Ingen frälsning från systemet

I begynnelsen var ordet, och ordet var hos Lars "Osten" Bergström. När Luleås sportchef presenterade treenigheten som ska träna Luleå under årets säsong höjdes inte ett ögonbryn bland den presskår som samlats i ett konferensutrymme i Coop arena.
Däremot ställde så gott som alla samma fråga till den nye frälsaren Jonas Rönnqvist. Och han svarade på den ungefär som han svarar nu, fem månader senare.
- Vi ska spela som Luleå nästan alltid har spelat. Skillnaden nu är att vi ska vara ännu mer konsekventa i vårt arbete. Vi vill försöka sätta press och så fort som möjligt erövra pucken, därför att om vi har den kan inte motståndarna göra mål.
Att skapa ett nytt spelsystem är enkelt. Att få det i funktionsdugligt skick? Något helt annat. Så vad är det som krävs för att nöta in nya vägar i gamla spelare? Och, framför allt - tar det längre tid än sex dagar?
- Vilken idrott du än håller på med så ska du agera utifrån ryggmärgsreflexer. En tänkande lagidrottare är oftast en långsam lagidrottare. Att nöta in saker i ryggmärgen tar tid, man måste göra det länge och ofta. Jag tror att vi kommer att spela en bättre, snabbare ishockey i februari än vad vi gör i oktober, säger Rönnqvist, och pekar på hur mycket bättre hans förra lag Almtuna spelade i slutet på säsongen än i början.
- Det var samma i J20, under de tre år som jag varit där tycker jag att vi blivit bättre och bättre hela tiden. Men det bygger också på att man får behålla en stomme, att man får bygga från en högre platå hela tiden. Nu har vi ingen startsträcka, vi måste se till så att det funkar från början, säger Thomas "Bulan" Berglund.
Både juniorlaget och Almtuna är en lugnare miljö att bygga lag i.
- Vi kan inte skydda oss med att "vi kommer att vara bra om två år" och sedan förlora de tolv första matcherna. Vi måste vara klara 16 september, säger Berglund.
Jonas Rönnqvist sitter vid sitt skrivbord i tränarkontoret på Coop arena. Vid ett annat bord sitter Thomas "Bulan" Berglund. Roger Åkerström lutar sig tillbaka i en fåtölj. Eftersom det finns ett intresse för en detaljerad inblick i spelsystemet börjar Rönnqvist med att säga att de pratat igenom det hela och nej - det blir inga skisser, de kommer inte att rita upp några åkvägar.
Att avslöja saker detaljer om spelsystemet vore det samma som att avslöja affärshemligheter, hävdar Rönnqvist. I nästa andetag säger han emot sig själv och hävdar att systemet egentligen spelar det ingen roll.
- Om det vore systemet som gjorde att man vann så skulle alla spela samma system. Titta på fotbollen. Man har vunnit allsvenskan på hundra olika sätt, VM på lika många, det är inte systemet i sig som är det primära. Det handlar om att få alla att köpa det, alla jobba för varandra. Tillsammans, det är det som är det viktiga.
Varför då anstränga sig med att skapa ett nytt spelsystem?
- Vi tror på det offensiva för att det är roligt att titta på, det föder energi, det utvecklar spelaren, det blir action och vi är i underhållningsbranschen, säger Rönnqvist och fortsätter:
- Sen är det inte säkert att man alltid klarar av det för att man möter en bättre motståndare, men det är ändå gemensamheten som är det viktiga om man ska vinna. Inte att man skriver upp hur man ska åka på en tavla, utan att alla ska göra det genuint och jobbar stenhårt för varandra.
Systemet är mer ett verktyg för att skapa energi hos spelarna?
- Absolut. Vi vill försöka vara mer konsekventa. Det är det vi tror på stenhårt, det är det som ger framgång i slutändan. Sen kan man förlora fem-sex-sju-åtta matcher på raken, men då är det inte spelsystemet det sitter i utan hur varje individ utför sitt arbete inom systemet, säger Rönnqvist.

Det är lätt att iklä sig rollen som Tomas Tvivlaren. Diskussionen går ungefär så här: Hög forechecking lönar sig bättre i en lägre serie, där backarna inte är lika bra på att spela sig ur pressen. I en högre serie, med skickligare spelare, kommer Luleå att straffas för sin naivt höga utgångsposition och bli sönderkontrade.
Men inte oväntat håller tränartrion inte med. "Bulan" förklarar:
- Oftast säger man att vissa är mer lättcheckade och vissa är svårare att checka. Till exempel Magnus Johansson i Linköping, många säger att det inte är någon idé att gå på honom för han är så skicklig att han kommer att spela bort dig varje gång. Men frågar du honom själv om han vill ha press på sig eller inte så kan du ge dig fan på att han hellre spelar utan. Vi tror att man ska gå stenhårt på alla, helst de skickliga spelarna.
Men det finns ju problem med tankesättet också.
- Ja, det är svårare ju bättre lag man möter, så är det ju. Men det gäller ju oavsett vilket spelsystem du använder. Vi kommer att möta lag som är skickliga, flyttar pucken snabbt och vi kommer att känna att vi ligger långt ifrån motståndarna. Men vi ska konsekvent sätta press ändå, fyller Rönnqvist i.

De tre tränarna är, i alla fall från utsidan, varandras motpoler. Jonas Rönnqvist framstår allt mer som en modern företagsledare, med en retorik som inte sällan hämtas från näringslivet. Thomas "Bulan" Berglund är en busunge som försöker bete sig i de vuxnas sällskap men bara lyckas ibland. Roger Åkerström, genuint trevlig, inte verbal på samma sätt som varken Rönnqvist eller "Bulan" men en ständig närvaro på alla ispass där han detaljcoachar spelarna.
- Att vara ledare är jävligt komplext, man har att göra med många olika personligheter. Ju högre upp i systemet man kommer är det dessutom tryck utifrån. Från er i media, från fansen - särskilt i en sån atmosfär vi har i Luleå - det är hårt fokus på hockeyn. Det är ett utsatt jobb som kräver tid, kompetens och engegemang.
I den komplexa världen, med allt tryck från den egna föreningen och utomstående aktörer känns ni trots allt väldigt lugna
- Borde vi inte vara det, tycker du, undrar Thomas "Bulan" Berglund.
Motsatsen hade varit naturlig.
- Vad fan, det är klart att vi känner av det. Men man måste gilla det. Alla vi resonerar så att vi ska göra så gott vi kan, jobba dygnet runt om det krävs. Idrotten är konstig, vi kan göra allt rätt och ändå förlora samtidigt som man kan göra allt fel och ändå vinna - i en match. Men någonstans borde ändå rättvisa skipas. Sen kan det gå åt helvete i alla fall, man möter alltid en motståndare som kan vara bättre. Vi får se, helt enkelt, säger Rönnqvist.