Det är inte första gången Sporten bjuder på en rubrik som inleds med Jo Han Har ju ...
Johan Harju skrattar lite lätt när rubriken kommer på tal.
– Jadu, jag har sett den där rubriken någon gång. Den var lite fyndig första gången man såg den, säger 32-åringen.
Men den börjar bli uttjatad?
– (Skratt) Jag vet inte. Eller, ja, kanske. Men jag har blivit van vid att den kommer då och då. Så kan vi säga.
32-åringen är inne på sin elfte säsong i Luleå Hockey sedan debuten 2004/2005. I vår blir han kontraktslös.
Har du erbjudits något nytt kontrakt?
– Jag har inte pratat med "Skuggan" (Stefan Nilsson, general manager) och Engman (Ulf, general manager). Men däremot med min agent (Patrik Aronsson) och vi har bestämt att vi ska ta det efter jul, säger han och fortsätter:
– Jag har inte hört något och vet inget.
Hur resonerar du kring framtiden?
– Jag trivs bra och har gjort många år här. Nu när vi har fått ett bra gäng känns det extra bra, det känns som att både laget och klubben är på väg framåt, säger Johan Harju.
– Jag har spelat många år här utan att vara riktigt nära att vinna. Men nu känns det som att vi har något bra på gång och jag vill vara med. Det vore tråkigt att missa det här. Men vi får ta det redan i år, då slipper man fundera över det.
Luleå Hockey har tidigare sagt att de "äldre spelarnas förhandlingar" generellt kommer lite senare i tiden. Tillhör du den kategorin?
– Ja, det kanske är så. Men jag har ofta väntat ganska länge med att skriva nytt kontrakt. En gång har jag skrivit kontrakt tidigt, det var i början av karriären.
Du är ingen grubblare?
– Överlag är jag inte så orolig av mig. Jag funderar inte så mycket över sådant. Jag kan påverka situationen, men ändå inte, säger Harju och syftar på att det han presterar på isen är det han kan påverka när det gäller ett eventuellt nytt kontrakt.
Hur tycker du att det har gått för dig personligen?
– Det har känts bra större delen av säsongen. Sen hade jag så klart velat producera mer i framför allt fem mot fem-spel, säger Harju som hittills har samlat ihop fem mål och tre assist på 24 SHL-matcher denna säsong.
– Jag tycker att jag har gjort ett bra jobb. Jag får spela boxplay, powerplay, har hittat en bra roll och tycker det är kul med hockey. Det är kul att komma till jobbet och träna, det är kul att lira alla matcher och kriga hem segrarna. Det har nästan blivit roligare med åren.
Hur kommer det sig?
– När man var ung fokuserade man nästan lite väl mycket på sig själv. Man ville framåt, uppåt – man ville nå sina mål, säger han och utvecklar sitt resonemang.
– Numera handlar det ännu mer om att vinna. Jag ville också det när jag var ung, men nu har jag testat det mesta och är inte behov av äventyr i samma utsträckning. Nu handlar det om att vinna med Luleå Hockey.
Du har spelat i NHL och KHL. Känner du dig klar utomlands?
– Nej, jag vet inte. Kommer så kommer det. Just nu vill jag vinna med Luleå.
Det har hänt mycket i din karriär. Tillåter du dig att bli nostalgisk och stolt över ditt genombrott och dina år i NHL och KHL?
– Inte så ofta. Men visst var det en stor dröm och svinhäftigt att nå NHL. Allt jag varit med om är bara kul – jag har många goda minnen, säger han och fortsätter:
– Framför allt påminns jag av alla unga killar i laget som är inne på Youtube och Twitter. Det tycker att det är coolt att jag körde utan visir i NHL (skratt). Den grejen kommer upp då och då.
Du stannade ett år i NHL. Lämnade du för tidigt?
– Jag vet inte. Klart man har gjort sämre val i karriären. Men om man håller på och ångrar sina kontrakt och sina flyttar blir det bara skit av allt. Så kan jag inte tänka, säger Harju som gjorde ett mål och två assist på tio NHL-matcher i Tampa Bay Lightning säsongen 2010/2011.
NHL-drömmen föddes som ung när det nästan bara handlade om hockey för Johan Harjus del. Numera har han förändrats.
– Det har blivit stor skillnad. I början av karriären var det bara hockey, hockey och hockey. Titta på matcher och statistik i alla ligor.
Hur är det nu?
– Det finns inte ens en tanke att slå på tv:n för att kolla hockey. Det är NHL i sådana fall. Men inte SHL, där kollar jag aldrig. Det är skönt att tänka på annat när jag är ledig.
Vad gör du i stället?
– Nu är det bara fotboll som gäller för mig. Framför allt Premier League och Champions League. Men även andra ligor som exempelvis den tyska.
Vilket är favoritlaget?
– I England är det Liverpool.
Hur var du själv som fotbollsspelare?
– Okej, jag tog plats i zonlaget (östra). Men platsade inte i länslaget. Jag hade inte blivit något där. Hockeyn var nummer ett från att jag var sex–sju år.
Vad gör du mer på fritiden?
– Jag gillar att köra skoter, det är magiskt. Vi är några i laget som brukar köra tillsammans, det blir någon fjällresa per år, säger han.
– Jag är uppvuxen med skoter, men på grund av att man har haft fullt upp med karriären har det blivit mindre under några år. Men de senaste vintrarna har det blivit ganska mycket skoterkörning och det är de bästa dagarna.
