Debatt: Det går att förena miljöskydd med gruvnäring

Under de senaste åren har det blivit uppenbart att länsstyrelsen i Norrbotten förflyttat positionerna vad gäller myndighetsutövningen inom mineralområdet. Ärendehanteringen av mineralfrågor är idag så bristfällig att vi undrar om länsstyrelsen i sin nuvarande form i juridisk mening är lämplig att tillvarata länets gemensamma intressen vad gäller näringslivsutveckling, tillväxt och skapandet av arbetstillfällen.

Att ständigt gå i konflikt med Bergsstaten gynnar vare sig länets tillväxt, industrin eller de sakintressen som fått företräde i länsstyrelsens myndighetsutövning, till exempel rennäring och miljöskydd.

I två kända fall där Bergsstaten, den nationella myndigheten för hantering av mineralärenden, beviljat bearbetningskoncessioner har länsstyrelsen gått emot och sagt nej. Kallak och Laver.

I båda dessa fall är de bärande sakskälen för länsstyrelsens beslut att sakintressena rennäring och miljöskydd är mer prioriterat än gruvdrift i området. Detta är en intressant förflyttning av positioner till att gå från att göra en samlad bedömning med konsekvensanalys, som tidigare varit fallet, till att som idag företräda särintressen. Detta gör att vi anser att man måste ifrågasätta länsstyrelsens myndighetsutövning och kompetens.

Det är anmärkningsvärt att länsstyrelsen i sin handläggning inte tar hänsyn till sina egna strategidokument. I den regionala utvecklingsstrategin, den regionala innovationsstrategin och den regionala mineralstrategin slås fast att gruvindustrin är vital för en positiv utveckling. Det ser man inga spår av i myndighetsutövandet. De delar av Norrbottens inland där det inte finns någon gruvindustri håller på att tyna bort med åldrande och krympande befolkning. Det är svårt att förstå att den myndighet som har ansvar för regional utveckling konsekvent säger nej till gruvetableringar som skulle ge arbetstillfällen och framtidstro.

Det i våra ögon kanske mest graverande klavertrampet som någon länsstyrelse i landet gjort i dessa sammanhang är nog ändå ett annat ärende som inte fått lika stor uppmärksamhet. Sveriges geologiska undersökning (SGU) med 150 år på nacken och med ett myndighetsuppdrag att kartlägga landets geologi, gör en kartläggning av berggrund, jordarter och grundvatten. Informationen som samlas in är av allmängiltig karaktär och kan användas för prospektering, samhällsplanering och som underlag för turistnäring och skydd av områden med unik geologisk karaktär, som Muddus nationalpark.

Vid undersökningsarbeten i nationalparker måste SGU inhämta tillstånd från rådig myndighet, ddet vill säga länsstyrelsen, och så har gjorts när SGU undersökt och kartlagt de flesta av landets nationalparker. För första gången har det nu hänt att en länsstyrelse sagt nej till geologisk undersökningsverksamhet, till ett myndighetsuppdrag som finns definierat i ett regleringsbrev till SGU.

Argumenten som länsstyrelsen för fram är direkt felaktiga då man hävdar att SGU prospekterar, en verksamhet som staten slutade med för över 30 år sedan. Den som handlägger ärendet vid länsstyrelsen är aktiv i flera organisationer som jobbar mot gruvetableringar.

Detta kallas på alla andra myndigheter och i andra sammanhang för jäv och en sådan handläggare plockas bort från ärendehanteringen. Så icke på länsstyrelsen i Norrbotten. I det aktuella fallet överklagade SGU länsstyrelsens beslut till mark och miljödomstolen som i sak gav SGU rätt, men som av formella skäl avslog överklagan då tiden för aktiviteten löpt ut. SGU gjorde då en förnyad ansökan till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut kom förra veckan och även denna gång avslog man SGU:s begäran i uppenbar konflikt med mark och miljödomstolens tidigare dom.

Denna gång med argumentet att örnarnas häckning kan störas. Man häpnar.

Detta är några exempel på hur en myndighet snabbt kan förändras från att ha en saklig myndighetsutövning präglad av en helhetssyn med länets bästa i främsta rummet till något som i bästa fall kan betraktas som tendensiös myndighetsutövning och i värsta fall endast utgör ett särintresse.

Vi anser att regeringen bör göra en översyn över hur myndigheten agerat i dessa frågor. Vi tror att gruvnäring och rennäring kan samexistera.

Vi tror att det går att förena höga ambitioner inom miljöskydd med gruvnäring. Det verkar tyvärr inte vår länsstyrelse göra.