Åkerlund: Alla tonårsföräldrar måste se Björnstad

För ungdomar är det här inget nytt. Men för vuxna tror jag det kan vara en viktig ögonöppnare.

Mimmi Åkerlund hyllar nya serien Björnstad.

Mimmi Åkerlund hyllar nya serien Björnstad.

Foto: Montage

Sport2020-10-21 20:19

Jag vred på mig i soffan under första kvarten. Pratar vi verkligen sådär groteskt, har vi sådär överjäkligt mycket snö, lattjar vi med hagelgevär efter plugget och använder vi skoter och EPA-traktor som enda transportmedel? 

Min sambo kom osökt in på en scen från en dokumentär om Alexander Karelin där brottningsikonen är på en grillfest hemma i Novosibirsk, Sibirien. Glöm allt Per Morberg lärt dig. Här användes ett söndersågat oljefat som grill och i handen hade han ett glas sprit. Det var en varm dag, endast 20 minusgrader, så några vantar behövdes inte. 

Exakt som jag tänkt mig att Karelin grillar.

Så jag antar att bilden av oss norrbottningar också stämmer rätt bra, även om det tar ett tag att erkänna.  

Ju längre jag såg av det första avsnittet av HBO Nordics nya serie Björnstad, baserad på Fredrik Backmans bok och inspelad här i krokarna, ju starkare blev igenkänningsfaktorn. Det var som att backa tiden 15 år och återuppleva delar av tonåren.

Men inte på något bra sätt. 

Jag fick en varm känsla av de kalla B-hallarna, kakförsäljningen, mötena på kansliet och den lilla klubben som kämpade för att överleva. Och jag kunde uppskatta Lars ”Osten” Bergströms roll som den assisterande tränaren som peppade spelarna på isen genom att använda ”boys” i varje mening.  

Samtidigt var klumpen i magen närvarande. 

Förre NHL-proffset Peter återvänder hem för att bygga upp juniorlaget i ishockey, men det dröjer inte länge innan något fruktansvärt händer. Det gör ont att se den destruktiva relationen mellan lagets stora stjärna Kevin och hans pappa – som är allt annat än vad en bra pappa bör vara. Det är tydligt att Kevin formats till någon han egentligen inte vill vara. 

Den har man sett förut, fast i verkligheten. 

– Hamnar han inte i NHL, hamnar han på psykakuten.

– Det är inte så stor skillnad.

(Starkaste dialogen i första avsnittet).

Killarna i hockeylaget gestaltas på ett skickligt och trovärdigt sätt. Machokulturen, vinnarmentaliteten och känslorna i bröstet som stannar just i bröstet. Det är rått och sorgligt. Jargongen i omklädningsrummet är vidrig och föräldrarna som ska finnas där finns inte det. Kanske för att de inte förstår vad som händer, eller för att de ha fullt upp med sina egna problem.

Det är fem år sedan norska ungdomsserien Skam blev en dundersuccé och var på allas läppar. Nu är det dags att prata om Björnstad vid middagsbordet. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!