Skälet till att han kommer ha ett minne som en elefant är ju allt som hände innan själva matchen.
Mänga läsare har hunnit snappa historien: Luleås spelarbuss fastnade i trafiken från Arlanda till Bosön på Lidingö.
Och där blev man sittande, timme efter timme.
– Vi kom ingenstans. I Luleå kan de i alla fall köra buss, säger Anton Andersson.
Nåväl, det var några faktorer som spelade in.
Snön rasade ner under hela dagen och lastbilar och bussar stod längs vägarna, vid sidan av vägarna och på vägarna.
Det var totalt blockerat.
– När vi ändå åkt så långt vill man ju spela matchen, säger Anton Andersson.
Men det såg ut att bli inställt.
Karlbergs ledning var besvikna över att matchen inte kommit i gång på de tider man pratat om och ställde ett ultimatum: Om den inte är i gång klockan 23.45 blir det inte spel.
Första budet var just att det inte blir spel, men sedan sa Karlbergs spelare sitt och fick sin vilja igenom. De ville också spela matchen, trots att klockan passerat midnatt med råge.
Linus Johansson gjorde 1–0 på hörna för Luleå, han kämpade in bollen.
Modou Gassama kvitterade med en fin nick, Sean Sabelkar ökade på med en kopia av den första nicken från vänster ner mot högra stolpen och i mål där nere.
Då såg Luleå hyfsat nöjt ut.
Men på slutet fick man en hörna – vad annars – och satte 2–2.
Anton Andersson fångade upp bollen och drog till med ett skott utanför straffområdet.
– Jag brukar sätta en utanför 16 (straffområdet, reds anm) varje år, men vilken jäkla schmäll jag fick till, helt otroligt, säger Anton Andersson och bara skrattar och skakar på huvudet.
Målet innebar 2–2 och sedan spelade Luleå bara av resten.
Nu har man guldläge inför returen.
– Jag kommer aldrig att glömma det. Jag kommer aldrig glömma den här dagen. Allt som hänt, och så målet…