"OS - det allra största"

Idag sätter sig Sofia Mattsson på planet till Peking och OS. Ett äventyr hon senaste året lagt nästan all sin tid på att förbereda sig inför. Det avgörande momentet som gav henne en flygbiljett var framgångarna i förra årets senior VM. Bara 18-år gammal lyckades hon knipa en åttonde plats vilket direktkvalificerade henne sommarens tävlingar.
- Jag fick gå en kvalmatch om åttondeplatsen och det enda jag tänkte var "det är mitt livs viktigaste match. Det här är det jag har tränat för." Efteråt kände jag mig bara lättad och det var så skönt att veta att jag ska få åka till OS, säger Sofia.

Men resan till OS som officiellt började då satte igång mycket tidigare än så.
Som liten höll Sofia på med flera olika idrotter. Friidrott, basket, fotboll, för att nämna några. Hennes mamma hade till och med en idé om att hon skulle börja med skidåkning. Men tjejen som aldrig kunde sitta still fick upp ögonen för brottningt efter ett tips från en vän till familjen. Sofia, och hennes systrar hängde med på en träning. Resten är historia.
- Det var brottningen som var roligast och jag prioriterade den redan då. Jag ville vara bäst även om det bara var på lek. För mig var det blodigt allvar, säger Sofia.

Och blodigt allvar har det fortsatt att vara varje dag i tretton år. Idag ägnar hon flera timmar per dygn åt träning. Något hon inte klarar av att vara utan.
- Det skulle kännas jättekonstigt om jag inte gjorde det. Jag kommer inte ihåg mitt liv hur det var innan utan brottningen. Det är normalt för mig att träna så mycket, säger hon.

Det blir inte mycket fritid över till andra saker.Utöver träningen är Sofia jämt och ständigt påväg någonstans. Kina, Japan, Canada, Guatemala och stora delar av Europa är bara några ställen hon med jämna mellanrum landar i. Senaste året har blivit extra tufft med bland annat lidande gymnasiestudier. Men drömen om OS har varit så stark att det inte funnits några allternativ.
- Jag har satsat på OS och det kräver tid. Det är inte så kul alltid att man inte hinner med andra saker men det är jag själv som väljer. Vill jag sluta träna så är det bara att sluta. Just nu tycker jag att det är kul och jag känner att jag fått göra mer i mitt liv så här långt än om jag inte hållit på, säger Sofia.

Men det är inte bara hennes egen drivkraft som fått henne till att ägna sitt liv åt brottning. Hade det inte varit för hemmaklubben hon brottas i hade hennes liv sett helt annorlunda ut. I Gällivare SK har hon och hennes brottarkompisar utvecklats och stöttat varandra ända sedan start.
- Det är de som får det att bli kul, som peppar en och som får en att orka. Alla vill vara bäst, vi sporrar varandra hela tiden. Så har det alltid varit, säger Sofia.

Anledningen till att alla tjejerna varit och är så motiverade är tränarna. Genom åren har det varit några stycken. Den som betytt mest för Sofia är utan tvekan Fariborz "Fari" Besarati. En av sveriges mest framgångsrika tränare inom brottning, med totalt 21 SM-guld på meritlistan.
- Den brottning jag kör idag är baserad på de greppen jag lärde mig av honom. Han visste hur det såg ut ute i världen och han sa att vi var bättre, säger Sofia och tillägger.
- När vi åkte till ungdoms-EM (2003) sa han "ni ska ha fyra guld med er hem". Vi kom hem med tre och det var då jag insåg att fasiken vad bra vi är.

Sammanlagt spenderade hon tre år med Fari. Han lämnade klubben 2004 och flyttade till Skåne, vilket tog hårt på Sofia.
- Det kändes inte alls kul, men det var ingen idé att flytta med honom till hans nya klubb. De bästa tjejerna finns här och det är de man vill träna med och emot. Han kommer fortfarande hit då och då och kör träning med mig, säger Sofia.
Efter Faris flytt tog hennes nuvarande tränare, Håkan Johansson, över. På så sätt har hon fått ännu en dimension in i sin träning.
- Han lägger ner mycket tid på att se till att jag utvecklas. Han är bra på andra saker som inte har med själva tekniken att göra, den har jag redan, säger Sofia.

Medaljerna har blivit fler och fler. Elva SM-guld, både som junior och senior, två medaljer i EM, och en OS-plats.
Men det är med viss ödmjukhet hon åker till Peking. Själv säger hon att hon mest ser det som en bra erfarenhet. Men förhoppningarna på
Sofia är höga. När hon förra året tog EM-brons, vilket var sämre än året innan då hon tog silver, vart det hårda ord som mötte henne i tidningarna. Inte det lättaste för en en tjej som knappt hunnit bli vuxen. Men Sofia bet ihop och stod emot.
- Folk förväntar sig att du ska ta medalj och det blir press men jag bryr mig inte om det. Den största pressen får jag från mig själv och den peppar. Det är hela tiden jag själv som säger att jag ska gå och vinna, säger hon.
Men det finns andra svagheter som Sofia jobbar med. Trots att hon först når den officiella senioråldern om två år tävlar hon redan som senior.
- Är man äldre blir man starkare för att man tränat under en längre period och jag har inte gjort det. Fördelen är att jag är ganska snabb istället. Det gör att jag kan greppa fast dem innan de hinner reagera och det vinner jag på, säger hon.

Det är den styrkan hon ska använda i OS. Värsta konkurenten är förra OS-guldmedaljören, ryskan Irini Meleni, som hon mötte för mindre än en månad sedan i Polens grand prix. Meleni som vanligtvis inte brukar ha några svårigheter med att vinna fick en tuff match.
- Hon brukar gå och dunka ner sina motståndare men hon kände att jag var ett bra motstånd. Hon vann först efter två perioder, säger Sofia som är hon övertygad om att hon kan vinna om de möts i OS.
- Jag har fått känna på att hon är stark och har mer erfarenhet men allting handlar om dagsform. Det är det som avgör. Är du inte hundra så går det inte hur bra du än är i vanliga fall, säger Sofia.
Vinner du OS-guld?
- Jag tänker ju att jag ska vinna. Det gör jag inför varje tävling, men det är hård konkurrens. Går det inte bra vet jag att jag kommer få åka på fler OS. Det är inte hela världen.
Tvekar du lite?
- Nej, det är klart jag inte gör. OS är det allra, allra största och jag är en tävlingsmänniska i grunden som vill vinna allt. Jag tror det handlar om att inte förstora upp saker och bli för nervös. Jag vet att det är OS men det är fortfarande samma tävlingsform som alltid.