OS-slalomen i Pyeongchang blev en svensk saga. Guld på både dam- och herrsidan genom Frida Hansdotter och André Myhrer. Men de var inte ensamma om att pricka toppformen. Boden-åkaren och OS-debutanten Kristoffer Jakobsen, 24, slog alla med häpnad genom att komma sjua i samma tävling som Myhrer.
– OS betydde mycket. Det kändes som jag satte mig själv på kartan litegrann, man blir mer igenkänd. Alla kollar ju på OS, det är en väldigt stor arena och ett bra sätt att bygga ett namn, säger Kristoffer Jakobsen.
Det har gått nästan nio månader sedan OS-succén och Jakobsen gör sig redo för en ny världscupsäsong med VM i Åre som årets höjdpunkt. Men han har haft långt ifrån optimala förberedelser.
Bara veckor efter OS skadade han nämligen högerfoten under en världscuptävling i Kranjska Gora. En lång rehab väntade innan han dessutom tvingades operera foten i slutet av sommaren.
Det är först nu Kristoffer Jakobsen börjar känna sig redo för backarna på allvar.
– Det var den sista viktiga världscupen i Kranjska Gora, i en storslalomtävling, som jag kraschade. En extremt sur krasch, säger han när han tänker tillbaka.
– Det blev en jättelång rehabprocess, egentligen hela sommaren. Sen när vi for på läger i på snö i augusti var det nästan bra igen. Men då tog jag några åk och fick jätteont. Det visade sig att jag behövde en operation.
Efter operationen har Kristoffer Jakobsen, som till vardags håller till i Boden och i Tärnaby, bott i Åre där han kört samma 24-timmarsprogram som bland andra André Myhrer tidigare genofört.
– Det har funkat jättebra, väldigt skönt med allt stöd som man har fått. Det känns som att vi har optimerat allting så bra det går. Vi är igång tidigare än vad sjukgymnasten trodde på förhand. Nu har jag gått upp och börjat köra riktiga tävlingsåk igen. Jätteskönt.
Nästa helg väntar världscuptävling i slalom i finska Levi. Kristoffer Jakobsen räknar med att stå på startlinjen då.
– Då ska det inte vara några tveksamheter. Så länge det inte dyker upp några komplikationer.
Hur frustrerande har tiden efter skadan varit?– Klart att det har varit frustrerande. Men skador kommer ju. Det som var mest frustrerande var att jag missade min chans att åka topp 30 som jag skulle fått göra i slalomen i Kranjska Gora. Det svider för mig. Samtidigt har OS-placeringen funkat som extra motivation under träning och rehab. Sen är det klart åtta månader med en skadad fot inte är så kul när man är elitidrottare.
Jakobsen säger att beskedet han fick under OS var jätteviktigt.
– Speciellt efter att jag haft en ganska tung säsong inför OS. Det hade varit tufft att gå in i en lång rehab om jag inte hade gjort ett resultat sedan oktober. Det betydde mycket för motivationen.
I år är målet VM på hemmaplan i Åre. Men först siktar han på att klättra på rankingen och ta sig in bland de 30 bästa i slalom.
– Det är ett stort delmål för mig den här säsongen. Det är ju så viktigt med ranking inom alpint.
Vad krävs av dig för att komma in på topp 30?– Jag är rankad 32:a nu, jag behöver ta två gubbar. Men det är alltid svårt att spekulera, jag behöver lite placeringar. Det krävs att jag tar poäng i fler race, inte bara en gång. Det gäller att tänka lite smart.
Hur?– Man måste köra hårt i första åken såklart, men sen är det viktigaste att ta poäng i andra. Även om man helst bara vill köra och smälla på. På ett VM är det självklart annorlunda, då åker man kanske för medalj.
Det är slalom som gäller för Kristoffer Jakobsen just nu, i alla fall i början av säsongen. Han hoppas kunna åka lite storslalom fram mot jul, om allt stämmer.
Han drömmer om VM i Åre som avgörs i februari.
– Det är extremt stort med ett VM på hemmaplan. Det är inte alla som får uppleva det. Kul också att det är så tidigt i karriären så man kanske får uppleva ett OS på hemmaplan också. Det skulle vara drömmen och något som väldigt, väldigt få får uppleva.
Vad tror du om Sveriges chanser att få arrangera OS 2026?– Jag har dålig koll på vad som krävs, men jag tror att Sverige kan hålla ett hållbart och bra OS, jag tror att vi kan sätta en ny standard för hur ett OS ska hållas.