog att jag är tuff och hård även utanför planen, men det är jag
verkligen inte. Jag är nog en av de snällaste
människorna du har träffat. Till och med mamma och pappa brukar konstatera att jag ser så bestämd ut när jag spelar, men det är ju för att jag är så fokuserad. Hemma är jag väldigt lugn, glad och lättsam. Så det finns inga likheter.