Inför säsongen 2017/2018 blev du av med kaptensrollen i Luleå Hockey. Hur var det?
– Klart jag var stolt över att vara kapten i Luleå (mellan 2015 och 2017) och det var inget jag hade gett bort om jag fått välja, säger 32-åringen och fortsätter:
– Men samtidigt förstod jag att det kunde ändras när vi byggde om ganska mycket. Vi bytte hela tränarstaben exempelvis. Det blev fullt naturligt och det var inte så mycket att tänka på.
Thomas "Bulan" Berglund kom in och deklarerade tidigt att han ville se Harju fokusera på sina kvalitéer på isen i stället för på kaptensrollen.
Hur tog du emot beslutet?
– Jag köpte det rakt av. Jag hade inget problem med att "Olle" (Niklas Olausson) tog över.
Hur upplevde du uppståndelsen efter att du hade blivit av med C:et på bröstet?
– Det var inget som påverkade mig eftersom jag aldrig känt att jag absolut måste ha ett C på bröstet. Jag tyckte inte det var jobbigt när reportrar intervjuade mig eller när folk kom fram i matvaruaffären och frågade mig om det. Ett C är en stor grej, men inte att bli av med det, säger han och tillägger:
– Jag kan vara en ledare utan ett C på tröjan, för mig var det ingen stor grej.
Hur var du som kapten?
– Jag var mig själv. Pratade inte i onödan och höjde bara rösten någon gång per säsong, säger Harju och fortsätter:
– Jag försökte komma till jobbet varje dag. Ge järnet på fysen, träningarna och matcherna. Jag försökte leda genom mitt spel – så länge man gör sitt bästa så har du respekt från spelarna.
Vad kännetecknar en bra kapten?
– Jag har haft många olika kaptener och vet inte riktigt vilken jag uppskattar mest. Jag har gillat både de tystlåtna och de som hörs och syns. Bara det känns naturligt så har de fått min respekt, säger Harju som menar att dagens Luleå Hockey har en mängd olika ledare i gruppen även om Erik Gustafsson är uttalad kapten.
– Vi har "Fabbe" (Karl Fabricius) som alltid kommer till jobbet och ger 110 procent, han leder på det viset. Men han kan även höja rösten om det behövs, säger han och fortsätter:
– Olle pratar väldigt mycket (skratt). Han leder lite med show genom talet. Erik är lite både och. Han leder genom sättet han uppträder på isen och även genom snack.
Fanns det några negativa sidor med att vara lagkapten i Luleå Hockey?
– Det fanns givetvis stunder då det var tuffare. Jobbigast var mitt andra år när vi inte gick speciellt bra. Jag fick ta många extra intervjuer och det blev upprepningar, klyschor och jag blev grillad, säger Harju och utvecklar sig.
– Jag hade inget problem med att ta alla frågor. Men samtidigt det var inget jag ville göra efter var eller varannan match. Men jag försökte skydda och stå upp för laget när det brann. Jag visste också att vi nästan var där utan att få ihop det sista lilla som behövdes. Det enda vi inte visste var vilken knapp vi skulle trycka på.
Säsongen 2008/2009 behövdes ingen knapp att trycka på, den var redan fasttejpad i botten. Det var då Johan Harju och Linus Omark blev Övertorneå Connection med hela hockeysverige. Tillsammans producerade duon 104 poäng tillsammans i SHL. Omark stod för 55 poäng (23 mål och 32 assist) – Harju gjorde 49 poäng (27 mål och 22 assist) innan båda skrev guldkantade kontrakt med KHL-klubben Dynamo Moskva.
Hur minns du den säsongen?
– Det var häftigt. Man var ganska ung, framåt och då tyckte man att det var roligt att man syntes och att det pratades om en, säger Harju.
– Vi spelade med stort självförtroende och det var bara glädje – allt var bara roligt. Att båda är från Övertorneå och att vi dessutom spelade tillsammans var extra häftigt.
Vad är sista frågan?
– (Skratt) Jadu, antingen: "Kommer Omark hem?" eller "Vill jag spela med honom igen?".
Vi journalister är lättlästa. Men vad blir svaren?
– Klart att jag hoppas att Linus kommer hem och spelar med oss. Han har varit fantastisk främst under de fem senaste säsongerna i KHL då han har varit topp tio i världens näst bästa liga. Linus har varit dominant i flera år. Skulle vi få in en sådan spelare i laget ... Ja, då ... , säger Harju utan att avsluta meningen helt.
– Man ser ju bara på vad en sådan spelare som Erik Gustafsson har tillfört hos oss. Omark är flashigare, syns och hörs mer. Men det är samma kaliber på Erik. Man ser honom inte lika mycket, men vi som spelar med honom märker att det är något extra. Det är inte bara en vanlig back som fått turen att spela i KHL. Det är en världsklassback
Försöker du övertala Omark att komma till Luleå Hockey?
– Ja, det gör jag. Man kanske inte ska kalla det för att övertala, men jag försöker få hem honom. Men jag förstår varför han är kvar utomlands. Han har en bra position på marknaden och kan lika gärna tänkas göra något till år i KHL eller Schweiz. Han är så pass bra.
– Jag förstår honom om han väljer något annat utomlands. Men samtidigt har varken jag eller han har så många år kvar på elitnivå, för varje år som går blir chansen mindre.
Men du hoppas på mer Övertorneå Connection i framtiden?
– (Skratt) Klart det skulle vara kul att spela tillsammans i samma lag igen. Gärna i samma kedja, men framför allt i samma lag. Det vore riktigt häftigt.