Det är lunch på Björnfällan. Restaurangen uppe på Dundret serverar en medelmåttig wienerschnitzel, men när 16-åriga skidåkare har tränat en halv dag kommer smak och konsistens ganska långt ner på listan över saker som är viktiga.
Sedan 2010 har Marcus Hellner sponsrats av en europeisk energidrycksjätte. Företaget har alltid sagt att om det är något som de kan hjälpa honom med, något projekt som han vill genomföra, så är det bara att höra av sig.
Till slut ramlade polletten ner för Hellner.
- Ett ungdomsläger. Det är kul och det känns som en bra grej. Det viktigaste för mig är att det ligger rätt i tiden, att det sker på mina premisser och att jag får hjälp att rådda runt allt. De nappade direkt - och här är vi.
Med stor hjälp av Fredrik Uusitalo, Muodoslompolos store son, har Marcus Hellner valt ut sex tjejer och fem killar från olika skidgymnasier i landet. Under ett två dagar långt läger i Gällivare har de drillats av Hellner samt fått information om allt från kostrådgivning till valla.
- Vi har kört fyra pass under två dagar och hunnit umgås en hel del, hade jag fått den här chansen när jag var i deras ålder hade det varit grymt bra.
Känner du igen den yngre versionen av dig själv i dem?
- Ja, det gör jag. De fick en väska med kläder att träna i och det är alltid kul att få grejer. Det var det jag såg fram emot mest. Jag kommer ihåg att jag fick en Sverigejacka, jag använde den hur mycket som helst. Nu för tiden är man less på alla grejer...
Hur klarar du av tränarrollen?
- På det lilla vi gjort så har jag faktiskt sett en utveckling. Det är kul att ge dem någonting och jag skulle kunna tänka mig att göra det fler gånger. Men jag har ju tävlingssäsonger att tänka på också.
Någon gång tar tävlingssäsongerna slut.
- Ja, visst. Men jag vet inte om jag är den bästa coachen, man måste ju kunna uttrycka sig också. Jag är en väldigt individuell person, men man vet ju aldrig.
Du har ofta jämförts med Thomas Wassberg och det känns som att du närmar dig honom mer och mer. Det känns som att du blir lite surare, lite buttrare för varje lopp som går.
- Det är inga jättebra egenskaper... Men jag förstår hur du menar. Jag vill ju vara i min egen värld litegrann, jag är den jag är och behöver inte göra mig till för andra.
...och Wassberg blev ju tränare efter karriären.
- Ja, och det är väl ingen omöjlighet. Men det är ju folket runt omkring som gör grejen. Hamnar man i rätt grupp så skulle det nog vara roligt, jag skulle inte klara av att tvinga ut folk i spåret.
Efter loppen i Kuusamo var du väldigt mycket Wassberg...
- Ja, där var det kallt och jävligt. Det var en hyfsad helg, men inga kanonresultat.
Du hade ändå sjätte tid i det klassiska loppet, det kan du ju knappast vara missnöjd med.
- Nja. Det hade kunnat kännas bättre. Jag blir lite besviken på mig själv när jag inte får till stakningen. Jag hade dåligt fokus, men det ska bli bättre.
Då hamnar vi på samma ställe som i Gällivare - fast du inte är nöjd så åker du rätt bra.
- Ja. Men jag tror jag kan åka bättre. Jag släppte Dario, jag släppte Poltoranin - på ett sånt lopp ska jag kunna följa dem.
Du känner att du klarar det i klassiskt?
- Ja, när jag är på hugget ska det inte vara några problem. Men du har en poäng, jag är förvånad att det gått så pass bra med tanke på att jag känt mig rätt tung i benen.
Blir du orolig, känner du att "fan, så här ska det inte kännas"? Eller är det så här det ska kännas en mästerskapssäsong?
- Det är inget fel att det känns så här, jag blir sällan orolig eller nervös. Med åren vet jag ju att om jag gjort allt jag ska så kommer jag att hitta formen.
Det är bara en och en halv månad mellan Tour de ski och VM - och många blir sjuka efter touren.
- Jag har aldrig blivit det. Så det är lugnt...
Aldrig?
- Jag blev sjuk under touren en gång, annars aldrig. Jag har åkt sex stycken och jag brukar hålla mig frisk. Jag har flyt, jag klarar av det och det gäller att våga för att vinna.
Om vi skippar sjukdomsresonemanget då - hur ser du på touren i år?
- Bara positivt. Det är ett sätt för mig att få tävlingar och då blir jag inte lika rädd för att ta ut krafterna. Det blir lite mer avslappnat.
Har du någon annan VM-distans än fristilsloppet på 15 kilometer i skallen just nu?
- Joo... Stafetten, teamsprinten. Men det är ju 15 skejt som är det viktigaste. Fast det var samma inför OS i Vancouver, då blev jag fyra men fick två guld på andra distanser. Vad som helst kan hända med bra form.
