Kiruna, 18 november 2010. Med en vecka kvar till världscuppremiären i Gällivare bjuder det svenska skidlandslaget in till pressträff. Inför kvällstidningsreportrar, lokalredaktörer och TV-fotografer visar det svenska landslaget upp sig.
Hanna Falk kastas i en snöhög av en sprintkung och några andra killar. Hon bjuder igen med en välriktad snöboll under ett obevakat ögonblick. Anna Haag gör snöänglar och fotoblixtarna lyser upp Kirunas vinterdunkel.
Det är glatt, det är avslappnat, det är roligt.
Det är som att se ett gäng kompisar ta avsked på sommarlovets sista dag.
Plus snön, då, naturligtvis.
Att det svenska skidlandslaget är en väldigt tätt sammansvetsad grupp råder det inga som helst tvivel om. Den mentala styrkan som gruppkänslan skapat kan, i förlängningen, också ha skapat fler mästerskapsmedaljer och gett svenskarna i allmänhet fler högtidsstunder på läktare och i tv-soffor.
- Självklart har vi en fördel av att kunna träna tillsammans och lära oss saker av varandra. Både Johan (Olsson) och Daniel (Richardsson) är ju bland de bästa i världen på stakning. Jag har tittat mycket på dem och vi har diskuterat hur det ska kännas och se ut. Det känns som att jag har utvecklat min stakning och jag hoppas att det kommer märkas, berättade Marcus Hellner för NSD inför Kuusamotävlingarna, när han skulle få ett första kvitto på hur hans klassiska åkning utvecklats sedan förra säsongen.
Av de 18 åkare som utgör det svenska a-landslaget i skidåkning bor 13 stycken i Östersund. I gruppen som ligger just under a-landslaget finns ännu fler Östersundsbor.
Varför har det blivit så? Allt beror egentligen på Moberg - och hans utredning.
Under 1970-talet befann sig Jämtland - precis som många andra län i det norra inlandet - på den befolkningsmässiga ruinens brant. Ungdomarna flyttade, krisen var nära och regeringen Fälldin tillsatte en utredare för att lösa glesbygdens problem.
I den så kallade Mobergutredningen - döpt efter enmansutredaren själv - slås fast att Jämtland, med sina fjäll och sin natur, borde satsa på att utveckla turistnäring, idrott och friluftsliv.
- Det var en gubbe som hette Moberg som tittade på livlinor för det här området, det var hans utredning som gjorde att bland annat satsningen i Åre tog fart, berättar Sture Espvall, tillförordnad verksamhetschef för nationellt vintersportcentrum i Östersund.
Kort efter att den färdiga utredningen såg dagens ljus startade bygget av kabinbanan i Åre. Utvecklingsarbetet fortsatte och på 90-talet inledde dåvarande Mitthögskolan ett samarbete med det svenska skidförbundet. Mitthögskolan - som nu för tiden är universitet - ville skapa en utbildning där elitsatsande vinteridrottare på ett flexibelt sätt kunde skapa sin egen akademiska framtid. Först ut bland längdåkarna var Hans Persson från Åsarna.
- Det fanns ju ett system med idrottsplutoner i lumpen, men i och med besparingarna inom försvaret så försvann de. Dessutom blev det en annan tid, fler elitsatsande ungdomar behövde läsa vidare efter gymnasiet, och tack vare personliga initiativ började Mitthögskolan med en satsning på idrottare, säger Sture Espvall.
I dag omsätter besökande turister drygt tre miljarder kronor och står i vissa delar av länet för en tredjedel av arbetstillfällena. Två tredjedelar av skidlandslaget är bosatta i Östersund.
Tack vare den riktade satsning som kommun och universitet genomfört finns egentligen allt som en skidåkare behöver i staden vid Storsjön: Fantastiska spår, en fungerande akademisk miljö, sparring på högsta nivå och en testverksamhet av yppersta världsklass.
- Både skidförbundet och skidskytteförbundet är väldigt involverade i det här, i dag har vi väl närmare 60 studenter som också är elitidrottare, säger Espvall.