Legendens attack mot Plannja
HUSQVARNA. Han är en av klubbens största namn genom tiderna.Men Plannjas utveckling oroar Dennis Aulander.Nu tar en bekymrad veteran bladet från munnen - och sågar klubben i sitt hjärta.- Jag kan inte säga att Plannja är ett bra alternativ till mina spelare, säger Aulander.
Foto:
Och den utvecklingen oroar honom.
- Jag tycker att man har tappat ödmjukheten. Då pratar jag inte om Fred Drains eller David Visscher, jag pratar om hela föreningen. Plannja var ju folkets lag förr, nu känns det mer som sponsorernas lag. Visst ska man ha visioner, det är väl härligt, men man måste ta hand om Gladans funktionärer och få dem att känna sig delaktiga också, säger Aulander, som hävdar att det viktiga är att hitta tillbaks till alla-mot-en-mentaliteten som präglat Luleås basket tidigare år.
- Som det är nu känns det som att det finns massor av skadeglädje när Plannja förlorar, det är ju livsfarligt. Det är ju samma fenomen som Luleå Hockey råkat ut för. Det måste finnas gräsrötter under en elitförening, tillsammans är vi starka.
Plannja inte lika attraktivt
Aulander hävdar att det i dagens basket-Sverige inte längre är särskilt attraktivt att spela för de senaste årens mesta mästare, eftersom att Plannja bara nöter på med samma sex-sju spelare och inte ger nya namn chans att komma in i matchen.
- Kan jag rekommendera mina unga killar här nere att spela för Plannja som det ser ut nu? Alltså, det rinner ju grönt blod i artärer och vener här, jag har laget i hjärtat. Men jag vet inte riktigt om jag kan göra det. Jag kan inte säga att Plannja är ett bra alternativ för en kille som lämnar gymnasiet och stå för det, säger Aulander med ett visst mått av vemod i rösten.
- Jag tycker det är synd, vi är så många som har gått den vägen, man hade tålamod med oss. Jag vann inga matcher åt Plannja den första tiden, Vincent Lundahl gjorde inte det, Håkan gjorde inte det. Men sen, när vi successivt växt in i kostymen, skördade vi det vi sått under så lång tid.
Och något liknande krävs, enligt Aulander, för att Plannja ska kunna bygga en ny dynasti.
- Plannja står vid ett vägskäl. Antingen kör på som man gjort: man ber Fred om ännu en säsong, tar in två jänkare, Ayuba kan man kanske behålla men man ska ha klart för sig att de här spelarna är ju inte billiga. Väljer man att göra det så är man med och fajtas, men jag tror inte riktigt att det är melodin för Plannja.
Utan..?
- Satsa på de tre musketörerna John, Jim och Håkan och två utlänningar. Det är fem platser, då finns det sju platser över och då kan man kanske jobba med att ge unga spelare förtroendet. Har man de tre musketörerna och två duktiga utlänningar är man i alla fall garanterad kvart- eller kanske semifinal.
Kvartsfinal. Kanske semi, om allt går väl.
Det låter inte som en målsättning värdig klubben som tagit fem SM-guld under 2000-talet.
"Hur länge håller trion?"
Det låter inte som en målsättning som den krävande publiken i Pontushallen kommer att vara tillfreds med.
Det låter inte som en målsättning som de tunga sponsorerna - de som vant sig vid att frottera sig med svenska mästare - riktigt kommer att trivas med.
- Det är viktigt att man har hela bygden med sig, att alla förstår att "det är det här vi gör, det är det här som vi står för nu. Det är inte SM-guld som är prio ett, vi ska ge bröderna Ryan, Alexander Pettersson och Gustav Nyström chansen."
Men, som Aulander säger: det krävs tid, träning och erfarna läromästare för att växa in i ligakostymen.
- Och det är bråttom. Hur länge håller Johns kropp, hur länge håller "Håkke" och Jim? Om de ska fungera som något slags mentorer åt unga spelare så ska ju det startas omgående. Tiden börjar ju rinna ut, ska Håkan kunna lära Robin Ryan hur det är att spela guard i ligan så måste det jobbet börja omedelbart. Och det räcker inte att göra det jobbet i sporthallen på Bjökskatan, det måste ske live i Pontushallen varje fredag.
Så jobbar vi med nyheter