Den norrbottniska kolonin i Sunnanå

Klockan är strax efter halv fyra på eftermiddagen och en efter en av spelarna i Sunnanå släntrar in i omklädningsrummet .
Bara några minuter tidigare har spelarna slutat sina arbeten eller studier för dagen och snart är det dags för ännu en träning.
- Tjejerna gör det jäkligt bra som får ihop det, säger materialförvaltaren Börje Lindberg, som tidigare haft samma befattning bland de högavlönade heltidsproffsen i Skellefteå AIK.
Hur är det att ha så många spelare från Norrbotten i laget då?
- Äh, det är ingen större skillnad. De är ju norrlänningar de också, säger Lindberg, och öppnar dörren till det provisoriska intervjurummet.
En stund senare sitter fem spelare på plats.
Eller den norrbottniska kolonin i Skellefteåfotbollen om ni så vill.
- Men det är faktiskt inte så mycket man tänker på. Det är ju ändå nära hem, bara ett par mil, konstaterar tjejerna och slår samtidigt sönder en given vinkel på intervjun.
Och det kanske ligger något i det.
För de flesta i kvintetten har redan varit ett par år i Sunnanå.
Och därför är det ganska enkelt för dem att analysera läget inför seriepremiären i kväll.
- Vi har en stomme som vi har fått ha kvar några år nu. Det känns både bra och positivt, säger målvakten Åsa Berglund från Svensbyn.
Med andra ord ganska hoppfulla tongångar, och det trots att...
- ...och alla pratar om hur vi ska klara oss utan Hanna Marklund, fyller Magdalena Esseryd från Nattavaara i.
Just det, efter förra säsongen valde 31-årige Marklund att sluta med fotbollen. Och det är förstås ett riktigt tungt avbräck för Sunnanå att klara sig utan landslagsstjärnan.
- Det är en världsspelare som inte är kvar. Men det finns så mycket goda fotbollskunskaper här och Hanna var faktiskt inte hela laget, säger Berglund.
Men bara lugn, Sunnanåspelarna har redan hittat en ersättare.
- Det handlar ju om att alla kommer få mer ansvar. Nu blir det mer uppdelat på alla och det kan vara bra, förklarar Esseryd.
Samtalet glider in på utveckling och personliga mål.
Trots att tjejerna är mer eller mindre etablerade allsvenska spelare vid det här laget står de ändå på lite olika ställen i karriären.
Målvakten Åsa Berglund fyller 30 i år och har redan 174 allsvenska matcher på meritlistan.
- Det är inga mål att spela i landslaget som gäller för mig. Rent specifikt vill jag bli bättre i höjden och på sikt ska det göra mig till en bättre målvakt, förklarar Berglund.
Josefine Johansson från Kalix fick sitt genombrott i fjol.
Och nu hoppas hon kunna fortsätta på den inslagna vägen.
- Det hände mycket förra året och självklart vill man ta ytterligare ett kliv i år. Nu har jag varit här i ett år och det gör att jag känner mer trygghet i år. Jag ska försöka ta mer ansvar och då kan jag utvecklas ännu mer, förklarar hon.

För kompisen från Kalix, Alexandra Nilsson handlar det om att bibehålla formen från i fjol.
22-åringen var ordinarie som ytterback och var även med i U23-landslaget.
- Första året här hade jag skadeproblem, så i fjol var första säsongen när jag var hel och kunde köra fullt ut. Det vill jag fortsätta med även i år. Sedan vill jag prestera så bra som möjligt. Gör jag det bidrar jag till att laget kanske också presterar bra.
För Magdalena Esseryd från Nattavaara handlar det om att komma tillbaka.
- Jag har precis gjort en ingrepp i knät och ligger efter alla andra i träning. Nu vill jag bara komma i kapp och bli en bättre passningsspelare, berättar hon.
Den senaste medlemmen i kolonin är 20-årige Erika Karlsson.
Och i hennes fall handlar det om en nystart i karriären.
Som 17-åring drog hon till toppklubben Umeå IK.
Nu, nästan två och minimalt med speltid senare säger hon:
- Framför allt är jag så jäkla spelsugen. Det blev ju inte mycket speltid i Umeå och för mig var det egentligen det enda alternativet att flytta för att ta ytterligare ett kliv i karriären. Nu vill jag bara spela så mycket som möjligt, förklarar hon.

Lek med följande tanke: Ta de fem Sunnanåspelarna, lägg till Nina Engström i Bälinge och Sofia Simonsson i AIK så har ni i stort sett grunden till ett allsvenskt lag av bra klass.
Tjejerna funderar ett slag.
Sedan är de överens om att Piteå nog är den klubb som borde ha bäst chanser att bli ett allsvenskt lag på sikt.
Okej, låt säga att Piteå eller Alvik går upp i allsvenskan. Kommer ni hem och spelar då?
- Det beror på var man är i livet om och när det händer, säger Nilsson.
- Sedan hänger det också mycket på vad det blir för satsning. Som det är nu är det stor skillnad. Det kräver väldigt mycket av föreningen att ha ett lag i högsta serien, och att det ska bli bra. Som det är nu tror jag inte att klubbarna i Norrbotten riktigt vet hur mycket som krävs, menar Berglund.

Och många gånger handlar det inte om rena lönepengar.
- Det mesta arbetet är faktiskt runt omkring med lägenheter, arbete, skolor. Det måste fungera om man ska få spelare till en klubb, fortsätter Berglund.
- Men problemet att nå dit är ju att klubbarna har så svårt att enas. Skulle man dra åt samma håll hade det blivit betydligt enklare, menar Josefine Johansson.
- Under ett tag nu har det varit lite si och så med det. Spelarna åkte alltid mellan lagen och det blev inte riktigt bra, säger Nilsson och fortsätter:
- Det är ju inte så långt mellan Piteå och Alvik, så det borde vara betydligt enklare än vad det är idag.
Å andra sidan är ju Sunnanå redan Norrbottens lag i den högsta serien.

Den norrbottniska kolonin i Sunnanå

SUNNANÅ. Norrbotten må sakna ett allsvenskt damlag, men Sunnanå är nästan till hälften norrbottniskt. Fem spelare från länet ska bidra till att Skellefteåklubben ska kunna jäklas med topplagen.