"Är en stor morot för mig – skulle vara grymt häftigt"

I dag fyller Luleå Hockey-ikonen Jan Sandström 40 år. Nu berättar han om skadan, framtiden och drömmen om att få spela en match med systersonen Nils Lundkvist. ”Det är en stor morot för mig och det skulle vara grymt häftigt”, säger han.

24 januari 2018 07:00

Han slår sig när i båset. Det bås som till vardags är motståndarens när det spelas match i Coop Norrbotten Arena.

För Jan Sandström är det definitivt inte första gången han sitter ner och gör en intervju i den här hallen – men det är väl troligt att han aldrig tidigare har pratat om att fylla 40 år.

I dag är den dagen kommen för Luleå Hockey-ikonen.

– För mig är det ingen större grej så. Det kan jag inte påstå. Jag firar gärna andra men min egen hoppar jag helst över. Det finns egentligen ingen anledning till det, att jag håller på att bli gammal eller så. Utan det är jag fullt medveten om, säger Jan Sandström, som ändå kommer att ha ett litet firande:

– Barnen har tjatat om tårta så det blir väl tårta med dem eller nåt sånt.

När du debuterade i ligan, hade du då kunnat tänka dig att du skulle spela kvar även som 40-åring?

– Nä, några såna tankar har jag inte haft – utan jag har tagit det år för år och haft jävligt roligt. Jag uppskattar verkligen att jag har fått hålla på med det här så länge.

Känns det fint att du får fira 40-årsdagen med att fortfarande vara en Luleå Hockey-spelare?

– Det är jag grymt stolt över. Jag är tacksam att jag har fått vara kvar och fått vara i den här föreningen så länge. Men som sagt, jag ser inte åldern eller hur många säsonger man har gjort så där jättemycket. Jag lever mycket i nuet – och just nu är väl det här nuet inte så jävla roligt.

Det Jan Sandström syftar på är att han på grund av en skada endast spelat nio matcher den här säsongen.

Den senaste var för två månader sen mot Skellefteå.

– Det här året har varit ganska bedrövligt. Jag har kört rehab och skridskoåkning i prinicip hela säsongen utan att få nån sorts kontinuitet och spela några längre stunder. Men förhoppningsvis kan jag vara med här framöver, säger Sandström och tillägger:

– Det har varit en frustrerande säsong men förhoppningsvis har vi det roliga kvar.

Vill du berätta något om skadan?

– Nä, egentligen inte. Det finns inte så mycket att säga. Det kan vi ta när det är över istället. Jag hoppas som sagt kunna vara med här framöver och jag har som målsättning att kunna vara med resten av säsongen. Sen vet jag inte hur tränarna resonerar eller tänker utan det får vi se.

Det går åt rätt håll?

– Absolut. Det gör det. Jag har kunnat träna ganska fullt nu under en ganska så lång period. Där i början höll jag upp ganska länge från is så det tar en stund att komma in i det sen.

Är det enklare eller tyngre att komma tillbaka när man blir lite äldre?

– Rent fysiskt borde det vara lite tyngre ju äldre man blir, i alla fall när man har passerat en viss ålder. Samtidigt är det så jävla roligt så det överväger att det är lite jobbigare.

Är det fortfarande lika roligt?

– Jag har sagt det tidigare, att när man blir äldre njuter man mer. När man vet att det börjar närma sig ”the bitter end” tror jag det är lättare att njuta av stunden.

Jag måste fråga: Hur ser du på framtiden?

– Det är träning i morgon. Nä, nog vet jag i princip vad som gäller – men samtidigt försöker jag leva i nuet. Det som kommer sen kommer sen.

Är du mentalt inställd på att det här kan vara sista säsongen?

– Vad ska jag säga. Det kan man räkna ut med arslet, att är man skadad och 40 år så är det ingen bra förhandlingsposition som man sitter i. Det kan jag säga. Så nog vet jag ungefär vad som gäller om det inte händer något under här. Det förstår jag, men det får bli vad det blir.

Har du börjat titta något på vad du vill göra efter karriären?

– Jag försöker som sagt leva i nuet – sen är jag inte dum och sticker huvudet i sanden, men jag har inte funderat jättemycket på det. Gör man det tror jag att man är där snabbare än man tänker sig.

Samtidigt som 40-åringen sitter och pratar ålder, skada och hans framtid åker systersonen Nils Lundkvist runt ute på isen och kör lite extra.

Norrbottens Media pekar ut över rinken och frågar om 17-åringen får komma över på tårtkalas.

– Jag vet inte om han är bjuden. Vi får se, säger Sandström skämtsamt.

Vad kan du säga om Nils framfart?

– Jag vet inte vad jag ska säga längre. Han var bra redan när han kom in men han har bara blivit bättre och bättre. Han har egentligen gått in och dominerat i de flesta matcherna som han har spelat, säger veteranbacken och fortsätter:

– Det är beundransvärt och jävulskt roligt. Han har alltid varit duktig men att ta med sig det spelet in även här är ingen lek. Det är sjukt häftigt.

Fortsätter han så här blir det inte över 20 säsonger i Luleå Hockey för hans del.

– Nä, det blir nog svårt för föreningen i såna fall. Det är en fin kille som har fötterna, händerna och allting på jorden. Det är en sån man verkligen unnar att det ska gå bra för.

Nu drömmer morbror Jan Sandström också om att han och systersonen får spela en match ihop – för hittills har inte båda kommit till spel samtidigt.

– Det är en stor morot för mig och det skulle vara grymt häftigt att få komma tillbaka och sitta på samma bänk som ”Nisse”, säger Sandström.

Förresten, många av de här 40 åren har du gjort här inne i den här klubbens tjänst.

– Ja, det är jag glad för – med våra fantastiska fans. Det här har varit mitt andra hem under en hyfsat lång period. Det är många vänner man har för livet här inne och som har varit här. Jag kan inte tänka mig någon bättre arbetsplats än den här.

Nu får du fira 40-årsdagen med ett ispass 11.00. Symboliskt.

– Jajamen – och det gör jag gärna. Jag är väl tvungen att ta hit någon tårta också, det tror jag inte man smiter undan.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Jimmy Stålnacke