Under onsdagskvällen valdes Tobias Baudin till ny ordförande i Kommunalarbetareförbundet.
Nu väntar ett grannlaga arbete för 41-åringen, som varit vice ordförande i LO sedan 2012 och har en bakgrund som maskinist i Luleå kommun.
Avslöjandena i början av året om vidlyftig representation, konstiga utlandsresor och andra märkligheter har skadat förbundet.
Efter krisen i januari var det ungefär 8 300 medlemmar som valde att lämna Kommunal. Ännu fler har varit kritiska och förbannade.
Därför gäller det för Baudin och övriga i den nya förbundsledningen att arbeta hårt för att återupprätta förtroendet bland både medlemmarna och den breda allmänheten.
Medlemmarna förväntar sig dessutom en ordförande som blir en stark och trovärdig röst för alla låg- och felavlönade.
Det finns en hel del att göra. Skillnaden mellan kvinnor i arbetaryrken och män i tjänstemannayrken är enorm.
LO:s uträkningar visar att en kvinna i arbetaryrke har en faktisk månadslön (eftersom många är deltidsarbetande) på cirka 17 900 kr före skatt.
Män i tjänstemannayrken tjänar i genomsnitt ungefär 22 000 kronor mer än henne. Varje månad.
Det är en värdering som känns varken rättvis eller rimlig.
Årets avtalsrörelse innebar visserligen ett reallönelyft för alla medlemmar i Kommunal – inklusive en särskild satsning på undersköterskorna.
Men det kommer att krävas mer för att utveckla både löne- och arbetsvillkor.
Arbetet i den offentliga sektorn måste värderas högre än i dag.
Välfärdsarbetarna gör enorma insatser i den svenska vardagen – de vårdar gamla i hemtjänsten och sjuka i vården, de tar hand om småttingar i förskolor och barn på fritids.
Det handlar om undersköterskor, barnskötare, vårdbiträden och måltidspersonal. Men också bussförare, personliga assistenter och brandmän.
Detta är dessutom arbetsinsatser som borde lyftas fram av fler än Kommunals företrädare.
Sverige skulle inte funka utan de människor som jobbar inom den offentliga sektorn.
Även det privata näringslivet tjänar på att det finns kvalitet och engagerade medarbetare i skolor, sjukvård och äldreomsorg.
Av det skälet borde även företagsledare och näringslivsfolk applådera den rödgröna regeringens aviserade höjning av statsbidragen till kommuner och landsting 1 januari 2017.
Tio nya fräscha miljarder kronor – i kombination med de satsningar som regeringen redan gör 2016 – möjliggör ett kvalitetslyft i exempelvis äldreomsorgen.
Pengarna motsvarar kostnaden för att anställa omkring 25 000 nya undersköterskor.
Det är bra för de anställda och brukarna. Men det gynnar även näringslivsklimatet. En god social infrastruktur är till nytta för företagen.
Välfärdsarbetarna är helt enkelt oumbärliga i ett modernt samhälle. Utan välfärdsarbetare blir det ingen tillväxt.
Men samtidigt behövs också tillväxten för att kunna satsa på den offentliga sektorn och välfärdsarbetarna. Det är två ben på samma kropp.
Kort sagt: Sverige behöver både ett starkare näringsliv och en bättre fungerande offentlig sektor.
Saker och ting i samhällskroppen hänger ihop. Det går inte att rucka på det ena eller det andra utan att samhället börjar halta och vackla.
Om dessa samband måste Baudin, men också andra, tala om betydligt oftare än idag.