Mikael Martinsson.
Mikael Martinsson, backhoppning
Född: 1968-11-25 i Hakkas.
Förening: Koskullskulle AIF.
Lillehammer 1994: 23:e Normalbacke, 10:a Stor backe, lag, 34:e Stor backe. Albertville 1992: 16:e Stor backe, 9:a Stor backe, lag, 17:e Normalbacke.
Vad var dina förväntningar inför OS?
– Man hade ju höga förväntningar på alla sätt som själva arrangemanget men jag var också i bra form. Så där fanns också förväntningar och det var vissa kriterier att uppnå innan. Men jag minns inte hur OS-beskedet kom.
Hur skilde sig OS mot andra tävlingar?
– Det skilde sig jättemycket för backhoppning var och är inte en så stor sport i Sverige. Tänker man media på tävlingar var det inte alls det pådraget, även om Kuriren och NSD alltid kunde höra av sig. På OS var det media och man fick sitta på en scen där det var fullt med journalister före träning, efter träning, före tävling och efter tävling. Så allt var mycket större och jag var nog för dåligt tränad men utan tankar att det skulle bli så.
Hur var tillvaron i OS-byn?
– Det är en upplevelse man kommer ha med resten av livet när man träffar andra atleter från olika idrotter. Det är en gemenskap och man får lära sig mycket. I Albertville var det utspritt där vissa bodde i bergen men i Lillehammer var ju alla samlade på samma ställe. Så det blev större på sitt sätt och det finns kvar.
Mikael Martinsson.
Vad säger du om din insats?
– Det var nog mina sämsta placeringar på hela säsongen i Albertville och jag presterade nog inte så bra utan föll nog för trycket. I Lillehammer hade vi alltid träningsläger innan och jag gjorde två rejäla vurpor. Jag klarade mig från skador men det kan ha varit att det satte sig lite för annars var jag i bra form.
Vad är bästa OS-minnet?
– Invigningarna i sig, även om det var kallt i Lillehammer, ser man på tv och det är klart det är stort. Fast att vara på plats på invigningen var helt fantastiskt att få gå in på arenan som alla nationer gör. Det är nog det som etsat sig fast mest – vilket arrangemang helt enkelt. Det är mycket folk och glatt överallt över gränserna.
Har du någon bra historia/anekdot från OS?
– Det är klart det hände ju saker och frågan är vad man kan dra. Så jag får nog passa på det.
Vad har du gjort efter karriären och vad gör du nuförtiden?
– Vi var ju ganska många backhoppare när jag höll på men efter karriären läste jag in på Komvux för att läsa till civilingenjör i datateknik i Luleå. Det är som två olika världar för när jag flyttade dit fanns ingen backhoppning alls och tappade helt kontakten med sporten, utöver de man tävlat med. Så jag har inte följt med alls. Nu jag jobbar som IT-chef på Luleå Energi sedan tio år tillbaka men bor i Vittjärv utanför Boden. Jag sa tidigare att jag aldrig kommer flytta till Boden men det blev så (skratt). Målet är väl att flytta till Luleå.
Jan Boklöv och Mikael Martinsson tävlade båda för Koskullskulle AIF.