Min första tvåhjuliga cykel var av klassisk dammodell. Tung och alldeles för stor för mig och inte fanns det några barncyklar på den tiden. Det var bara att stå upp och cykla tills man hade åldern inne och kunde nå upp till sadeln. Efter det har jag fortsatt att cykla mycket under hela mitt liv.
Jag har jobbat som kirurg och där gäller det att ha god fysik. Under många år har jag cyklat från Luleå till min arbetsplats i Boden. På vintern spänner jag fast mina skidor och cyklar upp till Ormberget för min dagliga skidtur.
Jag cyklar året runt. Har såväl en mountainbike med dubbdäck både fram och bak, en elcykel jag använder om jag ska packa med mig mycket och en racercykel jag haft sedan 1990-talet. Den väger bara åtta kilo och går att köra riktigt fort med. Den tar jag på sommaren när jag cyklar härifrån Luleå till Boden där min särbo bor. Jag kör över Avan och Unbyn, möter ibland klungor av killar som svischar förbi mig. Speciellt fort behöver det inte gå för mig. Det tar runt två timmar till Boden, mitt personbästa är en timme och åtta minuter. Men annars är jag inte så mycket för att mäta. Jag bara uppskattar att cykla. Fler borde satsa på det, för har man väl kommit i gång så fortsätter man gärna.
Ska man dessutom till sin kärlek går det ju ännu lättare att cykla. Min Kristina är en fantastisk livskamrat som skänker mig stor glädje. Vi har ett aktivt liv tillsammans och har flera gemensamma intressen. Vi promenerar, cyklar givetvis och försöker njuta av kultur och god mat. Jag hjälper till så gott jag kan i hennes trädgård och växthus.