Ligger du i badkaret och kör loppet i din fantasi?
- Det finns där, ibland funderar jag på det. Jag förbereder mig på hur jag reagerar i olika situationer. Hur jag ska öppna loppet. Hur jag tacklar att det går tungt.
Det låter inte som en positiv målbild.
- Nej, jag förbereder mig inte för att vara i pangform, jag förbereder mig för det värsta. Att benen ska vara tunga, att jag måste jobba som fasen, att jag får en dålig förstatid. Jag förbereder mig för att kriga mot sekunderna, att få ut max ur kroppen.
Du har ju haft några monumentala kraftansträngningar under din karriär. Hur svårt är det att tömma sig så fullständigt att man måste få läkarvård efter loppet?
- Det krävs ett storlopp. Ett mästerskap, eller i alla fall något man har sett fram emot länge. Ju längre du har laddat för något desto lättare är det att ta bort tröttheten ur ekvationen. Men det diffar ju bara på några sekunder, det är inte så att man kan plocka en halvminut.
Just det här att tömma sig, det mentala - vad kan du lära ungdomarna om det?
- Jag kan försöka få in dem på det spåret, att man måste förbereda sig, jag kan så ett frö. Men till sist handlar ju allt om dem själva, så är det bara.
Har någon planterat det fröet hos dig?
- Inte så, men jag tittade ju på Björn Dählie och Per Elofsson när jag var yngre. Jag såg att de kämpade och insåg att jag var tvungen att göra det om jag skulle vinna.
Men demonen måste ju ha funnits hos dig.
- Ja, jag tror det. Just det där att alltid tävla om hur långt och hur snabbt man kan åka, det kommer mycket från mig själv. Jag vill testa mina gränser, det jag drivs av är ju att se hur hårt jag kan pressa mig.
Hur hårt och hur länge till orkar du pressa dig?
- Jag ser det inte som något jag måste kämpa för att göra. Det är fortfarande en glädje för mig. Men när jag känner att jag inte hänger med längre så tror jag inte att det kommer att vara lika roligt - och det måste vara roligt för att man ska lyckas.
Välj en känd person du skulle vilja vara.
"Jadu... Clint Eastwood, kanske. Filmvarianten av honom, alltså. Cowboys verkar leva ett skönt liv."
Vad ger dig gåshud?
"Det kan vara en film som rycker med mig. Jag minns inte någon nu, jag är inte så spirituell på såna här grejer, men det är ett exempel."
Vilken är din största framgång?
"Det är ju skidåkningen. Att jag lyckats ta både OS-guld och VM-guld."
..och motgång?
"När jag var junior kunde jag inte springa, jag hade benhinneproblem. Det var en stor motgång, jag gillar verkligen att springa och vill verkligen göra det. Jag hade problem under en lång tid och kunde inte göra det."
Vad skulle du göra om du var osynlig en dag
"Jag skulle nog spana och lyssna på vad folk säger om mig, folk jag känner alltså, hur jag uppfattas."
Nämn en pryl som du värdesätter.
"Min farfars gitarr värderar jag väldigt högt. Jag ärvde den av honom, den är väldigt fin och jag tycker det är kul att spela. Den skulle jag inte vilja bli av med."
Om du skulle få uppleva en historisk tid, vilken skulle det vara?
"Det hade varit kul att vara med och se när Jesus föddes, om det verkligen gick till så som det står i Bibeln."
Vilken regel bryter du oftast mot?
"Jag är rätt dålig på att använda blinkers."
Vad röstar du på?
"Den säger jag nej till."
Vem skulle du vilja äta middag med?
"Clint Eastwood."
Vem skulle spela huvudrollen i filmen om ditt liv
"Clint Eastwood."
Vad skulle soundtracket till den filmen vara
"Jag vill säga något från Neil Young, men det kanske skulle bli lite tradigt. Någon skön låt med Deadmouse, kanske."
Vad hade du gjort om du inte blivit skidåkare?
"Jag hade pluggat och skaffat ett roligt jobb."
Vad är det dummaste du gjort?
"Att man har lyckats såra någon. Det är inget jag vill göra, men det har hänt och det är inte roligt."
När var du full senast?
"Oj... Det händer nästan aldrig, men i våras var jag lite full i alla fall."
Vad skulle du göra om du var statsminister en dag?
"Jag skulle se till att det blev mer idrott i skolan."
När grät du senast?
"Jadu, det var svårt. Jag gör det väldigt sällan. Det var så länge sen att jag inte minns det."
Vad får dig att stänga av tv:n.
"Reklam. Och när det kommer något riktigt jävla uselt, Big Brother eller annat blask."
Finns Gud?
"Nej, det tror jag inte."