Efter att förra säsongen gått i mål så behövde Gustav Lundbäck, 28 år, tid för att tänka på framtiden.
– Beslutet växte fram och i början av maj bestämde jag mig. Det var ett tufft beslut att ta eftersom att jag samtidigt som jag hade ett sug efter att fortsätta också kände att jag inte ville göra det, säger Lundbäck.
Han avslutade karriären med ett SM-silver i slalom.
– Sista tävlingen var på SM i slutet av mars. Det blev ett silver, men jag hade högre mål än så. Med facit på hand så kändes det som en besvikelse och det var då tankarna började snurra, säger han och fortsätter:
– Jag hade ledsnat på mycket runt omkring själva skidåkningen inte så mycket sporten. Det var även en ekonomisk fråga där det handlade om att få ihop det hela.
2019 slet Lundbäck av hälsenan vid slalompremiären i Mount Hotham, Australien, det blev starten på inte bara en längre frånvaro från skidåkningen utan också en utdragen ekonomisk kamp mot förbundet.
– Säsongen då jag gick skadad var det mycket om och men kring det. Jag tvingades kriga med förbundet för de villa ha betalt trots att jag var skadad. Enligt reglerna skulle jag inte ha varit tvungen att betala. Det blev min dyraste säsong i karriären för förbundet ville verkligen ha in pengarna för den säsongen.
Vad pratar vi om för summor som du som utövare har varit tvungen att betala in till förbundet?
– Jag vet inte om jag får säga några summor. Det handlar om ett antal tusen kronor före jul och efter jul. Jag kämpade länge, men du blir inte rik på att vara utanför topp 30 i världscupen. Även om det inte rent personligt innebar så mycket utgifter så handlade det om att dra in sponsorstöd. Utan Läkarjouren som har stöttat mig i stort sett under hela karriären hade det inte funkat.
Det har inte bara handlat om en ekonomisk kamp för Lundbäck. Han har under stora delar av sin karriär legat i gränslandet mellan Europacupen och Världscupen. Han tycker inte heller att förbundet har följt sin egna direktiv kring vilka som blev upplockade till världscupen.
Under den senaste säsongen så blev det totalt två tävlingar i världscupen (Flachau) något han har svårt att glädjas över.
– Jag var extremt besviken att det bara blev två världscuptävlingar den senaste säsongen. Det skulle ha varit fler enligt kriterierna och det blev absolut en del i beslutet om att sluta eftersom att jag var leds på situationen. Det var inte heller första säsongen som det var på det sättet.
Vad tror du själv att det beror på?
– Svårt att säga. Jag tror att det har att göra med en stress i landslagsledningen efter att toppåkarna André (Myhrer) och Mattias (Hargin) slutade. De har nog känt en press på att få fram nya stjärnor.
Samtidigt som har riktar kritik mot landslagsledningen så tycker han att man har gjort ett bra jobb med landslagskompisen Kristoffer Jakobsen.
– Jag tycker att de har skött Kristoffer Jakobsen på ett bra sätt. Han har fått lugnet att hitta rätt i världscupen och det har betalat sig för honom. Han gör det riktigt bra nu. Jag tycker ändå att landslaget har skött mycket saker på ett bra sätt. Du har alltid som aktiv känt dig välkommen och man har blivit väl omhändertagen.
Känns det skönt att ha tagit beslutet?
– Jag märker nu när mina gamla lagkompisar drar iväg på läger att saknaden kommer. På ett sätt känns det bra, men på ett annat sätt vemodigt, säger Gustav Lundbäck.