Nedräkningen till världscuppremiären har börjat på allvar och Charlotte Kalla vet inte riktigt hur hon ska känna sig när vi möts ett par veckor innan tävlingarna i Sjusjöen.
Längtan blandas med en slags ångest. På frågan om hon inte är ivrig svarar hon:
- Både och. Det är lite skrämmande att det snart drar igång. Jag vill ju hinna bli en bättre stakare, hinna diagonala lite mer avslappnat, jag vill höja mig på allt...
Hon stoppar sig själv, skrattar till lite och säger:
- Jo, jag är en perfektionist. Men samtidigt vet jag att det bara är november. Det är efter nyår som jag ska åka riktigt fort.
"Min bästa kompis"
Den här sommaren har Charlotte Kalla ökat sin träningsdos rejält. Ett mästerskapsfritt år väntar och Kalla vill testa hur kroppen svarar på hårdare träning.
- Under sommaren kändes det inte som jag kunde bli sliten, men nu i höst har verkligheten kommit i kapp mig lite. Jag har behövt lite mer återhämtning på sistone. Men jag har varit frisk och skadefri, det har varit en otrolig trygghet att kunna följa den nya planen.
Det låter som du har fått en bra uppladdning?
- Ja, det känns skitkul att jag klarar av att höja träningen, att kroppen pallar det. Jag har även jobbat mycket med tekniska detaljer, det borde ha lett till en utveckling. Det ska bli väldigt spännande att se hur det blir.
Charlotte Kalla skrattar mycket. Hon verkar tillfreds med livet.
- Ja, det känns bra just nu, säger hon och ler.
Det gångna halvåret har innehållit mer än bara skidåkning för skidstjärnan från Tärendö.
I våras lämnade hon Östersund för Sundsvall - och köpte hus tillsammans med pojkvännen och skidåkaren Anders Svanebo.
Och sambolivet passar Kalla.
- Det har gått jättebra att flytta ihop. Han är verkligen min bästa kompis, det känns som vi kan prata om allt, säger Kalla.
Pratar ni bara skidor hemma?
- Nej, inte bara (skratt).
Har tränat med killar
Kalla berättar att hon tränar mycket tillsammans med sambon - något som har gett resultat.
- Jag har tränat lite mer med killar nu än vad jag gjorde i Östersund. Jag och Anders tränar ihop en hel del när det passar och vi har samma schema. Han tar tyngre rullskidor och jag lättare, då kan vi köra intervaller ihop, säger Kalla och fortsätter:
- Det är grymt att ha en träningskamrat. Att kunna få feedback och diskutera tekniska saker ute på passen är också väldigt givande. Att se hur han löser uppgiften och hur jag löser den.
Sedan är det kanske inte alltid problemfritt att träna med sin pojkvän, eller?
- Visst, han är den person som jag kan bli mest less på. Men det är bra att man känner varandra så väl, andra vågar man kanske inte ryta till åt.
Kan det bli en tuff jargong?
- Ja, ibland så... Jag är ju en tävlingsmänniska och ibland kan min frustration te sig som ilska mot någon annan. Även fast jag egentligen är irriterad på mig själv.
Kan han ta det?
- Ja, han är bra på att ryta tillbaka. Och när han säger att jag måste skärpa mig så gör jag det.
Charlotte Kalla hymlar inte med att hon är ett kontrollfreak av rang. Men hon berättar att hon försöker släppa lite mer på tyglarna.
- Jag försöker tycka om att vara impulsiv, men jag trivs bäst när min vardag är planerad och jag har struktur på allting.
Det blir inte så många spontana grejer med andra ord?
- Nej, men jag övar på att tycka det är okej.
Charlotte Kalla säger att hon har utvecklats mycket som person sedan genombrottssäsongen 2007/08.
- Jag har blivit bättre på att hantera motgångar, eller bättre på att hantera tävlingsdjävulen i alla fall. Men det är en balansgång, det är ju den som har tagit mig dit jag är i dag så jag vårdar den ömt.
Är det viktigt att må bra som människa för att prestera som skidåkare?
- Ja, verkligen. Visst går det att fly från saker, men inte hur länge som helst. Till slut kommer allt över en och då kan ett dåligt intervallpass få enorma proportioner. Även fast det är andra saker som ligger bakom.
Har du haft saker att fly ifrån?
- I takt med att framgångarna växer får jag mer förfrågningar och många fler beslut att fatta. I bland blir det lite mycket. Men samtidigt tänker jag ibland: "Herregud, jag är ju bara skidåkare, det enda jag gör är tränar, äter, sover. Hur svårt kan det vara?"
"Tiden går svindlande fort"
Lider du av prestationsångest?
- Ja, gud ja. Så är det ju. Men jag försöker att tänka på att göra mitt bästa utifrån mina förutsättningar. Jag måste kanske inte alltid vara bäst, det räcker faktiskt att vara bra. Det är också viktigt att tycka om det man gör.
Hur länge kommer du att hålla på?
- Jag tror att jag kommer hålla på till OS 2018. Det är ju bara sju år bort och tiden går svindlande fort. Sju sommarträningar, det är ju ingenting. Samtidigt som det känns nära är det också väldigt långt borta. 2018 är jag 30 år och någon gång där tror jag att jag kommer börja fundera på vad som händer sen i livet.
Vad är säsongens främsta mål?
- Tour de Ski. Jag ska försöka vara i toppform då. Och sedan är det bara att försöka göra sitt bästa i varje lopp. Går det bra får jag rida på glädjevågen, går det dåligt får jag lämna de känslorna och tagga till.